Det finns något rofyllt över kök. Eller rättare sagt, en ro i mig, som jag kan finna just i köket – hjärtat i ett hem – vissa dagar. Det kan vara så att jag behöver arbeta med något där. Inte diska, laga mat eller så. Men sitta med papper och dricka te. Eller diska och samtidigt lyssna på musik eller podradion. Eller baka. Eller som idag, städa ur kylskåpet.
Jag har först en lång uppförsbacke dit. Sedan bestämmer jag mig för att börja. Är utan återvändo, när kylskåpet är tomt. Sen måste jag ta ut hyllorna och göra allt klart.
Jag är nöjd och lugn när jag kan sätta på kylan igen och kylvarorna är tillbaka på sina rätta platser och det gamla är slängt och det som finns, syns. Vad behöver jag nytt av nu? Det är frågan. Inte sill i alla fall.

Sånt är livet med. Bort med det gamla. Städa rent i hjärtats skrymslen. Gör plats för nytt. Och sen kan framtiden få komma! Jag är inte riktigt där än, men jag är på väg. Ständigt på väg… Eller som i det här citatet av Rumi:

”You know how it is. Sometimes we plan a trip to one place, but something takes us to another.”