Igår var kisse ute på jakt och han kom hem med en liten fågel i gapet. Han verkade helnöjd. Det var inte jag. Jag vet att min katt är ett rovdjur, men han är också mitt gull och just nu är han det inte. Jag tror han märker att jag drar mig undan från kontakt. Jag ser liksom bara den där stackars oskyldiga fågeln i munnen och kisses lek och tassarna som slänger omkring den döda fågeln. På bilden kan fågeln anas och den mörka skuggan bakom är en del av kisse. Så här är det med katter. De jagar. Snart är min katt en innekatt igen. Kanske kan han minnas sommaren bättre nu och drömma om dagen då han lyckades ta en fågel?