Jag läser bloggen Moddans gavel från Sundsvall och håller med. Jag vill inte heller ha reklam och annat skit. Kärleksbrev vore fint, om det var något gulligt från älsklingen eller mejl från vänner, som vill göra något roligt ihop med mig. Beundrarmejl är väl att ta i. Tja, nåt enstaka då, för något bra jag gjort eller skrivit då…
Men… det är slut med lysande blå Du-har-fått-mejl-från-älsklingen. Datorn är tom och trist, liksom jag är.
Jag drömmer att jag tappar bort min bil. Jag har helt glömt var jag parkerade och det är så många bilar och konstiga parkeringsplatser att leta bland och jag finner den inte. Jag skulle hämta noterna till Spiegel Im Spiegel där. Kursen har börjat och jag kan inte gå in förrän jag finner bilen. Jag har inte heller ätit frukost. Jag är helt förvirrad, i bilen finns allt som betyder mest för mig, gitarren, mina papper, mitt bagage. Om allt är borta, vad gör jag då? Jag blir inte lugn förrän jag finner den. Utan bilen stannar jag. Utan älsklingen stannar jag.
Jag vaknar och fortsätter leta i dagdrömmen. Hittar den inte då heller. Den är borta! Andra bilar intresserar mig inte. Det är inte en annan bil jag behöver. Det är min bil eller ingen alls. Så då är det till att leva utan nu. Jag måste vänja mig vid det. Utan bil. Utan mejl. Jävla dumma drömmar!