Besöken har rest hem och jag är själv igen. Solen har lyst bakom molnen och det är lite småkyligt ute. Kanske tänder jag en brasa i kaminen ikväll. Det påminner mig om att jag behöver såga mer ved och bära in och fylla på i förråden.
Inte bara ved behövs, utan mat med.
Jag handlade på Ikea i förrgår och köpte nytt tyg till gardiner med glada, röda blommor. Dags att plocka fram symaskinen med då. Och hänga upp gardinfästen i väggen i gästrummet. Här i huset tar jobben aldrig slut.
Jag har städat i bokhyllan och rensat ut några böcker jag inte vill ha kvar. Och fått ut den gamla slitna soffan från vardagsrummet. Vilken bra idé att använda vedträn att rulla den på! Jag är riktigt nöjd med mig själv och fysikens lagar.
Ibland är det dags att göra klart något, ibland startar jag nya projekt. Dags att läsa, tänker jag också. Inte bara hänga eller jobba. Jag hittade Rid i natt av Vilhelm Moberg, i bokhyllan. Den är så spännande och gripande. Så här börjar den:

”Svedjegården stod solrätt med husgavlarna i öster och väster. I vindskidans topp på östergaveln var utskuren en fällehacka, som stack upp en dryg aln över ryggåsen. Det var Svedjesläktens bomärke.
Tvenne morgnar, när mor Sigga öppnat husdörren, hade den stora svarta fågeln suttit på östergavelns vindskiva. Någon slakt hade inte förrättats i gården på lång tid, varför det icke kunde vara någon föda som lockat rovfågeln. Mor Sigga nämnde honom vid hans rätta namn, ramnen, och kastade en handfull linfrö uppåt hustaket för att han skulle flyga. Fågeln satt dock orörlig kvar, med sin huggnäbb böjd. Först när en dryg stund förgått, flög han ropande åt skogen.”

Vilket innehållsrikt språk! Och kommateringen är underbar. Jag läste den några gånger i min ungdom. Är vi i den äldre generationen de sista som förmår att läsa och förstå texten någotsånär? Hoppas inte. Den är värd att läsas om och om igen. Temat är ständigt aktuellt. Om makt och förtryck. Fattiga och rika. Orättvisor och kampen för rättvisa. Att leva i fred eller i flykt.

En budkavle är utskickad genom Värend, den löper genom natt och dag. Den går såsom otaliga budkavlar fordom har gått mellan Värends bönder, rättsols från gård till gård, från socken till socken, från härad till härad. Den är den löpande elden, som genom dag och natt skall kringföras:
Budkavle är utsänd! Budkavle kommer! Budkavle går! Rid i natt!