Något har hänt. Det känns som om jag inte kan lita på att det är sommarväder när det är sommar. Och inte har jag sommarlov heller, utan semester med för få semesterdagar att ta ut. Och jag räknar åren till jag blir pensionär. Det är lite för tidigt att tänka så. Fast jag längtar efter mitt oberoende. Om jag nu blir så gammal. Det finns alltid en utifallattfaktor att ta hänsyn till där.

Min ungdomsidol Robert Broberg dog i tisdags. Han blev 75 år. Och då var han sjuk de sista åren, vet inte hur länge. En underbar engelsk gestaltterapeut dog för två veckor sedan helt oväntat av en hjärtattack. Så påminnelserna om livets slut finns där. Jag får räkna med att det också kommer hända mig vid en tidpunkt. Dödens närvaro mitt i sommaren, ja, den finns där.

För att inte helt såsa in på existensens ofrånkomliga villkor, har jag som vanligt några projekt i nuet. Jordgubbarna ska få en pallkrage att växa i. Den ska målas idag och sättas på plats sen. Det blir fint att ha en egen plats för dem där. Lättare att skydda dem. Nu växer de under en rosenbuske, som en mellanstation, innan jag kom på hur och var de ska få plats här i min trädgård. Direkt i jorden fungerar inte, eftersom det växer så mycket ogräs runtikring och jag är inte här för att rensa jämt.

Den lila syrénbusken som jag satte bakom honungsrosen vid det gamla flaggstångsfundamentet, passade inte där, insåg jag efter tre år, när den precis börjat växa till sig och blomma. Istället ska jag sätta en doftande djupröd pion där och kanske en klematis. Syrénen är flyttad igår till ett annat ställe bredvid, där nässlorna blommade. Bort med nässlorna!
Nästa år ryker det sista nässelstället. Då blir insynen större, men jag får plantera annat istället.

Planer, planer. Planer för en framtid. Ja, jag ser framåt, trots att jag börjar fundera på att avveckla mitt hus i norr. Jag längtar söderut. Kanske sälja? Ge bort? Hyra ut? Jag vet inte. Jag som trodde jag ville bo här i alla fall ett helt år, när jag blir pensionär.
Men i år har något hänt. Jag har liksom inte flyttat in i huset. Kanske är det för att vädret varit så trist. Kanske för att jag vill umgås med mina barn och barnbarn mer på sommaren. Kanske för att jag vill se annat än huset här. Kanske för att grannarna bygger ett bautastort garage för industriverksamhet. Kanske för att bygden läggs ner. Kanske för att grannen som bott här alltid, har sålt och ska flytta.
Jag är inget bra på förändringar. Det vet jag gott. Men att jag då känner lust att göra en massa egna förändringar, det kan jag inte riktigt förstå. Kanske är andras förändringar puffen jag behöver för att komma vidare. Till vad? Vad vill jag? Något att fundera på i sommarens kalla och sällansoliga dagar. Idag blir det i alla fall hyfsat. Soldis och upp mot 20 grader varmt.
Men det regnar in vid skorstenen igen. Hoppas takläggaren kommer tillbaka och fixar det en gång för alla, jag har inte tid att leva med vattenskador i huset.