Vad skönt, nu har jag vatten i huset igen. En rörskarv hade spruckit. Den har droppat en längre tid. Vilken tur att vattnet var avstängt då! Och jag lär mig mer och mer om ytterligare en av männens världar, rörmokeriet! Inte för att jag vill och är intresserad, utan för att jag behöver kunna mer om det. Ett lossat rör kunde och vågade jag fixa själv. Det andra fick jag hjälp med genom en kontakt i affären, som kände till en händig man i byn.
Jag tänker på min mamma som nyligen sa att min bror, han hade ärvt sin händighet från sin morfar!
Det är möjligt. Mamma såg hans händighet och inte min just då. När jag försynt hummade något om att det finns fler händiga, sa hon snabbt att hon tänkte på vad som går i arv män emellan. Och javisst, jag kliver in i en mansvärld med min händighet.
Jag har dock alltid hållit på och måla, sedan jag fick mitt första egna rum när jag var 12-13 år. Jag minns jag målade leksaksskåpet i färgen ”tomatrött” och mitt rum i starkt gult. Jag gjorde en jätteanslagstavla med ett grönt batiktryck vi fick göra i skolan, med en av lärarna där, efter skoltid. Jag borrade dock inte fast tavlan i väggen. Undrar vem som gjorde det? Hm…
Mamma själv var förr händig med att tapetsera. Och hon syr fortfarande sina egna kläder och har sin egen stil.
Från vem händighet eller musikalitet eller skrivglädje ärvs spelar ingen roll, tänker jag. Jag vet att jag lär mig av andra hela tiden. Alla människor är skapande på ett eller annat sätt, mer eller mindre. Det är universalt. Huvudsaken är att odla sitt kreativa sinne och att våga pröva nytt.
Nu ser jag fram emot en skön dusch och rena kläder. Livets goda ikväll är att ha värme i huset och vara ren, mätt och nöjd med det jag faktiskt har. Nå, jag är nästan nöjd i alla fall.