När jag är hemma i lägenheten tänker jag på ett sätt om vad jag vill göra i fritidshuset. Och när jag är i fritidshuset tänker jag helt annorlunda om hur jag vill göra med sakernas tillstånd, när jag kommer hem. Idéerna är inte fasta och jag ändrar mig hela tiden utifrån var jag är. Då händer ingenting med mina planer om det ena och det andra. Tänk om jag kunde vara tankekonstant i alla fall en gång…!
Videkissarna har i alla fall ingen diskussion med sig själva om de ska slå ut eller inte, vad jag vet. De kommer fram, oavsett hur kallt det är verkar det som. Fina, mjuka, ulliga, gulliga. Och har de bara startat, så kommer säkert resten av våren också, även om den tvekar, precis som jag.

För övrigt drömde jag en rolig dröm i natt. Jag mötte Ingvar Storm igen och frågade vad han tänkte när han fick mejlen från mig. ”Jag tänkte bara att du är ju lärare…” Och sen började jag storskratta vid tanken på sista På minuten, när Helge sa att folkdomstolen skulle avgöra till Pias eller Hans fördel. De ropade ja för att Pia skulle få fortsätta. Och Helge sa överraskande direkt ”Hans” istället.
Ingen ambivalens där inte!

Så här lång tid kan det ta innan jag kommer till skott: Jag köpte en spegel för tio-elva år sedan. I förrgår bestämde jag platsen där den skulle passa att hänga. Igår hängde jag upp den. Det hade nog gått snabbare om det funnits krokar bakpå. Nu fick jag ordna det först. Det tog tre minuter. Eller fem. Eller tio-elva år. Hur jag nu räknar…