Jaha… ikväll är jag ute på facebook och botaniserar bland gemensamma vänner. Jag hittar några jag skulle vilja ha mer kontakt med och skickar iväg en förfrågan. Sen är det upp till dem att acceptera vänförfrågan. Jag accepterar inte alla. Kanske skulle jag göra det. Ja, varför inte! Samtidigt känns det för nära med en del. Jag vill inte dela allt med alla. Det var dock mer spännande och personligt förut, numera är det mer av reklam som fyller utrymmet och är jag verkligen vän med 125 stycken där? Jag undrar jag… inte känns det så. En del gör inga inlägg där och inte alls så många som 125 visar intresse för mina inlägg. Bäst att ta det hela med en nypa salt. Dessutom, en viktig insikt: Vänskap definieras INTE av facebook. Och ändå, ibland är det värmande att vara med, så jag vill inte gå ur än i alla fall. Särskilt när jag är långt ifrån mina vänner, är det skönt att säga något på någons inlägg eller gilla någons ord eller bild, så känns det som vi är lite närmare varandra. Att visa intresse är viktigt tycker jag. Likaväl som jag vill visa intresse för andra på fb, så vill jag att andra gör det till mig.

En del inlägg blir mer uppskattade än annat. Positivism är viktigt. Att säga som det är i depp är inte uppskattat. Natur är uppskattat. Personligt om ekonomi ska man nog inte prata högt om där. Eller för mycket av något. Men barnbarn är toppen! Vi som har barnbarn vet hur viktiga de är för oss.
Resor är också väldigt populärt. Men att prata om deklaration? Nä.

Vissa saker kan vem som helst se, ens egen bild till exempel. Och annat får bara vänner se. Eller vissa nära vänner. Om man har listor. Jag har inga listor. Men några är som bekanta. Om man lägger in hundra inlägg varje dag. Då vill jag begränsa mig. Likaså kan andra begränsa mig. Jag skrev mer förut. Mycket mindre nu.
Och ändå fyller facebook. Vad kan jag missa om jag inte slänger en blick där varje morgon middag kväll natt och timme sekund och….
Vad gör jag mindre idag då? Tja, något är det. Syr och stickar och läser mindre. Men det kan ju bli mer av det sen. När jag tröttnat helt på att vara uppkopplad och inkopplad och allt sånt. För det är verkligen inte avkopplande att hålla koll på facebook. Inte alls. Tvärtom. Men kul. När det är kul!