Idag har jag förstått att det spelas en fotbollsmatch mellan Sverige och Danmark. Det är en ovanlighet att jag vet sånt. Jag ska nog se den lite av den. Jag vill se vilka som vinner. Och kanske blir det en god match med.
Lördagssysslorna blir att åka till återvinningscentralen och lämna elektronikprylar som bara tar plats och som jag inte använder mer. Helt rimligt. Men den gamla tandbergbandspelaren då, ska den också väck? Nej, inte just idag.
Solen skiner. Jag ska nog cykla iväg en sväng till trummisen och lämna en cd. Kanske sjunga in en bättre provversion av coverlåten, som jag hoppas snart ska komma till musiksidan. Handla sommarbyxor. Köpa en kaffetermos till utflykten i morgon.
Skönt att vara ledig och ha lite planer. Frågan är bara… står jag ut att vänta i tre dagar till, innan jag möjligen får veta hur det blir? Varför väntar jag nu? Är jag rädd för att bli besviken? Jag vet att jag klarar av besvikelser. Det har jag gjort så många gånger förr. Då får jag gå vidare därifrån en dröm, en illusion fattigare.
Kanske är det svårare att hantera ett positivt besked då? Antagligen! Jag har ingen aning om vad jag kommer känna eller hur det kommer bli, framtiden kan få okända färger att lysa. Nya upplevelser. Spänning. Det är ju det här jag så gärna vill!