Tiden räcker liksom inte till… att vara i de stora livsfrågorna tar tid och behöver ha tid. Och tiden ska räcka till att skriva och städa och jobba och byta telefon och hitta felet på den gamla och resa till Danmark och allt möjligt.
Nu. Nu ligger jag faktiskt under täcket i Danmark och fryser. Tågresan var kall. Brrr… dörrar stängdes inte och det var dragigt. Och sen gå med allt bagage utmed Vesterbrogade. Hann precis in på Tiger och köpte glasögon innan de stängde. Och sen en sväng in på Fà¸tex. Men var fanns alla roliga billiga kläderna nu? Köpte bara ett grönt paraply för 40 dkr, två margaretheskålar, yoghurt och mjölk.
Tandsköterskan sa i morse: ”Köp en trisslott på centralen.” och tandläkaren sa: ”Jag har åtta stycken oskrapade hemma. De går ut i maj.”
Jag sa: Ja varför inte!
Och så sa jag: Ge bort lotterna till folk som jobbar här! Tänk vad glada de skulle bli om de vann. De skulle bjuda dig på middag då.
Så nu har jag en oskrapad trisslott. Jag skulle gärna vilja vinna en miljon och betala tandläkarräkningen. Eller ska jag ge bort lotten?
Och tänk om tandläkaren lägger ner en av sina trisslotter i kuvertet med fakturan. Och jag skulle vinna 10000 kr på den. Det skulle ju vara ett under, som vore väl värt en middag.
Och hade jag inte skrivit det här, så skulle jag ha skrivit om vänförfrågningar på Facebook. Om vilka fb-vänner man vill ha eller inte. Eller om att vara med eller inte. Det kommer kanske en annan gång, om jag känner mig inspirerad. Inte om jag har tid.