Jag tror att jag har en intuition, för ibland händer märkliga ting. Det är inte så att jag känner den, ”aha, nu talar intuitionen” och får en tydlig fingervisning om vad jag ska göra eller vad som ska hända. Det är mer som få bekräftelse på att den finns. Att två personer kan mötas i samma subtila tanke. Eller någons tanke ger mig bekräftelse på vad som egentligen hände i en viss stund. Att få en känsla eller tanke att bli bekräftad. Eller att en persons handling, får mig att reagera mer känsligt och sen visar det sig att cirklarna går ihop på det mest förvånande och märkliga sätt.

Idag säger möjligtvis intuitionen till mig att stanna hemma. ”Åk inte till stan med blinkers som inte fungerar till vänstersvängar.” Skönt! Då slipper jag fara iväg. Som jag nog inte ville heller. Allt blir som det blir ändå. Jag kan ju inte få en bekräftelse hemma på att jag gjort rätt i att stanna hemma bara. Jag får nöja mig med att det är skönt att vara hemma.