Jag har många saker att fundera på inför resten av mitt liv.
– Hur länge vill och behöver jag lönearbeta och ha en fast tjänst?
– Kommer jag vara frisk nog för att kunna välja det liv jag önskar mig?
Vissa saker vet jag.
– Jag kommer inte gå i pension före 63. Men senast i januari 2022.
– Jag vet att jag vill bo och vara fri i Danmark ett år.
– Jag vet att jag vill bo i mitt älskade hus i Ångermanland ett år minst, i frihet från krav.
– Jag vet att jag vill flytta från lägenheten och bo i ett hus. Men är det innan jag slutar jobba? Och var ligger det huset? I Södermanland eller Småland? Eller någon annanstans?
Jag har att välja på. Men hur vet jag att det är det jag vill välja? Jag hoppas att det kommer att kännas i kroppen. Vissheten. Längtan. Tryggheten. Ron. Utrymmet. Tomten.
I någon känsla av att komma HEM.
Så mycket oklart. Inget lugn. Ingen ro.
Lite spänning inför besluten med. Inget kommer hända från en dag till nästa. Bara att jobba på, dag efter dag, månad efter månad. Små steg framåt. Till slut är jag där någonstans, vid det ena eller det andra eller det tredje.
Jag vaknade med en dröm i fullt minne och ju mer jag tänkte på den, desto mer kom fram. Så vara i lördagen i en dröm? Varför inte! Jag har en tanke om att kunna göra något annat när jag slutar i skolan. Varför inte söka in till sköterskeskolan? Därav drömmen kan jag tro.
”Jag arbetat extra som sjuksköterska på ett ställe med äldre människor. Det är väldigt roligt där. Vi ska spela teater med de boende. Jag tänker att jag kanske kan lära mig en av rollerna utifall att jag behövs. Det är fullt ös, mycket att hålla reda på. Så blir jag inkallad till chefen. Han erbjuder mig ett heltidsjobb där. Jag blir väldigt frestad men säger att jag inte kan ta det, för jag behöver min lön som jag har nu. Som sköterska tjänar jag inte så bra. Men han säger att jag får det jag vill ha, för jag är så bra!
Sen är jag på tåget. Reser med några av arbetskamraterna från skolan. Vaktis är med. Han är så himla trevlig. Jag kramar om honom och frågar om han är gift. Nej. Sambo? Nej? Då blir jag rädd. Hade tyckt det var bättre att han var upptagen.”
Så det var en händelserik natt i drömmarnas värld. Och nu till verkligheten. Om det nu är det. Kanske är det en dröm det med?
Det var inte det här jag vill blogga om, men måste. Livet blir inte alltid vad man planerat. Nya planer av kommunen att bygga hus precis framför mitt och göra så jag inte ser tåget och sjön. Ofattbart. Omöjligt att bo kvar om det blir så. Stress i mitt liv återigen. Oro. Sorg. Allt. Jag kan inte klara mer förändringar. Slut! Stopp!
Hur kan man göra så mot en stackars sjö, så överutnyttjad och exploaterad. Inget lugn och ro mer i mitt liv om jag bor kvar här. Vart kan jag flytta?
Nej, jag är inte lycklig. Jag är djupt olycklig.
A Hard Rain’s A-Gonna Fall text och musik: Bob Dylan
Oh, where have you been, my blue-eyed son?
Oh, where have you been, my darling young one?
I’ve stumbled on the side of twelve misty mountains
I’ve walked and I’ve crawled on six crooked highways
I’ve stepped in the middle of seven sad forests
I’ve been out in front of a dozen dead oceans
I’ve been ten thousand miles in the mouth of a graveyard
And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard, and it’s a hard
And it’s a hard rain’s a-gonna fall
Oh, what did you see, my blue-eyed son?
Oh, what did you see, my darling young one?
I saw a newborn baby with wild wolves all around it
I saw a highway of diamonds with nobody on it
I saw a black branch with blood that kept drippin’
I saw a room full of men with their hammers a-bleedin’
I saw a white ladder all covered with water
I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken
I saw guns and sharp swords in the hands of young children
And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard
And it’s a hard rain’s a-gonna fall
And what did you hear, my blue-eyed son?
And what did you hear, my darling young one?
I heard the sound of a thunder, it roared out a warnin’
Heard the roar of a wave that could drown the whole world
Heard one hundred drummers whose hands were a-blazin’
Heard ten thousand whisperin’ and nobody listenin’
Heard one person starve, I heard many people laughin’
Heard the song of a poet who died in the gutter
Heard the sound of a clown who cried in the alley
And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard
And it’s a hard rain’s a-gonna fall
Oh, who did you meet, my blue-eyed son?
Who did you meet, my darling young one?
I met a young child beside a dead pony
I met a white man who walked a black dog
I met a young woman whose body was burning
I met a young girl, she gave me a rainbow
I met one man who was wounded in love
I met another man who was wounded with hatred
And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard
It’s a hard rain’s a-gonna fall
Oh, what’ll you do now, my blue-eyed son?
Oh, what’ll you do now, my darling young one?
I’m a-goin’ back out ’fore the rain starts a-fallin’
I’ll walk to the depths of the deepest black forest
Where the people are many and their hands are all empty
Where the pellets of poison are flooding their waters
Where the home in the valley meets the damp dirty prison
Where the executioner’s face is always well hidden
Where hunger is ugly, where souls are forgotten
Where black is the color, where none is the number
And I’ll tell it and think it and speak it and breathe it
And reflect it from the mountain so all souls can see it
Then I’ll stand on the ocean until I start sinkin’
But I’ll know my song well before I start singin’
And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard
It’s a hard rain’s a-gonna fall
På Svt play har de nu dygnetruntsändningar av den stora älgvandringen.
https://www.svtplay.se/video/21732954/den-stora-algvandringen/den-stora-algvandringen-slow-tv-sasong-1-28-apr-06-00-1
Älgar har i tusentals år gått samma väg, från vinterbete närmare kusten, till sommarbete närmare fjällen. Det är fascinerande att titta på naturen, Ångermanälven och skogen. Isen och fåglarna. Älgarna framför allt, när de ska ta sig över från ena sidan till den andra. Gå och simma. De vet att kamerorna finns där. De ser och hör.
Här är några bilder:
Nämen, titta vad jag har hittat! Eller rättare sagt, HÖR!
På datorn har jag återfunnit en podcaster av ett program av det danska radioprogrammet Tro og Eksistens från 15 februari 2009. Det är för sjutton tio år sedan!
Anders Laugesen intervjuar Folmer Blume Leide, historiker, författare, gestaltterapeut, sufier och inte minst sagt Rumikännare.
Upphovsrätt har ju såklart dansk radio. Men där går den inte att finna längre. Hoppas att de inte har något emot att jag lägger ut den här. Någon kanske kan inspireras vidare av intervjun.
Får se om det här fungerar. Kanske, kanske inte.
Åååååå, jag vet, jag behöver skriva…. och jag tar mig inte tid till det. Så mycket annat pockar på, födelsedagskalas, utflykter, skridskoåkning… ja, jag skojar inte, tvätt, arbete, vila och sömn. Jag sover mycket. Utmattning och sjukdom är jobbigt att ha. Det gör att jag får ta det extra lugnt och inte ha en massa aktiviteter varje dag. Jag får välja ut det jag blir gladast av och det som är av mer tvång. En balans däremellan. Och så räkna med att jag blir trött, får mer ont och somnar i soffan ganska ofta.
Snart är det påsklov. Jag får säkert ro att skriva mer då. Om resan till USA. Om sudd. Om att bli äldre och sjuk. Att vilja ha det bra. Att leva som singel. Att vara den jag är. Att längta efter någon och något och göra det jag kan innan det är för sent. Sånt. Sen.
Litet bo jag sätta vill
Text: Elias Sehlstedt Musik: Alice Tegnér
Litet bo jag sätta vill
Gård med trädgårdstäppa till
Liten åker till att grava
Vill jag uppå landet hava
Huset utan vank och brist
Fyra rum och förstukvist.
Ladugården lagom stor
Åtta får och fyra kor
Gris i stian, häst i stallet
Liten kvarn vid vattenfallet
Och vid bryggan ner vid strand
Liten båt att ro ibland.
Frun bör vara, hör ni det
Mera magerlagd än fet
Glad och vänlig, from i seder
Nådigt jag mig undanbeder
En, som schaffsar utan ro
Ut och in på kippad sko.
Vad skall mer jag hitta på?
Litet bokskåp i en vrå
Mor om kvälla iordningställer
Aftonvard och läsning, eller
Sitter mor och jag i lag
Liten visa sjunger jag.
Trevnad skall bli vardagsgäst
Lögn och skvaller blir vår pest
Öppen sanning föra ordet
Varmt i hjärtat, gott på bordet
Dörren, öppen för var vän
Stängs för flärdfull blott igen.
Sådant bo jag sätta vill
Bums – när kassan räcker till
Men hur skall väl kassan ökas
I vad värv skall lyckan sökas?
Kanske sitter hon uti
Något utländskt lotteri?
Morgontankar innan jag går upp, tänker att jag gillar det operfekta, det som ännu inte fått form, det som väntar på något, precis som jag gör hela tiden. Så lyssnar jag på Leonard Cohen och han sjunger ord som Rumi också har diktat om:
”There is a crack in everything. That’s how the light gets in.” Cohen
“The wound is the place where the light enters you.” Rumi
Kanske är det en del i det hela.
Jag lyssnade igår på en intervju med skådespelerskan Ghita Nörby. Hon var arg och inte lättsam att vara med, för intervjuaren. Och jag kan gott förstå varför det blev så fel. Jag kan däremot inte riktigt förstå att intervjun sändes. Det var kanske hämnden?
Det handlar om skuggsidan kanske, det som vi alla har och som så få vågar släppa fram, av rädsla för att inte bli omtyckt eller nåt.
Nå, Ghita vågade. Och jag har mina skuggsidor, som är en del i det ohela. Där ljuset kan komma in. Där tanken om hur vackert eller bra något kan vara eller bli, är i vardande. Det är som ljuset i röran jag ser. Och när det är helt och perfekt, ser jag inte ljuset längre.
Konstigt. Det här ger en mening för mig. Därför tycker jag om gamla, trasiga hus. Jag tycker om röran, innan det blir klart. Jag tycker om när människor vågar visa skuggan. För då kan jag se ljuset i dem och i mig själv. Rörelsen till det hela, det blir meningen.
Jag har äntligen börjat komma igång med den nya upplagan av danagestalthemsidan. Det är roligt att välja ut nya bilder, att flytta över texter från facebook till hemsidan. Jag behöver inte skriva nytt på flera år sen… haha…
Nej, jag jobbar inte mindre än. Det får jag se mig om i månen efter. Eller om tre år. Nå, tiden går väl och jag har hål att stoppa lönen i. Har inte råd att leva som pensionär redan nu. Det kommer nog sen då. Bättre dagar. Friare dagar. Lättare dagar. Tills dess kan jag släktforska och göra om hemsidan och se hur skjutväggen i hallen växa fram. Klar i morgon. Den är överväldigande hög och jag känner mig så liten. Och med den danska flaggan på. Tänk att jag fick som jag ville där, med dansktillverkade dörrar. Tur det!
Och härligt med en snäll hantverkare, som ska jobba här hela veckan och måla om tak, tapetsera, snickra lite och kakla. När jag inte klarar av det själv. Jag har fullt upp att ta hand om mig och jobba. Sånt är livet just nu.
Du får gärna gilla min gestaltsida på facebook.
Du får gärna komma på samtal om hur du har det.
Du får gärna komma på stressbearbetning.
Du får gärna komma på avspänningsmassage.
Du får gärna komma och utforska en dröm på gestaltterapeutiskt vis.
Du får gärna komma på handledning.
Välkommen!
Saknaden slår till med all kraft,
som en storm, en orkan, en tornado.
Den hivar iväg mig till det som var
en gång i tiden, som jag älskade.
Tankar på platser, prat, ger privata påminnelser
om det som blev fel.
Stunderna i skogen, i havet, på stranden,
i köket, vid matbordet, i soffan
är så långt borta,
bortblåsta, som om de aldrig funnits.
Åt vilket håll blåste vinden?
Var stoppades tiden?
Vem är jag att svara på det?
Jag är ingen.
Ingen svarar.
Saknaden är hård att vara i.
Men tyst tänker jag baske mig inte vara.
Idag är det söndag och jag har suttit framför datorn och skött om hemsidor jag administrerar. Det tar sin tid. Inte allt är enkelt. Och jag glömmer bort hur jag gjorde. Så det är bara att göra om, testa och göra rätt.
Min egen hemsida här är den som jag skriver på mest. I alla fall här i bloggen. Önskar jag orkade göra mer av den.
Min företagssida med Bella förlag är numera borttagen. Den hade gjort sitt. Den fick en rubrik här istället, det räcker. Någon gång ibland säljer jag en bok eller ger bort. Inte så många kvar nu. Kommer jag skriva en ny bok? Tror inte det. Men roligt var det med erfarenheten att vara förlagsägare. Det är jag fortfarande förresten.
Min firmasida, danagestalt.se har fått en ny hemvist, fast den är inte riktigt hemma än. Jag hoppas att det blir klart imorgon eller på tisdag.
Och så sköter jag om Lekarbetsföreningens hemsida, lekarbete.nu
Där är det en del att göra till tider. Fylla på och ta bort och uppdatera och se till att allt fungerar. Den tar mest tid.
Den senaste uppdateringen av wordpress har jag inte riktigt satt mig in i. Jag tycker det är jobbigt att lära om. Men saker behöver uppdateras för att fungera, säger i alla fall min son, så det är bara att gå med i det.
Nå, det är i alla fall roligt att ha hemsidor. Om de fungerar. Om de känns rätt. Kanske dags att göra om något snart. Hm… tja, varför inte?
