Jag har blivit utmanad av Walentine att vara med i ett slags bloggkedjebrev!

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Sex underliga/egendomliga saker om mig och som härmed blir offentliga…. oj oj oj… det här kunde väl ingen tro om mig:
o Jag avskyr att se små barn sitta i barnvagnar med bortvänt huvud från sin mamma eller pappa. Världen är för stor och snabb, vill jag att alla föräldrar ska fatta! Prata med barnet och ha ögonkontakt och möjlighet att se varandras minspel och kroppsavläsning. Kontakt!!!! Jag vet, jag vet att jag inte har någon kontroll alls på världen. Jag önskar att jag hade det!!! Kontroll! Styr på världen! Jag!
o När min pappa hade dött i lungcancer, kunde jag till vilt främmande människor som stod och rökte säga: Cancer!
o Jag vägrar att titta på alla uttagningar till Melodifestivalen. För mig finns bara en! Ja, sån är jag! Och jag har då ingen aning om vilka som har sjungit vad och slipper då delta i debatten om bästa låtar och artister. Fast… jag såg den danska uttagningen lite på sidan av. Jag är en dubbelmoralist här, märker jag.
o Jag avskyr att gå ner till pappersinsamlingen. Därför har jag en skylt på min dörr om att slippa reklam. De stackars reklamutdelarna får gå upp tre jobbiga trappor och bara bli av med en reklamupplaga, till min granne. Jag erkänner mig skyldig till att ha dåligt samvete för detta med. Jag har då heller ingen morgontidning, som behöver samlas på hög och sedan slängas. Och då slipper tidningsutdelaren gå de tre trapporna upp, det är ju bra!
o Jag äter i stort sett alltid frukost i sängen. Jag har svårt att gå upp och börja dagen. Därför ställer jag klockan på sex och har då lång tid på mig för att vakna och kontemplera i stillhet över dagen som kommer eller skriva en blogg… Idag vaknade jag dessutom kl 04.57 och började genast fundera över utmaningen.
o Alla sådana här kedjebrev jag får på mejlen numera då, slänger jag bort direkt. Jag skäms verkligen för detta att erkänna att jag är en kedjebrytare… Jag tänker på allas möda att få en kedja att fungera och så kommer jag och bryter av… Förr i tiden hotades man av olyckor av olika slag om jag minns rätt. Och nu är jag med i ett kedjebrev på bloggen, var ska detta sluta??? Kommer mitt liv nu fyllas av nya kedjebrev, jag tror att världen är full av såna… Hjäääääälp!

Jag ska härmed utmana någon annan stackare att vara med. Inte sex stycken nya, bara en! Jag har full förståelse om den jag väljer bryter kedjan. Jag utmanar:
Mickey J Barczyk Jag tror att han är stark nog att göra vad han vill med detta, utan att plågas av mardrömmar om han inte är med…