Det finns mycket att upptäcka ute. Här är några bilder från skogspromenaden i går. Jag fick vara sträng mot mig själv och säga:
– Gå ut nu! Du behöver röra på dig! Du behöver frisk luft! Du behöver göra något nyttigt!
Första bilden är ett hus, som jag gärna skulle ha bott i. För tjugo år sedan kanske huset skulle gå att rädda från förfallet. Nu tvivlar jag starkt på det. Men att bo i ett hus, nära en sjö, vem vill inte det?

Hur märkligt kan naturen vara? Mycket märklig. I naturen finns former och överlevnadskonstnärer i mängd. Här är en märklig formation. Märklig är den väl för att jag kan se annat i bilden. Annars skulle jag nog inte uppfatta naturen som märklig.

Som ett till konstverk. Ett stilleben av runda stenar, formade av istiden. De ligger där i evighet. Amen. I wish! Snart kommer väl grävskoporna dit och hivar undan det på en sekund. Evigheten är slut då. Bara att njuta av det nu! Och nu! Och nu!

Förvårssolen lyser vackert mellan träden ner mot sjön.

Ute också hemma, här samsas många saker och göranden. Skönt att det är tillräckligt varmt soliga dagar för att göra olika saker där. Igår satt jag och läste där. Jag ska nog sitta där en stund idag med. Ingen stillhet och ro bara. Trafiken lever sitt liv med. God eftermiddag!

Det har varit en underbart varm och solig dag idag. Som gjord för att plantera söta penséer på balkongen. Pärlhyacinterna har stått därute lång tid redan och blommar på. Härligt att ha hela blomsäsongen framför sig. Jag älskar att titta på mina fina blommor.

Ute i skogen var det också fint. Fortfarande ligger konstsnön kvar i spåren. Men snart är det isfritt även där och på sjön.
Jag såg ett par pojkar på en brygga, de vickade på den och så plaskade det väl. En rolig lek. Sedan såg jag dem ute på isen. Ingen rolig lek. Jag ropade till dem från andra sidan sjön:
– Hallå där. Gå inte ut på isen. Har ni isdubbar? Det är farligt på isen nu.
De svarade att de hade isdubbar.
-Visa dem för mig! sa jag så där kaxigt från andra sidan.
Men inte hade de isdubbar med sig. De visade med händerna och ropade att isen var en halv meter tjock istället.
– Gå tillbaka nu, ni vet inte om det är strömt någonstans och tunn is. Ni kan braka ner i vattnet och det finns ingen där som kan rädda er då.
De gick tillbaka. Fem minuter senare var de ute på isen igen. Jag skrek till dem igen. De gick tillbaka igen. Sen gick jag. Pojkarnas vidare öde okänt. Jag får leva med det. Jag gjorde vad jag kunde mot dumdristigheten.

För övrigt startar jag nu ”ur- och skur-terapin”. Under mars-april har jag ingen mottagning hemma. Bara ute. Det blir jättespännande att prova något nytt här. I naturens läkande rum. Inte ute på blöta töande isen. Men på säker gestaltterapeutisk grund.

Vintern går mot sitt slut. Snön ligger kvar i spridda skurar. Mars är här med hopp om vår och ljuset börjar ta plats från morgon till kväll. Det är härligt. Dock är det fortfarande kallt, brrr…
Jag var i Danmark några dagar för att hälsa på en vän. Inte heller där var värmen riktigt på. Ändå var det fina dagar, med två härliga soldagar och molnfria nätter med stjärnklar himmel.

Snödropparna var uppe, vintergäcken strålade ikapp med solen och solstrålarna i bokskogen var förförande vackra att se.

Så ser jag fram mot en månad av mer vår, mer värme, mer blommor, mer sol, mer liv. Mars.

Kärlek. Kärlek. Kärlek. Överallt och runtomkring skriver folk om alla hjärtans dag. Mitt bidrag blir blommorna som ännu ligger vilande i jorden, i väntan på vår och värme, som en påminnelse om den ljuva sommartiden.
Kärleken finns också i mitt hjärta. Här är min kärleksförklaring:
Jag älskar dig!

Jag har i många år varit medlem i den ideella föreningen för Lekarbetspedagogerna. I år har jag tagit ett kliv fram där och är föreningens kassör i två år framöver. Det blir ett sätt att ”betala tillbaka” för alla år jag varit med där. Matte var nog mitt värsta ämne i skolan, så därför blev jag kassör? Man kan ju undra…
Dessutom har jag i flera år varit medlem i SFFL, numera omdöpt till STOL? STIL? SITS? Eller nåt liknande. Vad var det nu det hette? Ingen aning. Och jag kan inte hitta den på nätet heller. Puts väck! Nå, den finns, fast jag inte hittar den. En förening för språkutveckling. För pedagoger och logopeder. Ungefär så. Där betalar jag bara medlemsavgiften och åker på tvådagarskonferens, oftast varje år.
Och så är jag nybliven medlem i Svensk Förening för Systemiska Konstellationer, SFSK. Jag var med på årsmötet idag. En ovanlig luststyrd förening som hela tiden lyssnar in vad som händer. Mötet blev ibland som en organisationskonstellation. Intressant och flytande. Den ser jag fram emot att vara med i och gå på konstellationscafé och lära mer. Kanske vill jag utbilda mig i det här, när livet omkring mig är lite lugnare. Det är inget nytt för mig, har känt till och varit med då och då i femton års tid ungefär. Fint att det finns en förening och passionerade människor.
Jag börjar bli inspirerad att ta mig en heldag snart och ställa upp en konstellation igen. Det var länge sen. Vad känns på banan att ta upp i så fall? Tja… får fundera på det.
Nu ska jag inte gå med i fler föreningar, tre får räcka!

Nämen, det är redan en ny lördag. Veckan har gått ganska snabbt och jag har jobbat mycket, som jag brukar göra. Skönt att ta det lugnt nu. Fast…. jag ska packa till nästa danmarksresa på torsdag, tvätta, städa, handla, göra allt som vanliga människor brukar göra på sina lediga dagar och dessutom laga rödbetsbiffar. För första gången i mitt liv har jag köpt rödbetor. Såg ett recept eller två i en tidning och idag skall det ske en nybörjarmatlagning. Rödbetsbiffar! Hur spännande kan inte livet vara, på mikroplanet!

Fönstret i badrummet är bytt. Det öppnas konstigt nog från andra sidan nu. Och jag har fått vända på badkaret, så jag kan ligga i badet och titta ut på tallar och himmel. Tyvärr kommer jag nog se grannhuset med. Får nog ta ett premiärdopp och testa i helgen, så jag vet och slipper gissa.

Trots att det är mitt i vintern är det lätt att längta till våren, när det redan i affären dyker upp pärlhyacinter. Också ett livets mikrounder!

Snart är det vår på riktigt!

Det är andra lördagen i januari. Andra lördagen i år dessutom. Lördag! Ledig dag. I alla fall för mig. Eller är den det? Städlördag med. Tvätt och disk och dammsugning. Men ändå. Att sova tills jag vaknar är härligt. Även om det var någon gång före åtta.
Har inga särskilda planer. Men behöver fixa med det ena och det andra. Är jag egentligen ledig då? Ja, det tycker jag. Ledig att gå i mina banor, min väg, göra mina saker, vad det nu kan vara. Fri. Utan måsten. Det är väl ändå det viktigaste som kännetecknar en ledig dag. Jag kan skjuta upp allt till en annan dag om jag har lust. Ingen bryr sig om det. Härligt och skönt med så slappt ansvar. Till skillnad från andra dagar alltså.

Såååååå, vad vill jag med dagen? Vad behöver jag? Jag tittar ut och ser att tallen utanför mitt sovrumsfönster är gråfärgad av frost. Ok. En kall promenad kanske. Ingen vind i grenarna känns ju uppmuntrande, till skillnad från söderut i landet och i Danmark där det blåser upp till storm igen möjligen.
Lugn och ro är bra. Gå sakta med – jag har träningsvärk efter gymträningen igår. Tystnad. Helt ok. Eller lite musik kanske. Kan gå.
Varför inte lyssna på Mozartalmanackan förresten? Går i repris från 1991. En kvart om dagen. 365 dagar.

Jag tittar gärna på den danska serien om Frank, bonden i Djursland, på Jylland, som vill leva enkelt i omsorg med naturen. På olika sätt bygger han upp sitt lantbruk, från att ha köpt en nedlagd gård och skaffa djur, till att börja odla och bygga sitt nya boningshus för sin familj. Han kallar sig inte för bonde i de första programmen, inte heller hantverkare. Men han är så skicklig med att våga sig på att snickra och mura, odla och ha djur. Han är en ekologisk bonde dessutom. Dessutom social, verbal, nyfiken och vågar hela tiden testa nytt. Han kan balansera mellan att återanvända material och maskiner, till att köpa begagnat eller nytt när det behövs.
De första programmen är från 2008. Nu visas program från 2014. Det är spännande att se hur allt har växt fram. Det här är tv som jag gillar. På svenska visas serien under namnet Hundra procent bonde. Det namnet minns jag aldrig. Han är så mycket mer.

Bara gå in på Danmarks tv och titta. Sätt på textremsan, så förstår du danskan bättre. Kan ses till 14 februari där.

Det sägs ju ”städa ut det gamla, för att få plats med det nya.” Och det passar ju extra bra så här på det nya året. Men ack, så svårt jag har det för att göra mig av med det gamla och rensa upp i röran. Egentligen handlar det bara om två saker:

1. Lägg rätt sak på sin rätta plats.
2. Kasta/ge bort/sälj det som inte behövs.

Hur svårt kan det bli? Jättesvårt!

1. Jag har för mycket saker.
2. Jag har ingen plats att lägga sakerna på.
3. Jag är trött och lat och motsträvig och vill inte ta itu med saker och har låst energin, och även om det skulle gå fort att göra det jag ska, så händer inget. Jag blir bara trött och lägger mig i sängen och skriver istället. Eller ser på tv. Eller äter. Eller går ut. Eller något annat. Har ett undvikande beteende alltså.

Men så har jag ett stambyte i februari. Redan nästa vecka ska badrumsfönstret bytas och hackas loss ur väggen. Hur kul är det?
Efteråt ja! Men nu?
Badkaret ska lyftas bort tillfälligt och tvättmaskinen likaså då. Och ställas var då?
I hallen? Hahahaha… ja det är bara att se på det hela med en viss humor. Det enklaste brukar vara det svåraste.

Och nu, mot städningen! Och äta något innan. Sen lite tv kanske. Eller varför inte en promenad medan det är ljust ute?

Vore livet som multiplikationstabeller eller som olika livscykler, så låge sjuans tabell närmast till hands, med sju år kvar till pensioneringen. Oj oj… svårt att förstå. Sju som lyckosiffra med. Eller är det tvåans tabell? Två år sedan jag blev examinerad gestaltterapeut. Vad händer då om två år igen? Tar emot enskilda, par och har grupper av olika slag? Hoppas det! Är jag i par med någon då? Eller femmans tabell, 403 x 5 = 2015.
Här är jag nu, i det viktigaste som hänt i mitt senare liv, efter barn och familjeliv. Och att vara farmor ligger på samma trappsteg i livet här. Går inte att värdera. Helt ovärdeligt!
Har ett jobb som jag trivs med, förutom anställningsvillkoren. Har en lägenhet och ett hus. Mycket plats. Har värme. Har rymlighet.
Vad önskar jag av det nya året då, när det mesta ändå är så bra? Får se om jag kommer på något nytt här…

A – anställning med ferier igen
B – badrumsplanering till stambytet
C – co-leader för en utbildningsgrupp på gestaltinstitut i
D – Danmark under våren
E – ekonomi i balans
F – fortsätta fasta med 5:2
G – gestaltgrupper i firman, om drömmar och för pedagoger
H – himmel och hav
I – irriterande tomt
J – jobba lagom
K – kärlek – alltid denna kärlek! Och kören.
L – lekarbetsföreningens kassör
M – meditera och massera
N – njuta livet
O – orka med allt
P – plaska runt i sjöarna
Q – qrokusar sparas och planteras om igen ute
R – renovera fler fönster
S – stambyte i lägenheten
T – träna
U – utbyggt badrum
V – vara bland vänner
X – en okänd faktor
Y – yrkesstolthet
Z – zen för balans
Å – åka utomlands
Ä – äta gott, hellre än mycket
Ö – ha en ö att åka till

Vaknar till nyårsafton 2014 i ett rum som jag älskar. Här finns granen. Kaminen. Rymligheten. Värmen. Som tur är har det blivit mildare ute och jag kunde nöja mig med att elda igår kväll och klara mig utan extra element under natten.
Hur har 2014 varit? Dags att skriva en årskrönika? Kanske det.
Vad ska den handla om i så fall? Dagarna som gått? Själen? Familjen? Skolan? Gestalt? Livet? Döden? Politiken? Musiken? Poesin? Hemsidorna? Huset i norr? Fönster?
Tv-program? Kärlek? Konflikter? Sjukdomar? Drömmar? Stjärnor? Månen? Solen?
Har inte en susning. Jag har ingen särskild plan.
Att dagarna gått, oavsett vad jag gjort, är helt klart. Alla månader. Alla dagar.
Från 1 januari till 31 december.
Jag hade en plan… FRÅN A-Ö, som jag skrev 1 januari. Kanske dags att utvärdera den? Jo, SÅ gör jag!
JA:
Barnbarn. Cafébesök. Drömmar. Ekologiskt. Firma. Gestaltterapi. Handledningskurs.
Is för skridskoåkning. Jobba på ny skola. Massagekurs. Plaståtervinning mycket viktigt. Vinna på lotteri (60 kr). Zen. Återvinning.
NJA:
Allt under himlens fäste. Frihet. Läsa igen. Nyfikenhet. Träna, träna, träna. Utforska fördomar. Öppenhet.
NÄ:
Båt. Rida. Spela. Ärtsoppa.
UTAN INNEHÅLL:
O. Q. X. Y.

Jamen det var ju ganska bra! Det mesta blev av och var roligt. Tråkigt nog ingen båt. Behöver nog mer hjälp till det och energi och ekonomi. Rida kanske jag inte vill tillräckligt mycket. Ärtsoppa? Inget jag saknat.
Jag ser att ju mer konkreta planer jag haft, desto enklare är de att utvärdera.
Vad konstigt, nu ser jag att bokstaven K saknas…. hm… K för kärlek? K för katt? K för kakor? Tja… är det något att bättra på till 2015? Kanske det. Kakorna är i alla fall redan både fixade och uppätna!
Adjö 2014. Välkommen 2015.
GOTT NYTT ÅR!

PS/ K stod för kören. Den är jag ju med i!

Jag sitter inne mest när det är så kallt ute. Mest är det också mörkt. Här inne står min julgran och är stor och mäktig och lyser varmt, som en ljusbrud. Som en meditation. Som en installation, ett levande, glittrande träd, som tar plats här i mitt vardagsrum.
Även kaminen brinner och håller värmen i huset. Jag har bara kök och vardagsrum uppvärmt när det är så kallt ute. Jag känner golvdraget från ytterväggarna. Kanske skulle jag tjäna på att täta där i sommar, till nästa vinter. Tur jag har kaminen som en extra värmekälla.
Granen och kaminen. Njutningar. De är som vänner. Mina närmaste sällskap just nu, som jag värdesätter högt. Tacksamheten över allt som ger mig den här värmen, finns också i hjärtat.

Vilket fint väder det är här i mitt norrländska hem. Det är kallt, minus 15 och vackert. Mycket att titta på. Världen är förfrusen och ändå så levande. Björkarna är fantastiska på att fånga upp både frosten och ljuset. Jag njuter. I alla fall en stund. Sen fryser jag och vill in i värmen igen.

Jaha… men det var väl inte så illa gissat, hahaha…
Någons mormor säger förlåt och sen blir det fred och frihet till alla, för vi tillhör alla samma fält i världen.
Håll grytan kokande… tja… den används om och om igen. Kokar soppa på en spik. Så hushållar vi på jordens resurser. Återanvändning.
Min blivande man? Finns han? Tja… varför inte Spock? Han är klok och kunnig på många sätt och har alla de egenskaper jag söker i en man.
Och så stjärnan som ger mig allt vad jag önskar… som låg i paketet faktiskt. Det var dessutom en underbar, fantastisk stjärnhimmel vid midnatt mellan julafton och juldagen. Magiskt!
Nu måste ju allt blir som jag önskade! Något annat går ju bara inte för sig. God fortsättning på julen denna dag till eftertanke och musiklyssning.