I natt krafsade kisse på lådan och jag vaknade och kunde inte somna om. Istället fladdrade tankarna omkring. Plötsligt fick jag inspiration till att göra en bok till en elev i skolan. Den skulle vara skriven med versaler och enkla ord. Vips så var grunden skriven och som på beställning hade jag den eleven idag och vi gjorde tillsammans i ordning början till elevens bok. Jag vet inte vem som hade mest kul. Antagligen jag. Vilken lycka det är att höra ett barn som nu förstått läsningens mysterier och slutar gissa vad som står. Eleven fick gå bakvägen in i texten. Först läsa och sen rita till texten.
Jag känner mig så kreativ och duktig nu. Jag behöver inte följa en metod, jag kan blanda vilt med allt jag kan. Att följa barnet är ledstjärnan framför allt. Då gör vi sällskap längs bokstavsvägen och läsningskurvorna ihop. Upp tillsammans över bergen och sen lär vi känna djupen i läsningen. Att förstå och koppla ihop orden med en betydelse. Vad roligt det är att lära sig, både för eleven och mig. En ömsesidig glädje!