Ett gammalt hus behöver skötas om, precis som en gammal människa. Och hela tiden från början till slut förresten. Förfallet startar efter en tio år sådär…
Här är ett fönster som brukar sitta i takkupan, många meter upp. En ruta var trasig. Det var bara att se till att det blev bytt.
Glasmästarna var här och skruvade ut det och lyfte in det. Tungt och åbäkigt. Sedan tog de med sig fönstret och bytte glas och kittade om det. Jag hämtade det hos dem.
Därefter tar mitt jobb vid:
1. Skrapa fönstret på båda sidorna och olja in trärena ytor.
2. Måla med utegrund. En sida i taget. Än har jag bara målat utsidan, som är mest bråttom.
3. Måla med linoljefärg. Det är bästa färgen för fönster på gamla hus, i alla fall på utsidorna. Färgen jag hade, hade gulnat. Bara att ta en tur till stan och köpa nytt. Penslarna har stått i kokt linolja i flera år. De klarar sig ganska bra där faktiskt. Bara jag fyller på linolja då och då. När man målar med linolja ska det finnas mer kvar i burken efteråt, än i starten… då kan du vara säker på att ha tagit lagom mycket. Färgen ska gnidas in.
4. Måla en gång till. Tunt och fint. Annars torkar det inte, utan skinnar sig.
5. Vänd och gör likadant på insidan av fönstret.
6. Ja just det, fönsterkarmen ska också målas om i rummet. Oljas, skrapas, tvättas, målas. Puh!

Det är meditativt att måla. Att skrapa är värst. Och slipa. Inte alls kul. Och jag hade inte brytt mig så mycket om det här fönstret i år heller, om inte rutan hade varit trasig. Där går min gräns numera. Trasigt.
Huset har tjugoen fönster. 21! Med spröjs på alla utom på källarplanet. Alla utåtgående. Innanfönster till alla, oräkneligt många, 32 stycken, på ett ungefär… Gammalt draget, ojämt glas på de flesta. En del är fastmålade av någon målarnitisk typ på sjuttiotalet. Det skulle bara gå att öppna den ena sidan förr i tiden, den andra var fastskruvad.
Livet är mer än att måla fönster numera. Men skönt att det blir gjort. Det är hög tid att göra klart dem som är kvar, innan det är dags för nästa renovering. Men det blir inte så. Inte av mig i alla fall. Om inte glaset är trasigt…