Ordet lördagsstädning är för mig ett idealord. Tänk bara om det skulle fungera… Vad fint det skulle vara hemma hos oss då!
Alla i familjen skulle ha ansvar för varsin del av göromålen och vi fyra vuxna skulle med glädje och energi ta itu med att skura toaletter, handfat och golv, dammsuga och damma, tvätta kläder och laga trasiga saker. Och inte nog med det: fönstren skulle alltid vara välputsade. Solen skulle skina in och inga katthår virvla upp när någon gick igenom rummet. Katten var kammad och inga katthår fastnade på kläderna. Och när vi städat klart skulle vi ta en välbehövlig och trivsam fikapaus ute i solen i trädgården. Därifrån skulle vi sedan fortsätta med trädgårdsarbete, nu är det snart tid att börja kratta gräset.
Visst låter det mysigt! Och som sagt, detta händer bara i min dröm och idealtillvaro. Sanningen att säga är det lortigare än någonsin hemma. Vem orkar städa? Vi gör det lite i taget, då och då. Aldrig gör vi färdigt varvet runt. Dammsugningen tar flera dagar bara den.
Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete! Så sant som det är sagt!
Eller som djävulen sa: Hellre ett rent helvete, än skit i hörnen!
Nåväl, solen skiner, går jag ut, så ser jag den klart. Och jag kan städa lite idag. Det orkar jag nog. En annan dag kan jag städa färdigt.