”And it´s here…. where you start paying for it…. in blood, sweat and tears!”
Nej, jag är inte på repetitionerna till att bli Fame, men i mitt hus i Norrland:

Ja, så här ser det ut, huset som har kostat mig så mycket ansträngning, stickor i fingrarna, blod, svett, gråt, ilska, pengar och som betalar tillbaka till mig genom att finnas och ge mig ro emellanåt. Jag älskar mitt hus, det har väl inte undgått någon, annars skulle jag inte satsa på det.

TACK TILL ALLA som har varit med och gjort väggen möjlig. Framförallt min exman, mina barn, min dotters käraste, min käraste syster, glasmästaren och inte minst hantverkaren som byggde väggen.
TACK till mina STÖRSTA uppmuntrare, min käraste storebror och min kära arbetskamrat som båda givit mig glada kommentarer och stöd då och då, när jag som mest behövt det. Och tack, rara grannen som kommit och pratat ibland och vänligen lånade ut stegen som stod högst upp i ställningen. Också tack till några viktiga andra, som givit mig stöd på olika sätt genom sommaren.

Nu känns det som om jag håller mitt Fame-tal efter att ha vunnit ett stort pris!
Jag kommer aldrig glömma den här sommaren, då jag målade och jobbade på, mest varje dag för att komma just hit! Nu väntar några lata dagar med småpyssel och kravlöshet! Jag kommer göra det jag vill göra nu, av lust, inte av myrbekämpande, dock självvalt, tvång. Läsa. Slöa. Kanske måla lite… eller spika klart fågelholken… sätta upp renoveringstapet… spika lister… Fördriva tiden och vara skapande i bästa fall. Dana!