Äntligen rullar dagarna på med kurs mot jullovet och sen tar resan upp till Norrland vid på juldagen. Nikolaus delar ut sina presenter idag. Godis i stöveln till den som varit snäll och ris till den som varit dum. Svart eller vitt. Inget däremellan. Eller ris i ena stöveln och godis i den andra. En möjlig kompromiss. Jag får dock inga fler nikolausdagar i mitt liv. Bara barnen får.
I helgen ska jag röja upp lite, diska, dammsuga och förbereda födelsedagen på söndag. Min egen dag. Som jag delar med alla andra som fyller år samma dag. Inga andra. I så fall går jag. Fast det är svårt att gå hemifrån.
Födelsedagen är verkligen en öm punkt i tillvaron. Jag har alltid längtat efter att vara en egen person, en egen individ, in divid. Odelbar. Hel. Jag blir istället liten och delad, om och om igen. Inte ens i Danmark förra året fick jag ha min dag för mig själv. Å vad jag önskade att jag hade flytt fältet och varit med mig själv i lugn och ro, på min magiska födelsedag, som inte blev ett dugg magisk. Det finns nog inga såna dagar. Jag skulle gärna vilja tro att det finns såna dagar. Men födelsedagar, de blir som de blir, de också.
I all evighet. Amen.