Jag är hemma igen från Danmark och plötsligt är jag i full gång med att börja avsluta terminen med lektioner och elever. Det kom hastigt på. Jag har inte hängt med i veckorna, dagarna och timmarna. Nu är det snart sommarlov!
Alla elever ska ha sin avslutningslektion. Gå igenom sina papper. Prata gamla minnen. Vad ska sparas? Vad kan slängas? Och så ha tid till att spela något valfritt spel. Det är som om alla trådar kapas till det gamla för att ge plats till något nytt till hösten, vad det nu kan bli. Jag tänker alltid: NU ska jag vara strukturerad och NU ska jag göra något nytt och NU ska jag…. allt möjligt. Sen kommer vardagen med allt som inte hinner bli klart, planer som bara blir rörda om på ytan, högar som växer och idéer som bara fortsätter att vara idéer.
Nå, så är det att vara en kreativ människa, det kommer alltid nya idéer, jag litar på min skapande förmåga här.
Jag har idag gjort nya blanketter till lekarbetet. Det har jag tänkt göra i flera år. Nu är det klart. Kommer jag hitta nya dockskåpsmöbler i sommar då? En del saker är slitna. Jag har lika svårt att köpa ny soffa till dockskåpet som till mitt riktiga hem. Vad märkligt!
Ja ja… nu är det kväll. Kisse mår inte så bra. Han har inte fått medicin på ett dygn. Han är inte hungrig. Så är det en del dagar. Jag vill inte tro att de dåliga dagarna kommer oftare nu. Men så är det nog.
Författararkiv: Dana
Gestaltterapeutiskt drömarbete.
Jag är i Fredensborg i Danmark på utbildning. Den här gången handlar det om drömarbete på gestaltsätt. Det är hur spännande som helst. Jag har inte gjort så här förut. Det är som ett hantverk att lära sig och att öva sig i. Det är också mycket kraftfullt, kan vi som varit klienter idag intyga. Ingen av oss kände på sig vad som skulle hända eller hur det skulle gå till. I morgon fortsätter vi att öva oss. Och nu i natt vill vi alla drömma något nytt och spännande. Att säga God Natt får en ny innebörd hädanefter.
Love will set you free.
Love will set you free (av M. Terefe and S. Skarbek)
So graceful and pure, a smile bathed in light
No matter the distance, a miracle of sight
Though I should have known, I could not turn away
When faced with your beauty no reason can stay
As you kiss him in the moonlight
With heavy words I say
If you love someone, follow your heart
‘Cause love comes once if you’re lucky enough
Though I’ll miss you forever, the hurt will run deep
Only love can set you free
Trust in your dreams, run with no fear
And if you should stumble remember I’m near
As a ghost I will walk, I’ll look deep in my soul
I might find another, you gave me that hope
So as you kiss him in the moonlight
With heavy words I say
If you love someone, follow your heart
‘Cause love comes once if you’re lucky enough
Though I’ll miss you forever and the hurt will run deep
Only love can set you free
And if you love someone, follow your heart
‘Cause love comes once if you’re lucky enough
Though I’ll miss you forever, the hurt will run deep
Love will set you free…
Melodifestival 2012.
Jag lyssnar tio sekunder på första låten i melodifestivalfinalen och blir gripen av Storbritanniens ”Love will set you free”. Den får vinna! Möjligen inte förtjust i denna oktavuppgång. Men låten var go med fin gitarr till.
Logistik.
Nu i sommarvärmen ville jag ha AC:n påslagen. Den fungerade inte. För tredje sommaren i rad, fungerade inte AC:n. Jag lider i bilvärmen.
Jag har haft bilen på verkstad för det både sommaren 2010 och sommaren 2011. Lagat rör, bytt packningar och kondensor två gånger. Och så ringer jag verkstaden igen och bokar ny tid till 21 juni. Suck! Tusenlapparna har flygit iväg som svalor, bara för att ha ett fungerande AC några gånger, i annars ganska svala somrar uppe i Norrland.
Nu fick jag ett infall att ringa försäkringsbolaget och fråga om krockskadan jag fick i vintras, om den kunde ha påverkat något rör till AC:n. Jodå, jag kunde få visa upp bilen igen på verkstaden. Och vad får jag veta av mannen på verkstaden? Jo, de hade bytt hela AC-systemet. Va! Det hade jag ingen aning om. Så nu är det bara att köra dit igen och få det fixat ordentligt. Hurra! Jag SKA ha ett fungerande AC! Och tiden på verkstaden i Norrland avbokas och jag slipper vänta halva sommaren på lagning.
Men när ska jag hinna med det? Hm. Ja, det är frågan. Jag behöver bilen på tisdag på jobbet. Sen ska jag till Danmark på onsdagen. Veckan efter Danmark är inte garageägaren där och han måste besiktiga bilen först. Så då blir det att:
1. Lämna bilen på tisdag eftermiddag och åka hem med bussen. Be om skjuts till busshållplatsen bara.
2. Ta med bagaget och allt på bussen till skolan på onsdag. Pust! Eller be snällaste arbetskamraten om skjuts. Flyga till Köpenhamn och sen flyga tillbaka igen på söndag kväll.
3. Åka buss till jobbet på måndagen. Det kan jag nog klara utan en massa bagage att släpa på.
4. Be om skjuts till garaget efter jobbet och vips! Åka hem med ett fungerande AC.
Sedan fungerar den för alltid i tid och evighet och jag susar fram i lagom temperatur, nöjd och glad i livets virvlar. Inga fler problem. Inga krockar mer. Bara sol och glädje! Eller hur! Så får det bli!
Ett fint citat.
”Every morning when I wake up, I dedicate myself to helping others to find peace of mind. Then, when I meet people, I think of them as long term friends; I don’t regard others as strangers.”
Dalai Lama
Kan jag möta andra så? Ibland. Något att sträva efter alltså. Jag uppskattar att bli mött så själv.
Och när jag läser citatet igen, tänker jag att jag varje dag också vill hjälpa mig själv till fred i sinnet. Att ge sig själv frid är faktiskt också viktigt. Självstöd. Balans. Att göra klart det oavslutade. Att öppna säcken med det gömda och inte alls glömda och låta det mörka, svåra komma fram i ljuset.
Och det tar tid, längre tid än jag någonsin trodde. Jag är utan återvändo. Bara en väg finns. Framåt. Ut med det hela. Öppna sinnet och våga göra på ett annat sätt. Att säga som det är. Att våga ta ett litet steg fram – är också ett mål, i alla fall i mitt liv.
Fler bilder.
Så är det hemresedag. Igen. Idag tar jag det lugnt. Sist rusade jag iväg tidigt på morgonen och kom i och för sig hem tidigt med. Men idag vill jag vara och göra allt i min egen rytm. Och den är långsam. Kanske blir det en promenad om det slutar regna. Eller läsa mer. Och inte behöver jag tömma vattensystemet, bara stänga av huvudkranen. Smutstvätten kan ligga kvar. Jag kommer ju strax tillbaka! Gräsmattan är klippt i morse igen. Sen kommer en vän klippa den några gånger. Skönt att slippa börja om från början. Och smart!
Här är en bild från igår kväll, med en spegling i kaminens glas. Vilken lördagsnjutning! Jag älskar att elda i kaminen och titta på flammorna och glöden och känna värmen sprida sig i kroppen och rummet.
Det regnar idag. Kanske är det lättare att åka hem då. Kanske, bara kanske. Och nästa gång jag kommer är det sommarlov. Rain or shine!
Jag gjorde en smulpaj på ny rabarber igår kväll och den blev jättegod! Ännu en lördagsnjutning. Mmmmmmm! Våren. Vårblommorna. Huset. Kisse. Varmt vatten. Läsning. Det finns mycket att njuta av.
Liljekonvaljer i vardande.
Som små stolta soldater sticker de upp ur underjorden i hundratal, i tusental, över den vilda delen av tomten. Hoppas få se blommorna när jag kommer tillbaka! Ibland har de blommat över. Sommarlovet skulle gå efter blomkalendern egentligen… och då betyder det: ingen skola i maj, juni, juli, augusti och september.
Vad?
Vad gör jag idag då? Går på grannens loppis. Handlar i affären. Sen hem och tvätta. Såga ved.
Tänk om jag kom fram till böckerna med? Det vore himla bra!
Vädret är mulet. 12 grader. Får duga. Det är vad som är. Kanske, kanske kommer solen sticka fram mellan molnen. Och vips lyser solen!
Solig morgon!
Vaknar upp till en sol som skiner upp världen och dropparna på grässtråna lyser som diamanter i gräsmattan. Jag sitter ute på verandan med tekoppen i handen, i solen och bara lapar värme och sol. Gör en uppmärksamhetsövning med. Bra att träna lite emellanåt. Om jag gör det när jag mår bra, så kommer jag troligen ha lättare att göra den om jag mår dåligt. Det gäller att öva upp mitt medvetande / att vara i awareness. Just nu är jag medveten om att jag har tankarna på andra ställen. Så lätt det är att lämna sitt här och nu. Därför är det bra att öva på att flytta sin uppmärksamhet både inåt, utåt och kunna känna igen när tankarna snurrar runt mest i huvudet.
Nå, vad vill jag göra idag då? Klippa gräset. Hoppas det hinner torka upp med innan. Hoppas solen fortsätter skina. Molnen kommer snabbt närmare ser jag.
Vill jag åka till stan och handla kläder? Njä. Vill jag handla mat? Njäa. Vill jag vara hemma och skrota? Absolut! Jag är så himla bekväm av mig. Ordet lat går att använda med.
Och så kommer andra krav in. Krav eller behov? Diska. Städa. Skura. Snart är det sommar! Tjoho! Visst vore det skönt att bara flytta in i ett någorlunda rent sommarhus! Krav och krav och krav…. Väck, väck, väck!
Jag hittar säkert något att göra som ger mening. Disken väntar. Tjoho! Nu ska jag ägna mig åt att diska, medan jag diskar.
Missebild.
Regn.
Vaknar upp till ett regnigt Norrland. Det är varmt i sovrummet och kallt i resten av huset. Bäst att elda! Men jag har ingen ved sågad. Det får bli dagens ansträngningsjobb.
Men var är veden som jag skulle såga i år? Trädstammarna jag sågade ner i somras är borta. Borta! Vem har tagit dem? Det var riset som skulle bort, inte veden… Just nu är jag irriterad och sur över det här. Allt jobb jag gjorde med att såga ner grannskogen och så är veden borta. Så snopet det känns! Inte har det hamnat på majbrasan. Det var riset som skulle dit och det ligger kvar… Morr!!!
Här har våren inte kommit igång riktigt som hemma. Vitsipporna står i full blom. Björken börjar se grön ut med musöronstora blad.
Kisse klarade resan upp ganska bra. Mer orolig än tidigare. Han fick en ”gå ut ur buren-stund” halvvägs upp. Efter det blev han lugnare. Bra att jag kan göra så om jag behöver stanna någonstans på vägen. Och nu är han nöjd med att vara här. Fast han är nog helst inne han med idag.
Jag har sju-åtta kanaler på tv:n. Det får räcka. Jag måste väl inte se på tv hela dagarna… jag har böcker att läsa inför nästa resa ner till Danmark. Nu har jag tid till det. Men inom mig är jag tidvis inte riktigt här och nu. Kisse som sitter bredvid mig och spinner till exempel. Fina, fina kisse!
Jag var hos doktorn igår och fick ett batteri med piller att stoppa i mig. Är verkligen B12-brist ett livslångt tillstånd? Med piller slipper jag göra livsstilsförändringar. Så skönt! Eller?
Och med inflammationsdämpande piller kanske jag kan bli lite mer rörlig och vilja träna lite. Eller?
Och med magnetröntgen kanske doktorn kan se om en nerv är i kläm i ryggen. Och sen då? Vad hjälper det? Mer piller? Eller annat? En ny ryggkota istället för den som är sliten?
Och nu, in i duschen. Jag fryser! Brrrrr!
Gestaltterapi!
Börja i gestaltterapi hos mig!
Jag söker nya klienter och väntar otåligt och med spänning på att du hör av dig.
Mejla mig på adress danagestalt@gmail.com
Första gången utan kostnad. Sedan till ett förmånligt pris.
Jag går sista året på utbildningen till gestaltpsykoterapeut och har handledare med gedigen erfarenhet bakom mig.
Varmt välkommen!
Dana
Londonbilder.
Jag tycker om att titta ut på himlen, molnen och jorden. Tänk om det fanns en karta vid varje fönstersäte. Det skulle jag uppskatta. Kom ihåg att packa ner en karta nästa flygresa!
Framme på Victoria Station. Äntligen i London! Long time no see.
Fantastisk ”busy” utsikt mot stationsbrådskan. Huvudingången är nedanför oss.
Smakar Cornish Pasties fortfarande gott? Nja… nästa gång tar jag en vegetariskt sån.
Fast English Breakfast Tea smakar gott i England. Hoppsan, det gör cidern med!
Fish&Chips! Mums!
Vem ringer från en telefonkiosk numera? Här står tre på rad.
Är det här alla är? På Apple Store.
Vem är i fängelse här då? Jag var i England samma år hon hade suttit där 25 år. Och i år är det 60 år. En livstidsdom!
Englandskrimkrams säljs överallt. Jag köpte ingenting nästan. Två t-tröjor, en burk med chokladpulver, lite barnkläder, en present till kattmataren, två Mars bars. Inget mer. Hm… Inte likt mig. Men alla pengar tog slut, till sista pundet!
Mot London!
I morgon bitti ska jag upp kl 04.00. Hur ska det gå? Hm… Sen kör jag och min dotter till Arlanda och flyger till London över helgen. Det låter så enkelt, eller hur. Men i själva verket har jag velat åka i säkert tio år vid det här laget och inte kommit iväg förrän nu. Förutsatt att jag vaknar. Och kommer fram till Arlanda. Och att planet landar på Gatwick. Och tåget kör in till Victoria Station. Sen är vi där!!!!! Hurra! Long time, no see.
Jag har nästan packat klart. Pengar är växlade. Kisse har en matvakt och en lekvakt ordnad. Vad kan jag ha missat att packa? Dags att gå och lägga mig strax. Ska bara diska. Och hänga upp tvätten. Och…. och… och….