Den uppmärksamma läsaren ser direkt att en logga för Dana Gestaltterapi nu finns i spalten till höger. Bara att klicka på, så kommer du till min terapisida. Jag behöver fler klienter dessutom. Väntar med spänning på att höra från dig!
Annat nytt från fronten är att jag är hemma fortfarande, efter ytterligare en förkylning, nu från västkusten, som virusbombade mig i helgen. Jag har ont i benet med. Det värker riktigt ordentligt. Har jag gått för lite eller för mycket? Varför har jag inte ont i det andra benet? Är det trokanteriten som spökar? Eller något annat? Hm… Bäst att fråga doktorn.
Jag kan, trots min förkylning, som tur är, vara lite barnvakt åt mitt barnbarn medan jag är hemma. Hennes mamma är inlagd på sjukhuset igen. Inte alls kul för henne. Och Tuva längtar till sin mamma såklart. Hon gillade inte alls att bli hämtad av mig på förskolan. Ledsenheten höll i sig i fem minuter, sedan sken solen igen. Men även om jag duger ett tag som barnvakt, finns det ingenting bättre än mamma och pappa. Det är precis som det ska vara. Anknytningen är viktig.
Hennes och mitt band är såklart viktigt med. Jag är ju hennes farmor. Vi diskade tillsammans. Och åt päron. Och klappade kisse. Satt ute på balkongen och tittade ut. Tittade och lekte med en liten bok om katter. Handlade. Tittade och lyssnade på gråsparvarna inne i häcken på Midgårdsvägen. De låter som det gjorde på min mormors baksida av huset i Berlin. Och vid den häcken glömde jag en påse med splitternya silversandaler när jag var liten. Stor traumatisk sorg, fick jag med mig hem, istället för lysande, smäckra finskor. Nu kan jag fylla på med nya upplevelser där, med lilla stumpan. Tänk att jag bor i nästan samma kvarter nu, som jag gjorde när jag var liten. Längre än så kom jag visst inte. Än.
Här och Nu blandas med Gamla Minnen. Nå, snart är Framtiden här. Lilla nya bebin kommer snart. Blir det en fisk eller vädur? Det är frågan. Hoppas att min svärdotter och blivande tvåbarnsmamma mår bättre snart. Och sonen blir tvåbarnspappa. Och jag är snart tvåbarnbarnsfarmor. Wow!