Jag vaknar upp till en ny dag. Solen skiner in rätt på mig. Vad ska denna dag föra med sig?
Jag ska gå ner till affären och köpa köttfärs. Jag får en middagsgäst och ska laga till köttbullar.
Barnsängen som står vid dörren, ska bäras upp till den stora garderoben.
Jag ska kontrollera rörskarven i källaren. Den droppar nu. Ångest och oro. Hoppas den håller så länge jag är här nu. Kanske är det en spricka i den med? Eller är det jag som inte drog åt den tillräckligt.
Jag har musik att dansa till. Laleh heter hon, en ny bekantskap.
Jag ska skriva brev. Jag fick ett långt jättekul brev i går, från en kvinna som bor utomlands.
Jag ska duscha och äta frukost. Kanske lyssnar jag på reprisen av spanarna med då.
Nå, det finns alltså saker att göra. Fint. Jag vet inte vad jag är rädd för egentligen. Något är det. Jo, när jag tänker efter så vet jag vad det kan vara. En oavslutad sak. En dag kanske jag tar tjuren vid hornen och tar tag i det.
I gestalt talar man om oavslutade gestalter, när något ligger och mal, eller något färgar kontakten och försvårar i mötet mellan människor. Så har jag det då och då. När jag inte stått upp för mig själv och visat mitt genuina jag, utan spelar med som i ett spel. Jag låtsas. Olika försvar tränger sig blixtsnabbt på och avbryter det som kan vara kontakt i ett möte. Ibland är det mina försvar som slår på, ibland är det andras. Ibland bådas. Helst ingens.
Jag hoppas att jag blir bättre på att göra klart saker numera. Jag vill inte fortsätta med att samla på mig nya oavslutade händelser. Jag tror att min awareness är tillräckligt igång nu, ett instrument för mig att använda i mitt dagliga liv. Awareness är som ett slags medvetande om att något händer med mig, inuti mig och runt mig. Den hjälper mig att reagera på världen utanför mig. Ungefär så.