Jag undrar här för mig själv vad det är som gör en dag, min dag, bra här på landet?
Är det när jag får gjort tusen saker eller är det när jag slappar och gör ingenting? Är det när människor jag tycker om, hör av sig och vi får prata en stund? Är det när jag får besök och kan koppla av i samvaron? Absolut allt det!
En del människor säger bara åt mig att ta det lugnt. De säger mer sällan uppmuntrande och stöttande ord. Jag tycker inte jag gör för mycket, tvärtom. Jag får inget gjort känns det som en del dagar. Så idag har jag skrivit upp det jag har gjort:
Vaknade, drack te i sängen, gick upp, satt ute på altantrappan och åt frukost, pysslade om mina fötter, duschade, klädde på mig, lade in en tvätt i maskinen, tog kort på Gullefjun, tog fram cykeln, pumpade däcken, cyklade ner till bakluckeloppisen, handlade och pratade med folk där, cyklade hem, tog kort på grejorna, bakade bröd, bar in ved till kaminen, skrev lite på facebook, lyssnade på Sommar, skrapade nya stekpannan, läste klart Rid i natt, grävde ett hål och planterade en buskros, tog fler kort, klippte blommor från flädern, pratade med mamma i telefon, njöt av solen med dörren öppen till trädgården, lagade mat, lyssnade på jazz på tv… tja… kvällen är inte slut än.
Är jag nöjd? Jag är inte helt nöjd måste jag tyvärr erkänna. Jag vill nog göra mer:
Slipa nya altanstaketet, börja grundmåla det, bära mer ved, börja såga ved, såga ner mer träd som skuggar, rensa sly, rensa ogräs i det som ska bli mer gräsmatta, sy nya gardiner till hallen och gästrummet, sätta upp gardinfästen och kanske något mer.

Jag inser det knasiga i det hela. Handlar det om prestation eller skapande? En del av båda antagligen. Gränsen är hårfin. Men jag njuter faktiskt av att få det fint och göra mer av det jag har. När jag är fysiskt utmattad kan jag gå och lägga mig och känna att jag varit igång, på spåret, följt vägen…
En del dagar vill huvudet mer än kroppen. Andra dagar vill kroppen arbeta, men huvudet är inte med. Jag går efter lusten. Och gläder mig åt att ha mer kontakt med den lustfyllda, kreativa sidan i mig igen. Och äntligen kunde jag läsa klart en bok!
Till sist: en dag kan jag inte göra allt det här. Bäst att passa på nu! Jag lever här och nu.