Jag sov tills jag ville gå upp. Målade lite fönsterkarmar. Sedan ut till toppen av byggnadsställningen. Mycket småpyssel är det där att hålla på med. Plötsligt var jag ändå klar, efter tre timmar. Helt ok. Jag är inte lika utsliten som igår. Jag lagar söndagsmiddag, kokt lax och ugnsbakad potatis. Jag är hungrig. Så äter jag. Mums!

Igår när jag stod och målade så fanns plötsligt frågan i huvudet: Vad gör jag här? Varför gör jag det här? Jag fick inget svar på det, eller så fick jag det. Jag bestämde mig för att måla klart. Det var enda vägen just då. Sen tänkte jag inte så mer, för det här var liksom meningen.
Idag har jag tänkt mer på min relation till Gud. Vad är det att ha en tro? Vad är att överlämna sig, med hela sitt hjärta, till Gud? Hur är det att känna kontakt med himlen? Jag har mina svar och det är skönt. Min tro är också min trygghet. Sen vill jag inte alltid lyssna och svara på vad jag hör. Undrar vad som skulle hända om jag lyssnade helt och fullt? Eller så gör jag det. Jag hoppas det.
Så har jag tro och hopp. Det räcker just nu. Jag vet inget om kärlek. Ingenting! Eller så vet jag vad jag behöver veta.