Jag är helt borta i veckodagarna nu. Blir förvillad av ledigheten. Är det söndag idag? Så kändes det. Eller måndag? Tisdag? Onsdag? Fredag? Jag vaknade jättetidigt, före kl 6 och gick faktiskt upp med. Ovanligt för att vara jag.
Jag var ute med Tuvaliten på promenad i varma vårsolen. Hon vill gunga och gunga och gunga. Och varför inte? Klart hon får! Jag har inget bråttom. Det är som att återupptäcka mitt barndomssamhälle igen, att se lekplatserna. Och fontänen i parken, den vill hon titta på. Ligger och ser ner i vattnet. Vill känna och plaska. Tja. Det är också kul! Och jag håller i henne ordentligt, här ska inget barn trilla i!
Vi går hem till min lillebror och äter glass. Tuva sparkar boll och leker med pinnar. Vi ropar på katten och Tuva jagar bort Tarzan, så fort han kommer. Inget klapp där inte. Vi går hem till mig och kisse och lagar mat och diskar. Tuva hämtar mig i köket. Vad är det, undrar jag och sätter mig i soffan. Nej, fel menar Tuva. Öppa dörren. Därför hämtade hon mig. Hon vill ha sina böcker som ligger där inne. Så smart hon är! Och hon går i trappor med båda benen, höger och vänster, bara jag håller henne i båda händerna. Utvecklingen går så snabbt. Jag hinner inte riktigt med!
Och sen går vi hem. Pappa möter hemma i trappen. Tuva springer! Bråttom, bråttom! Kram och puss! Tack för idag, gullunge! Vilken toppendag!
Farmor är trött sedan och ska bara se lite på tv. Somnar. Vaknar upp till… vaddå? Är det nu söndag, måndag, tisdag, onsdag, fredag? Känner paniken att inte veta. Tänk om jag försovit mig och missat jobbet eller ännu värre.. missat flyget till London på fredag. Vilken mardröm det vore!
Nå, det är tisdag kväll. Och känns som söndag.

Solen skiner och det är varmt ute. Jag ler fortfarande vid tanken på den fina dagen jag hade igår.

Så härligt körsbärsträden blommar i Kungsträdgården. Folk vallfärdar dit för att titta på alléerna och fotografera blomsterprakten.

Att stå under träden är också en mäktig känsla. Att kunna se blommande träd efter träd efter träd är maffigt! Att himlen är rosablommande är njutbart.

När jag ser bilden med bara blommor mot himlen, glömmer jag världen runtomkring. Står jag verkligen på samma plats? Är det verkligen samma värld? Kanske inte.

Det är fredag och helgen stundar. Jag har inga särskilda planer mer än att gå på en konstutställning i Kungsträdgården. Handla. Städa. Börja packa lite. Läsa. Vara ute i solen. Ungefär så.
Jag ska jobba på Valborg. Jag har så mycket att göra, så jag kan lika gärna jobba då, eftersom jag ska vara i London nästa fredag. Helt märklig tanke. London. Om en vecka bara! Wow!
Och så ska jag vila. I morse var jag så trött så jag somnade om. Försov mig fyrtio minuter. Tur det inte var mer.
Och nu? Ge kisse mat. Göra ingenting en stund till. Vara ledig.

Aaaaaaah! Äntligen är deklarationen inskickad! Inte för att jag förstår hur det gick till och vad siffrorna betyder där de hamnade. Tack och lov, säger jag bara till Skatteverkets förenklade bokföringsprogram. Därifrån hämtades sedan siffrorna och landade på rätt plats i näringsdeklarationen. Och momsdeklarationen som jag svettats många timmar över, fick jag hjälp med på telefon, av en snäll kvinna på Skatteverket. Tusen tack för hjälpen, såger jag bara. Och jag behövde inte laga middag till er heller.
Så nu när jag kan andas ut, vad fyller då mitt liv? Ont i benet. Aj! Läkarbesök inbokat. Antagligen trokanteriten som spökar igen. ”Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin meddetsamma… ” sjöng Thore S. Och nu jag med.
Jag har gjort nya färgglada reklamaffischer för att söka fler klienter. De ska sättas upp och spridas. Jag sätter in en ny annons i lokaltidningen med. Även om våren är här och snart sommaren, kan det vara bra att synas utåt. Jag tycker att varenda dag utan terapier är förspillda dagar. Tänk att det är så viktigt för mig! Jag trodde inte det skulle kännas så meningsfullt som det gör. Och jag vet att jag är duktig och klarar det ganska bra, på det hela taget. Jag behöver bara massor av timmar, innan jag går upp till examen. Ju fler, desto bättre!

Carole King har varit en av mina tidiga favoritsångerskor. Nu har hon skrivit en bok med. Här är en av hennes sånger spelad tillsammans med gitarristen Danny Kootch.

http://youtu.be/E5TxpJVKKQ8

It´s too late
Stayed in bed all morning just to pass the time
There´s something wrong here, there can be no denying
One of us is changing or maybe we just stopped trying

And it´s too late, baby, now it´s too late
Though we really did try to make it
Something inside has died
And I can´t hide and I just can´t fake it

It used to be so easy living here with you
You were light and breezy and I knew just what to do
Now you look so unhappy and I feel like a fool

And it´s too late, baby, now it´s too late
Though we really did try to make it
Something inside has died
And I can´t hide and I just can´t fake it

There´ll be good times again for me and you
But we just can´t stay together, don´t you feel it, too
Still I´m glad for what we had and how I once loved you

But it´s too late, baby, now it´s too late
Though we really did try to make it
Something inside has died
And I can´t hide and I just can´t fake it

… hållit i det finaste lilla gossebarnet som finns! Lille Alfred är bara en vecka gammal och kom hem från sjukhuset i går. Idag fick farmor hålla honom, denna varma, mjuka, lilla sötnos! Vi ska nog bli goda vänner vi också!

Jag har drömt om London och Cornish pasties i natt. Och ja, det regnar ute… Men om två veckor kommer det vara strålande vackert väder där i weekenden. Annars får jag buy me an umbrella there. Eller ta med ett.
Om precis två veckor kommer jag och min dotter vara på flygplatsen i ottan. Undrar om kroppen kommer vilja vakna kl 4.30 då. Antagligen inte. Men det är bara att stå upp och köra dit. Bilen får följa med till Arlanda. Och då har jag bara två arbetsdagar i kroppen. Idag har jag fyra. Inte konstigt att det är svårt att vakna och gå upp idag, den femte arbetsdagen i rad.
Jag kan inte förstå att det var påsklov nyss. Den här veckan har känts oändlig. Men idag är det äntligen fredag. Kroppen behöver vila nu. Få sovmorgon och leva kravlöst.
Nej visst ja, denna kropp ska bokföra på skatteverkets sidor på nätet och deklarera sin näringsverksamhet. Hoppla! Oj oj oj, hur ska det gå?

Jaha… så är det dags att sjunga den gamla slagdängan från Kamomillas visor:
Var är byxan min? Var är knappen min? Var är munspelet mitt med fyra toner i? och så vidare…
Var är bilnyckeln min? Var är pennan min? Var är allt som är borta som jag saknar?
Det var länge sen jag såg bilnyckeln. Den hänger inte på sin plats. Och jag vill veta var den är. Inte för att jag behöver den, men för att jag kanske skulle behöva den. Jag beställde en ny bilnyckel så sent som i somras om jag inte missminner mig. Den var dyr! Det kommer jag ihåg! Och jag hinner glömma bort att den är borta med mellan varven. Bäst att skriva upp det så jag vet att jag saknar den. Hoppas jag bara har förlagt den hemma i någon ficka och att den snart dyker upp igen.

v 16 jobba
v 17 jobba
v 18 vara ledig två dagar, jobba två dagar, sen till London
v 19 jobba
v 20 jobba tre dagar, sedan ledig två dagar
v 21 jobba
v 22 jobba 2,5 dag, sen till Danmark
v 23 jobba två dagar, vara ledig en, jobba två dagar
v 24 jobba två dagar, sedan avslutning! Jobba två dagar till
v 25 jobba x antal dagar, sedan sommarlov!

Det är alltså väldigt splittrade veckor som kommer. Så verkar jag splittrad och inte riktigt med i ledigheterna, så förstår alla varför!

Välkommen till världen, lille Alfred, född idag, lördagen 14 april 2012.
Idag har jag fått ett till barnbarn. Då är jag en tvåbarnsfarmor, tror jag visst! Eller dubbelfarmor. Det är en stor gåva att få barnbarn, precis som det också var en gåva att få sina barn.
Idag har jag passat mitt första lilla barnbarn. Först fick jag åka hem från landet bara. I rekordfart packade jag och fixade med vattnet och elen och all mat. Kisse var snäll och kom in när jag ropade. Resan gick bra. Inte särskilt mycket trafik. Tur att jag blev förvarnad om snön. Konstigt att åka från nästan snöfri tomt i Norrland och bli mött av jättemycket snö och modd i Stockholm.
Tur att faster kunde komma och passa Tuva först. Tuva och jag gick ut i snön och gungade – ungade – vilt och hälsade på kisse hemma hos mig och köpte en docka i leksaksaffären. Hoppas den passar. Kanske behöver storasyster en egen bebis att passa på. En vante försvann på vägen. Jag får gå samma väg tillbaka, med omvägen förbi kvartersbutiken. Att jag är trött betyder bara att jag kommer njuta sängen bättre i natt hoppas jag.
Tänk att jag är farmor igen. Till en alldeles ny liten pojke. Å, vad roligt! Grattis till föräldrarna. Hurra vad de är bra!

Och ja, jag hittade vanten trots att det var mörkt ute. Jag letade, precis som i sufihistorien om Nasrudin som tappat sin nyckel i ett mörkt hus, men som letade ute, i ljuset. Hoppades att det var i lampornas sken den skulle ligga, så jag skulle hitta den lätt. Och nej, den låg i skugga. Men jag hittade den ändå!

Idag är det fredagen den trettonde april och väntan på andra barnbarnet fortsätter. Kommer de åka in i dag eller hinner jag hem innan det är dags?
Jag vaknade tidigt kl 6 och gick upp och tittade på solen som smög sig över berget precis då. Lite tv och dusch. Kisse gick ut. Jag somnade om så småningom och sov en timme till. Men inte orkar jag gå upp för det. Jag känner mig som förlamad. Vill inte. Har jag ont i halsen? Är jag snuvig? Vad är fel? Är det för att det är sista hela dagen här på landet? Det är alltid svårt att vara här när det börjar bli dags att packa ihop trunken. Har jag gjort det jag ville? Vad mer ska göras? Jag har en lista på saker att göra. Men vad hjälper det, när jag inte vill gå upp.

Jag är uppe med tuppen. Går upp innan klockan ringer dessutom. Idag kommer en man från en fönsterfirma och ska titta på sovrumsfönstret och ge kostnadsförslag på vad det kostar att byta ut det. Trots att jag älskar mina fönster med sina innanfönster och dragna glas, är fönstret i sovrummet i såpass dåligt skick att jag inte kan njuta av det längre. Bara på sommaren fungerar det bra. Men jag bor ju här alla årstider och vill inte se det fara illa med ständig imma mellan rutorna. Men vad kan det kosta och till vilket besvär kan det bytas? Jag vill veta så att jag kan ta ställning. Hoppas det är överkomligt.
Jag dammsuger innan klockan ens är nio. Vad är det med mig? Ja ja… jag vill väl inte visa köket med all kattsand på golvet. Dessutom slog jag sönder två assietter i mitt blått band-porslin igår. Det ligger småflisor av det i halva köket. Bra att jag får undan det. Och så ska jag ju åka hem snart. Bara två dagar kvar här. Städa, städa, städa. Lagom mycket. Livet är mer än städning.

Jag säger bara det: 26.500 kr. Det blir inga nya fönster för det priset. Jag får undersöka saken vidare på andra sätt.

Alltså, även om klockan bara är sju på morgonen, är det lätt att vakna här på landet. Det känns inte konstigt alls. Jag kom hit igår eftermiddag, efter en resa med lite trafik på vägen norrut. Vem vill åka norrut mot kyla och snö mer än jag? Även om det mesta är snöfritt här, finns snön kvar i norrlägen och skugga. Isen ligger kvar på sjö och älv. Små, små knoppar av bellis och scilla är på väg upp.
Jag lyxar till mig och eldar i både element och kamin. Jag öppnar hela huset, även om jag bara ska vara här några dagar. Jag vill njuta av hela mitt hus. Vara i alla rum. Sova i min egen säng uppe i sovrummet.
Årets bekymmer med huset är att garaget behöver nytt tak och sista fasaden, norrgaveln, behöver målas och det ruttna bytas ut, där hästmyrorna antagligen bor kvar. Trist. Fönstret i sovrummet behöver också bli utbytt. Tre stora kostnader. Hur ska jag klara det? Jag vet inte. Jag kan tyvärr inte göra så mycket själv. Och jag behöver hjälp med att skrapa färg och måla, för jag har fortfarande ont i armarna. Bara att komma hit alltså!
Jag är här nu för att få ordning på det hela. Hoppas takläggaren och fönsterfirman kommer. Hantverkaren som kan sätta upp en byggnadsställning, får jag själv gå till.
Idag ska jag åka till stan och handla. Det blir kul att se förändringarna där. Snart kommer tågen köra, det blir enklare att komma på besök då.