Jag jobbar sena dagar och det gör inget. Bara bra att ha något att göra. Jag kan fokusera där nu, bara jag håller mig igång. Jag har lite andra arbetsuppgifter framöver. Inte så mycket undervisning då. Mer möten. Telefonsamtal. Boka tider. Göra besök ute på förskolor och skolor. Skriva om det. Gå på kurs. Ha påsklov. I mitten av april kommer vardagen i skolan tillbaka igen. Ja, en och annan lektion blir det väl med fram tills dess. En elev klagar redan över att jag inte är där och har lektion. Fint att höra att jag är saknad!
Hemma händer inte mycket. Rena öknen! Jag somnar på soffan. Vill inte tänka. Har inte något som kan fånga mig längre stunder. Jag håller mig till basala saker, som att se till att äta, duscha, sova, tvätta, diska, handla något lite och mest bara få tiden att gå. Lyssnar till På minuten, men hör liksom inte vad de säger. Lyssnar till Spanarna. Lika lite där går in av vad de säger. Somnar på soffan om jag ser på tv. Jag spelar in tv-program på videon och gitter inte se dem sen. Jag kan läsa en ytlig novell ur en veckotidning eller lösa en ruta med sudoko då och då. Inte särskilt upplyftande liv direkt. Och så får dagarna gå. Jag behöver inte göra mer än så heller.