Går från rum till rum, städar och stänger igen mitt vandrarhem. Checkar av: klart uppe, klart nere, klart mittemellan, klart ute? Men är jag klar? Jag blir aldrig klar. Vill komma tillbaka direkt och göra färdigt, göra mer. Alltid så.
Förra sommaren var dålig här, men den här sommaren ännu sämre. Inte många soldagar. Kallt. Jag längtade för första gången någonsin efter en solsemester. Men ändå, hemma är hemma! Och jag har haft så ont i kroppen. Armarna, fötterna, lederna. Det har begränsat mig i år. Och jag hade svårt att släppa jobbet de första två veckorna. Det brukar jag inte ha. Så till hösten har jag en del att göra. Bara att ta tag i allt. Och arbeta. Arbeta. Arbeta. Arbeta.
Gå från mörkret. Genom skuggorna. Till ljuset! Barnbarnen! Drömgruppen! Examinationen! Jättehärliga och spännande tider att se fram emot!
Men först: checka av huset och trädgården. Städa, slita, släpa! Ta avsked.