Hösten drar sig för att lämna plats åt vintern. Det är jag tacksam för. Oavsett om det är av miljöförstöringen eller bara en vanlig variation i naturen. Jag hann klippa gräset hjälpligt, innan frost och snö omöjliggjorde det.
Jag har varit med om en ovanlig vecka. En begravning. En vigsel. Och så väntar Mozarts Requiem på söndag som toppar det mesta.
Ute i trädgården finns det knoppar på den i somras inköpta rosen. Konstigt. Bara att hoppas att växterna hinner gå i vila innan tjälen kommer och snön. Just nu är det fortfarande mycket vatten i jorden.

Honungsrosen har de längsta grenarna någonsin. Vintern kommer frysa ner den och sen får den börja om från början i vår.

I dagsljuset glimmar vattendroppar från grenarna.

Här är min blivande julgran. Om jag kommer till Norrland till jullovet. Om det inte är för mycket snö, som hindrar yxans hugg mot stammen.