Har slitit som en hund idag och hittade en sten, precis där jag skulle plantera en buske. Trots två spett kunde jag inte få upp den, men jag lovar att det var första dagen i sommar som jag var både varm och svettig! Snälla grannar fick upp stenen och jag kunde plantera min sorgliga schersmin, som väntat lång tid på att komma ner i jorden. Sten upp. Buske ner.

Och vad kan väl sen vara bästa belöningen? Att rafsa omkring i jordgubbssnåret, som doftar ljuvligt av go’myntan som också växer där… Skörden är inte stor, men bäst! Mina jordgubbar, från mitt gamla hus. På min gamla bröllopsdag… passande!