Så har det gått en månad sedan förra löneutbetalningen. Det är ett sätt att mäta tiden på. Positiv, om det finns lite pengar kvar att göra något kul med. Eller ångest. Kommer pengarna räcka till allt som ska betalas och till husrenoveringen?
Ett annat sätt att tänka är att nu har det gått en vecka sedan förra fredagen och tack och lov kommer den dagen inte igen!
Och snart är april över för den här gången och sköna maj står för dörren. Möjligen skön i alla fall. Och visst uppskattar jag att se grönskan i träden absolut och undrar vilken dag i maj som vindens sus kommer höras i träden?
En långhelg eller en lång helg står för dörren. Förr såg jag fram mot sånt. Det gör jag inte nu på samma sätt. Visst, skönt att slippa krav och gå upp och passa tider. Men väldigt trist om jag inte har något bestämt som jag vill göra. Bra att helgen går, så jag kommer fram mer till framtiden och längre bort från det som var.
Visst fanns det många fina stunder då med min kärleksvän, men också mycket smärta. Jag trodde att vi för alltid skulle vara goda hjärtevänner och viktiga för varandra, men så blev det inte. Ha, vad jag bedrog mig!
Så går tiden, oavsett vad! Om en månad får jag lön igen. Om en vecka blir det en ny fredag. Kanske kommer lugnet snart att lägga sig omkring mig och allt blir okej som det är. Eller så kommer jag ha roliga och spännande ting framför mig. I juni. Hoppas det.