Påskhelgen är slut. Solen skiner. På väggen syns regnbågens färger i ljusets brytning från det lilla prismat som hänger i fönstret. När jag är uppmärksam, ser jag det på olika ställen i rummet. Om jag inte är uppmärksam, går det mig förbi, trots att färgerna finns där.
Att ljuset innehåller så mycket färger är en ständig förvåning. Rumi sa:
”Never lose hope, my heart, miracles dwell in the invisible.”

Så kan det vara att gå i terapi, för att få hjälp att hoppas! Plötsligt förändras något, jag ser ljuset igen och livet blir lättare. I ljuset finns en hel värld av färger. Och ibland kan jag prata med mitt hjärta och påminna mig om precis det här:
”Förlora aldrig hoppet mitt hjärta, mirakler bor i det osynliga.”

Och när våren dröjer ute, har jag vår inne istället! Pärlhyacinterna blommar ihop med tulpanerna. Jag har min vår inne att titta på och meditera till. Lugnet i hjärtat breder ut sig och jag andas lättare. Mirakler är precis så här. Växtkraft.