Medan jag ligger i sängen för att bli mer frisk, funderar jag på vad jag vill skriva om till min skriftliga examen. Något tar form, en idé växer, något som varit en del av hela mitt liv och som färgat mina dagar.
Jag har vetat om det länge, men inte förstått vad det har gjort med mig. Jag har inte varit fullt medveten om det. Det har varit som ett ömt sår, som bara gjort ont. Nu plötsligt ser jag olika bottnar i det hela. En karta växer fram. Min karta. Jag kan se bortom det hela och förstå med gestaltteori vad som påverkat mig och i mig finns också en förståelse för mitt lilla jag, som inte kunde göra annat då.
Idag står det helt klart att det är det här jag vill skriva om. Håller det i sig? Det vet jag inte. Jag tuggar och bearbetar det just nu, det är också en del av processen. Jag känner spänning i mig. Det är energi.