I väntan på semester och ledighet, funderar jag över ordet sommarlov. Det vackraste ordet som finns enligt många. Jag håller med.
Medan jag väntar kokar jag rabarberkräm på mina rabarber från paradiset i norr.

De växer så det knakar och jag har hur mycket som helst. Jag ger bort en del och fryser in en del. Jag får nog göra saft av dem med.
Det var svårt att resa hem igen efter långhelgen, men tröst finns; snart är jag där igen.

Undrar om det går att ha semikolon där? Hm… Starkare än komma och svagare än punkt. Jag har inte kollat svenska skrivreglerna än, men lyssnade några minuter på radioprogrammet Språket, där experten redde ut det hela något.
Jag väntar också på att gästbloggare ska skriva inlägg. Jag har ett par spännande personer som tackat ja till det. Det vore kul att ha en treklöver åtminstone. Jag ska nog fråga ett par till, så det kan bli som en sommarbukett av gästskribenter att se fram emot.
Å, grönskan är hur vacker som helst. Men nej tack till maskrosor i gräsmattan. Ja tack till rödblära, daggkåpa och styvmorsvioler.

Jag grävde upp rödbläran från gräsmatteängen och satte den bredvid mina nya fina förgätmigejer. De fick plats vid honungsrosen. Vilt och odlat bredvid varandra tycker jag om. Utom maskrosor. Där är jag stenhård. Men vad hjälper väl det. Inte många har så mycket maskrosor i sin gräsmatta som jag…
Vad mer är värt att vänta på? Vad väntar du på? Eller är det bara bortkastad tid att vänta? Inte vet jag. Väntan är just nu i sina bästa stunder. Vänta bara!
Bilder kommer strax! Nu!