Jag tar mig sovmorgon idag. Jag har inte så mycket att göra på jobbet idag. Lägga brev i postfacket. Packa det sista i två lådor. Prata med chefen lite. Säga adjö till mina arbetskamrater som är där. Lämna tillbaka nycklarna.
Sen sticker jag iväg på terapi. Det var ju bra att ha det som en avslutning, för att sätta punkt inför sommaren.
Sedan är jag fri för semester. Nåja, ganska fri. Har ju stora planer med fritidshuset att genomföra.
Jag är som en stork, som stoppar huvudet i sanden och vill egentligen inte tänka på allt som ska göras där. Jag är ju orolig såklart att det blir fel alltihop. Jag har ingen att dela den oron och ansvaret med. Ansvaret är helt mitt. Och jag tar inte ansvaret riktigt:
Kollar inte upp vad rörmokaren gjort med avloppet. Kollar inte upp om byggnadsställningen står där på måndag morgon. Jag vågar liksom inte höra svaren. Beställer ingen container. Orolig för att pengarna bara rinner iväg. Har inte köpt målarfärg än. Eller mat för alla som kommer och hjälper till att riva väggen. Det är många lösa trådar att ta tag i. Ingen gör det åt mig, jag vet att allt hänger på mig.
Ikväll är det packning som gäller. Jag ska ställa fram allt i hallen som ska bäras ner till bilen i morgon. Tur att Micke hjälper mig, det blir som ett helt flyttlass.