Nu vet jag varför jag håller på som jag gör hemma… jag har ju inte varit hemma på länge! Därför! Jag kom ju hem för en vecka sedan och har jobbat sedan dess.
I går kväll rök datorbordet från sin plats i hallen och ska ner till källaren, att sparas eller slängas är frågan. Kommer jag någonsin få ihop det igen? I wonder…
Idag ska jag ut och leta efter en ny strykbräda. Saker går sönder och behöver bytas ut efter 25-30 år. Torkställningen är också sprillans ny och fin.
Jag får bilder i huvudet av, att liksom ett äktenskap behöver förnya sig, är det så med husgerådet med. Mitt husgeråd kommer från det spruckna äktenskapet och sakerna är lika trasiga som äktenskapet är. Bort, bort!
En ny kakelskärare behövs, för jag hittar inte den gamla. Nytt kakel på väggen. Ett nytt handfat. En ny lampa till sovrummet eller en ny lamphållare bara? Ett nytt golv till hallen? En ny soffa? En ny man?
Stopp och belägg! Nu räcker det! Nu räcker det verkligen.
Jag läser några gamla kärleksbrev istället. Och så känner jag tårarna falla. Orden i breven vill jag ha kvar så länge jag lever. Och inte ha någon ny man. Det är alldeles för smärtsamt med kärlek för mig. Jag håller mig till nytt husgeråd, sånt som kostar mindre, det kan jag klara.