Har vaknat – igen.
Det är en ny dag – igen.
Har drömt om vatten och stränder – igen.
Dags att läsa om uppmärksamhetens under – igen. Och igen. Och igen.
Och att äta frukost – igen.
Så konstigt ord det är, detta ”igen”. Åter. En gång till. En upprepning. Likadant.
Ändå är det aldrig lika igen.
Den här dagen har aldrig funnits förrän nu:
söndag 15 april 2007