Något ska ju finnas i rubriken, och jag ska inte luras här idag lovar jag. Jag bara tänker på vad roligt det låter med alliteration och faktiskt såg jag månen för några dagar sedan mitt på dagen.
Första maj är inte vad den varit för mig längre. I stället för att gå ut och demonstrera är jag hemma och pysslar i trädgården, precis som de flesta andra som äger en bit jord. Klasskillnaderna har ökat sedan 70-talet och inte många bryr sig om det numera. Sånt pratar man inte om längre, olika klasser.
Jag minns att just idag var det trettio år sedan jag gifte mig för första gången. Hur kunde jag ens komma på tanken? Vi fick gå till kungs, för jag var omyndig. Jag borde ha varit omyndigförklarad med. Nåväl, jag kunde flytta hemifrån och det var väl det som var det viktiga då.
Idag är jag lyckligt omgift sedan tjugotre år och det är mycket mer tänkvärt. Oj, bara vad åren går… Åren som rullar på och livet som återupplevs när magnolian blommar igen, sommarlovet hägrar i fjärran igen, en ny pollensäsong är igång igen och längtan efter en smalare kropp till bikinin kommer igen. Mycket är lika år efter år. Och likväl blir jag äldre, gråare och tröttare. Bara jag inte kommer på sedan att åren som bara gick förbi, var det livet? Va? Lurad? Jag var på ett föredrag hos Gestaltakademin om vardagslycka i veckan. Där fick jag med mig ett fint citat som jag vill dela med mig av: ”Vardagslycka kan upplevas om och om igen!” Tänk bara – om och om igen, och igen tills det är … slut! Eller blir en ny början och en ny vår…