Oj då, så tiden går! Skönt att tiden går! Och trist att tiden går.
Det beror på perspektivet helt enkelt. Eller så kan jag ha en förmåga att vara i alla tre tillstånden. Och möjligtvis fler, mångsidig som jag är.

Stambytet är fortfarande inte klart. Det var ingen som mätte avståndet i badrummet och jämförde det med ritningen. Så fick inte badkaret plats. Och rören ska flyttas och kakel ska bytas. Inget har hänt sedan sist där. Nya diskbänken är på plats, men hoppsan! Varför behövde hantverkaren trycka ner ena änden? Kanske för att andra änden var för låg? Utrustning som vattenpass är kanske gammalmodigt. Jag vet inte. Jag använder mitt ganska ofta. Och jag är gammalmodig. Observera min ironi här. Nu håller jag inne en del av betalningen, så får jag se om felen och det som är kvar att göra kommer fixas.

Själv har jag lagt nytt golv i hallen. Resterna av brädorna – kallas det brädor förresten – fick precis plats i klädkammaren. Bra återanvändning, istället för att slänga resterna. Där är det inte så himla perfekt med passningen. Jag bara la dem på rad. De går lätt att ta bort om någon vill det. Utifall att jag flyttar alltså. Men det lär jag inte göra i år i alla fall. Inte nästa heller. Nu vill jag njuta av ett större badrum. Och fint hallgolv.

Ett rum i taget ska bli klara att användas som vanligt. Köket ska bli rent igen. 27 skåp och lådor har jag. Bara när jag måste gå igenom allt vet jag sånt. För att bocka av hur duktig jag är när jag städar. Och fyra lådor och två skåp är kvar.
Förr i tiden var jag bra på att starta projekt, men inte att avsluta dem. Jag tror faktiskt jag har blivit bättre på det. Jag har förändrats. Precis som mitt hem. Märkligt hur det yttre och inre kan följas åt. Och nu ska jag ta och göra klart i köket, med bra musik som sällskap. Bara att jobba på. Tack och adjö, tills nästa gång.