Nu är jag riktigt i farten och skriver mina listor på allt jag vill ha med mig till Skagen. Mycket blir det. Ordning och reda! Många trunkar ska packas, fast det bara är för en vecka borta. Och så tittar jag mig omkring och ser att jag har så många saker som håller mig fast i tillvaron. Vad behöver jag egentligen och vad kan jag slänga eller ge bort? Jag tänker att jag snart kommer att flytta igen. Inte vet jag vart. Men tankarna finns där. Jag är väl rotlös just nu. Kanske är det en naturlig reaktion. Mina barn blev stora och flyttade, jag flyttade, skilde mig och bytte jobb, slutar kursen snart och har givit upp hopp om kärlek. Jag har kanske bara mellanlandat här. Kanske räcker det att ha så mycket som ryms i min bil? Är det en dröm om frihet jag har? Var hör jag hemma? Jag vet inte. I gestalt, som liksom jag, bryr sig om de små nyanserna och värdena av ord, är ”jag vet inte” inget svar. Svaren finns inom en, men var?