Jag vaknar riktigt tidigt och saker mal i huvudet på mig. Jag skriver ner det. Jag känner igen gamla mönster som jag har och som jag inte mår bra av. Nu har jag en möjlighet att göra något med det, som jag inte hade förr. Jag vet hur jag brukar göra. Nu är det dags att göra annorlunda. Lyssna på kroppen. Inte bara svälja och vara tyst.
Och så denna väntan jag går i… jag är trött på att vänta! Istället ska jag göra något! Jag har en hel helg att göra något med. Jag har arbete att förbereda till skolan. Jag har en vägg i badrummet, som behöver fuktskyddas. Jag har tvätt att ta hand om. Inget av detta kan vänta, oavsett hur svårt jag har att börja. I alla fall med något. Jag tar det som känns svårast då.