Igår var jag i stan tillsammans med mina kära ex-fröknar och ex-kollegor: 83, 79 respektive 79 år gamla. Still going strong!
Vi skulle gå på Berns Kinesiska Afternoon Tea. Vi strosade omkring i affärerna innan och i Sturegallerian hittade jag denna bokstapel, flankerad av en lika stor bokstapel på andra sidan. Som grindstolpar, fast gjorda av böcker. Så kan man också använda böcker i denna tid av mindre läsande.
Själv har jag gjort en boklista på mina böcker i personlig utveckling. Jag kan inte längre hålla reda på vad jag har för böcker. Jag märkte att jag köpte om såna jag redan hade och trots att jag har en lista att gå efter nu, så köper jag dubletter. Vad kan nu det bero på? Ha ha…. Det vill jag inte svara på. Eller så är jag en bokälskare helt enkelt.
Jag har kategoriserat böckerna från astrologi, barnlitteratur, drömmar, död, existens, familjekonstellationer, feng shui, filosofi, gestalt, högtider, kommunikation, kropp, meditation, mystik, numerologi, pedagogik, poesi, psykologi, sexualitet, självbiografi, självkännedom, självutveckling, tankebok, terapiroman, tro och sist men absolut inte minst, zen. Den här uppställningen speglar mina intressen ganska bra. Just nu uppgår listan till 268 böcker.

I listan saknas mina skönlitterära böcker och barnböckerna utom två. Och facklitteratur av annat slag. Och fler pedagogikböcker. Undrar om jag skulle skriva upp resten med i en annan lista? Eller ägna mig åt att läsa böckerna? Eller bygga boktorn? Jag vet inte vad jag vill precis nu. Jo förresten, läsa! Tjoho! Jag kan läsa!

Jag har precis läst ut Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Så bra den är! Och jag håller på med Dynamisk psykiatri av Johan Cullberg. Ganska spännande den med! Fast på ett annat sätt.

En ung Kim Larsen sjunger sin version av Det var en lørdag aften. Den följer inte texten jag har skrivit nedanför. Det finns säkert många versioner av den.
Det här måste ha varit en av de första danska sångerna jag lärde mig, på mellanstadiet i skolan. Jag tyckte om den redan då. Och ikväll, en lördagskväll, sjunger jag några verser för mitt lilla barnbarn. Först bokläsning. Sedan godnattsånger. Pippis visa, Byssan Lull, jag hittar på en egen godnattvisa, Det var en lørdag aften och lite annat.
Så fort jag sjunger, lyssnar hon. Till sist tystnar jag och hon somnar…

Det var en lørdag aften – dansk folkvisa

Det var en lørdag aften, jeg sad og vented dig.
Du loved mig at komme vist, men kom dog ej til mig!

Jeg lade mig på sengen og græd så bitterlig.
Og hver en gang, at døren gik, jeg troede, det var dig.

Jeg stod op søndag morgen og flettede mit hår.
Så gik jeg mig til kirken hen og om den kirkegård.

Men du kom ej til kirke og ej i kirken ind.
For du har fået en anden kær og slaget mig af sind.

Jeg gik mig hjem så ene henad den kirkesti.
Og hvert et spor, på stien var, der faldt min tåre i.

De røde bånd og skønne, som du engang mig gav.
Dem bærer jeg ret aldrig mer, jeg stunder til min grav.

Hvor kan man plukke roser, hvor ingen roser gror?
Hvor kan man finde kærlighed, hvor kærlighed ej bor?

Jeg vilde roser plukke, jeg plukker ingen fler.
Jeg elsked dig så inderlig, jeg elsker aldrig mer.

Här är en riktigt fin blogg skriven av gestaltterapeuten Emma Feigenberg:
Allt handlar om dig.
Jag önskar jag kunde skriva som hon och beskriva livets nyanser som hon. Nå, vi gör olika saker och det kan jag acceptera. Hon gör annat med: regressioner, meditationer, taktil massage.

Idag är en mulen dag ute. Jag har en lång sovmorgon. Te på sängkanten. Ingen brådska upp. Ikväll kommer lilla barnbarnet och sover över och i morgon har vi massor av tid att leka och prata och vara tillsammans. Lyckliga jag, som har det så bra!
Här är en bild av elefantberget, från promenaden för en vecka sen.

Jag längtar efter att läsa. I måndags på sjukhuset började jag läsa Fogelströms ”Mina drömmars stad”. Det var måååånga år sedan jag läste den sist. Den var passande för jag var ju på Söder. Men sen kom jag av mig.

Idag tog jag fram ”Vem ska trösta Knyttet?” av Tove Jansson. Vilken underbar bok det är. Den är skriven med skrivstil, rätt lik den jag lärde mig på 1960-talet, Gud hur gammal är jag! och med rimmande meningar. Lagom lite att läsa och härliga stora bilder att fördjupa sig i. Hur stämmer texten med bilderna? Var är hemulerna? Homsan? Dronten? Var är blinin med hallonsylt och smör? Farligheterna? Färgerna? Gemenskapen? Livet? Mumriken med sin flöjt behöver ingen kappsäck och trånga skor, för ”en sång är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.”
Hur vaknar Knyttets vilja till förändring? Och hur slutar den? Jo, ”…och sen levde de lyckliga i alla sina dagar… SLUT”
Det finns mycket att upptäcka i en bok för barn. Eller kanske mest för vuxna? Tja, det spelar ingen roll. Muminvärlden finns till för alla. Där finns mycket visdom om livet.

Jag var på Hotell Sös idag.

Alla var hur snälla och hjälpsamma som helst. På eftermiddagen såg jag solnedgången över stan. Vackert!

Jag åkte rullstol ner till entrén framåt kvällen och sen taxi hem till dörren.
Jag fick för starka smärtstillande – tanken var god – och jag vaknade i natt med biverkningar och mådde hur illa som helst ända tills nyss vid 15-tiden.
Vad är bra att börja äta när magen är helt tom? Fyra chokladbitar gick ner. Fil. Flingor. Bara det börjar på F… Nu tar jag det lugnt igen ett tag med ätandet.
Jag är tacksam för att vi har en god sjukvård, som oftast fungerar. Jag är glad för att jag kan gå. Och börja äta.

Flyttar inte alla svanar söderut till vintern? Hur ska dessa hära klara sig i denna ångermanländska sjö?

Ett hus behöver skötsel och omvårdnad, precis som människor. Visst. Men fönstren i huset är riktiga mardrömmar på sina ställen. Trasiga, flagade, murkna, immiga och till vintern isiga.
Jag började renovera fönster redan första sommaren här för tolv år sedan. Det är sex fönster i källaren. Åtta fönster på bottenplanet. Sex fönster på övervåningen. Och ett fönster på vinden. Nej, jag har inte gått igenom alla. Och de jag började med för tolv år sedan behöver en omgång färg igen. Herregud, tolv år! Och på den tiden skötte jag fönstren i villan med. Oj oj oj… Fast jag minns att jag gillade det med.

Det är nu några år sedan som jag höll på med fönsterrenoveringar. Kraften gick ur mig. Orken tog slut. Lusten försvann. Myrorna tog över. Ja, det finns förklaringar. Och med samma resultat. Fönstren fortsätter att förfalla.

Men nu är det energisparardagar och städningsdags. Bort med flugorna. In med putsmedel. Jag tar bort innanfönstren, putsar glasen, lägger fönstervadd emellan och skruvar tillbaka fönstren igen. Några fönster får klisterremsor runtom. Blött och klistrigt är det att sätta upp dem. Men då har jag gjort det jag kan.
Det är ett hårt jobb för en som har ont i armarna. Tar tid. Flera dagar. Och alla fönster orkar jag inte med. Men de viktigaste inför vintern. Skönt att börja göra det här igen. Hur hann folk med det förr i tiden? Jag bara undrar…

Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något. Fantastiskt skönt att jag har tid och orkar bry mig igen. Men hur fönstrens framtid ser ut, det vet jag inte. Just nu är jag glad för att jag kan se ut och inte bara se det oputsade och förfallna.
Fönstren är husets ögon.
”Det är arvet som bestämmer färgen på ögonen, men det är miljön som får dem att lysa.” hörde jag på ett föredrag för många år sedan. Så lyser några fönster nu.

När jag var ung, möblerade jag om både nu och då. Men sedan många år tillbaka vill jag ha saker på sina fasta platser. Det kan jag ju undra över… Är minnet inte vad det var? Är mitt behov av förändring inte lika stort? Är det en trygghet att hålla sig till det som är likadant? Antagligen svarar jag ja på alla tre frågorna.
Men plötsligt är det som om det som var, inte passar längre. Nu vill jag flytta om. Soffan åker till andra sidan i vardagsrummet. Fåtölj och litet bord flyttar till soffans gamla plats. Bordet i sovrummet åker ut. Vart? Det vet jag inte än. Lilla avlastningsbordet i köket flyttar tillbaka till sin gamla plats. Plasten som suttit för i badrumsfönstret skrapar jag bort i det översta delen av fönstret som en början. Vad vill jag göra med blåa byrån Granås? Den skulle ha varit antikvit…

Tänk om jag skulle sälja den och köpa en annan byrå? Hm… Vad vill jag? Vad behöver jag?
Förändringar ligger i luften… Undrar vad det blir för förändringar härnäst.

Min novemberkaktus börjar blomma nu. Den är så vacker med sina vita rosaskimrande blommor, som skjuter ut från knoppen. Tänk att en knopp kan rymma så mycket. Och de avbrutna bladen jag satte i kruka i somras, verkar ha rotat sig. Jag är nöjd!

Stjärnhimmel och lysande måne. Vad mer kan jag önska mig? Att vrida tiden tillbaka? Jo, det också! Tre i ett!
Tillbaka till normaltiden alltså, vad normalt nu är… Sova en timme längre just idag.

Promenerade ner till kiosken i snö och halka, ingen sandning på vägarna här inte! Köpte veckotidningen och glass. Ingen risk att den skulle smälta på vägen tillbaka. Solen hade precis gått ner och färgade himlen och vattnet rosa.

Och månen steg upp över bergen. Jag älskar månen. Undrar vad den står för, för mig. En del av nattens mysterier…

Och efter en härlig fredagsdans tillsammans med Mamma Mia-låtarna från filmen, värmer nu brasan gott till den stilla musiken från Inre harmoni. Inte för att jag når in dit helt. Saknar också. Men jag har det jag har och är tacksam för det.

Här är första snön jag ser i år. Eller är det hagel? Nå, vi står på tröskeln till vintern. Här är också första isen jag ser i vattnet i ett dike. Vackert.