Så är jag hemma efter ytterligare en jobbig resa hem från Danmark. Vad är det med mig och mina hemresor därifrån?
Idag var det vädret som gjorde det svårt, tiden på dygnet och en tankning.
Jag körde direkt från Göteborg 22.45 och kom hem 05.45. Dit tog det knappt fem timmar. Nu tog det sju. Först regnade det och sedan snöade det. Linköpings kommun hade saltat. Tack för det, det blev en säkrare väg att åka på. Jag körde mest i mitten av körbanorna, det var svårt att se vägen och med sommardäcken slirade jag flera gånger. När jag tankade i Gränna, var maskinen trasig och den slutade inte fylla på bensin, så jag blev indränkt i bensin med höger hand och jackärmen och marken. Hemsk upplevelse. På en annan mack kunde jag tvätta av mig och få lite tröst och hjälp, men bilen stinker bensin inne.
Musiken i bilen höll mig vaken, jag blev buren av en dansk, Kim Larsen. Jag köpte ”Gammel hankat” i Fredrikshamn. Många av låtarna är jättefina, som fastnar lätt och är tänkvärda med. Tack för den rekommendationen av cd!
Så kommer jag hem och saknar han som förut ibland sa ”hej, fint att du är hemma, søde.” Och han hade nog inte gillat att jag körde så farligt ute på vägarna heller. Men nu bryr han sig inte alls om mig och vakar inte längre över mig. Det är så tomt utan honom. Tomt!
För övrigt hade jag en jättefin sista dag i Danmark, trots att det regnade med kortare stunder av uppehåll. Jag var en sväng till mitt andra favoritställe på nordjylland, i Lønstrup, och gick längs stranden en bit och plockade snäckor och sedan gick jag uppe vid kanten, bort till Mårup kirke. Det är höga stup rätt ner mot havet i Lønstrup, och marken ramlar ner bit för bit. Havet och stormarna gräver sig in. De upptrampade stigarna har också fallit och leder rätt ut i ingenting. Nu har en bit av kyrkogården rasat. De gräver ut gravarna nu allteftersom havet tar strandkanten. Jag gick i flera timmar igår. Först i Skagen på min favoritstrand och sedan i Lønstrup. Det var länge sedan jag var i den dramatiska naturen i Lønstrup. Stränderna verkar vara mer oåtkomliga nu. Och det är mycket turister där, jag med, ja visst. Men på caféet vid hamnparkeringen var det nästan tomt. Där kunde jag dricka chokolade med flødeskum och prata min danska med Jens. Han var snäll och omtänksam.

Nästa gång tar jag till Løkken istället. Det är dags att upptäcka andra stränder på västsidan.
Nästa gång ja… när det nu blir… det kommer att dröja… Jag har massor av bilder med mig hem och jag får resa i fantasin nu och minnas tillbaka till det som var.
Och nu ska jag sova och glömma denna snöiga, kalla, kärleksfattiga verkligheten, där ingen förlåtelse och chans till försoning finns. Jag vill bara ha drömmens verklighet nu. Godnatt lilla ekorre! Godnatt kisse!