Jag sov. Jag vaknade. Jag klippte gräset! Obs! Det är den femte november! I Norrland! Jag hade en middagsgäst. Jag hade en kvällsgäst. Jag har haft eld i kaminen. Fatta, jag behöver inte så mycket mer för att känna mig nöjd med det mesta. Läst framför brasan har jag också gjort. Mys, mys, mys!

I morgon är en annan dag. Hemresedag. Packa. Såga ved? Kanske det. Vedhögen behöver fyllas på. Jag längtar redan efter nästa gång jag kommer hit och får elda. Väsentligheten i livet hädanefter. Ja, och så Tuva förstås.

Vad jag har svårt för att vila. Och ändå tycker jag att jag är rätt så lat i soffan långa tider. Svårt med att hitta balans mellan det ena och det andra kanske?
Idag har jag sagt till mig själv: Gör det!
Jag åkte till Emma, som inte heller har lätt för att vila. Min lilla stol som ska få ny sits, är inte påbörjad och det är helt ok. Hon har en jättebeställning av andra stolar att göra klart först.
Jag åkte till brädgården och köpte plankor till nya vindbrädor på garaget. En vacker dag kommer takläggaren förbi och byter tak där och då är det en sak mindre att fixa. Och de är grundmålade nu. Tur att jag har min arbetsplats uppe i hallen. Skönt att stå där och måla i värmen.
Jag har skruvat ihop en nyköpt rullbänk, till köket med. Sådär ja!
Och diska och laga mat, har jag också gjort. Tja, det blir mer än jag hade tänkt, allt det här. Och så är jag fredagsledig och har myst framför brasan med. Tänk så bra jag har det! Och så kan jag sova om jag vill. Vad gör det att klockan bara är 21.30? Jag är trött nu.

Här är bildminnen från festen i lördags. Min grupp på institutet skulle arrangera Årets Fest. Det blev en vacker och fin fest. Jag spelade och sjöng en timme när gästerna kom. Jag ville ha roligt och det hade jag faktiskt också. Jag hade övat väl och gjorde mitt bästa. Jag vill gärna uppträda igen. Nu vet jag att jag kan övervinna hinder och få en inre säkerhet med hjälp av träning. Jag kan sjunga och spela gitarr helt proffsigt. Tack Marie Bergman för hjälpen!

Och här har jag en tecermoni. Jag älskar att dricka te. Te är inte bara att hälla på vatten över en tepåse. Det kan vara något mycket mer. Och ja, jag bytte klänning mellan mina åtaganden. Jag var ute med min dotter veckan innan på inköpsrunda. Vi hittade två passande klänningar. Eftersom jag inte kunde välja vilken jag ville ha, använde jag båda. Smart, eller hur! Nu får jag hitta nya tillfällen att använda dem på.

Idag, på Tuvas 15-månadersdag, blev nya kaminen i fritidshuset installerad. Tuva är precis som en kamin, hon sprider värme i mig. Och glädje. Jag behöver bara tänka på henne, så blir jag varm och glad. På tisdag efter jobbet ska jag hämta henne på förskolan. Härligt att få vara barnvakt.
Kaminen är lätt att elda i och det är hur fantastiskt som helst att se elden genom fönstret. Varför gjorde jag inte det här för länge sen? kan jag undra. Bra gjort av mig att jag tog det här beslutet i somras. Annars hade det dröjt ännu längre.
Värmen från kaminen sprider sig i rummet. Vågar jag stänga av elementen helt? Jag får prova mig fram. Jag behöver inte mata elden hela tiden som med den gamla antika kaminen. Den står i källaren nu och ska säljas till högstbjudande. Som möbel är den vacker, men som eldningskälla inte särskilt effektiv. Behöver renoveras. Det får någon annan fixa.
Visst kan jag sakna någon att dela det här med. Längtan efter Den Älskade finns i mig fortfarande, och samtidigt kan jag också fortsätta leva mitt eget liv, som det är. Det har tagit tid att komma hit. Jag kan glädja mig åt annat lättare nu. Att sitta här och se elden brinna är ett bevis för det. Och ändå får jag erkänna min längtan, ja, den finns där. Antagligen för alltid.

Ja ha… Så har jag blivit egen företagare på riktigt. Äntligen har jag skaffat plusgiro och bankgiro till mina två firmor, Bella Förlag och Dana Gestaltterapi. Och så har jag mitt heltidsjobb som tal/specialpedagog. Det blir en hel del. Plus att jag går utbildning till gestaltterapeut.
Bokförlaget ligger mest i träda. Jag har liksom inte haft energin att gå vidare och vara säljare. Det intresserar mig inte. Gestaltfirman är igång och jag vill ha fler klienter. Helst nu! Det intresserar mig. Om ett år går jag upp till examen som gestaltterapeut. Jag vill vara så förberedd som jag bara kan vara. Och jag vill göra mitt jobb bra. Helst glimrande bra. Och då behöver jag öva, precis som jag fick öva till att sjunga på festen. Öva, öva, öva! Och får jag bara inspiration, kan jag mycket väl tänka mig att skriva en ny bok. Eller hitta något att översätta från danska.
Märkligt nog har någon startat ett Dana Förlag. Det kunde ha varit jag. Men det är det inte. Fler än jag tycker att det är ett fint namn. Det gläder mig. Förlagets första bok handlar om mindfulness i skolan. Det kan vara passande.
Att vara skapande och kreativ, det är verkligen viktiga delar av mig. Dana. Att skapa. Att gestalta. Jag är Dana.

Oj, Sickan har gått ur tiden, 96 år gammal! Många goda skratt förlängde kanske hennes liv. Jag gillade henne.

Jag gillar att vara på mitt smultronställe i Ångermanland. Jag är här nu. Men jag ser inte hur trädgården ser ut i den becksvarta kvällen. Månen har lyst så där halvt.
Den varma luften fortsätter att strömma upp ända hit. Det lovar gott, jag vill nog klippa gräset en gång till innan vintern kommer hit. Hoppas det går trots fukten.

I morgon är det kamindag. Den gamla ska bort och den nya ska in. Hoppas att allt går bra och att kamingubbarna inte behöver hugga upp alltför mycket i murstocken, för att få nya röret på plats. Å vad det blir spännande!

Att köra bil på novembermörka vägar, med antingen bländande ljus eller becksvart omgivning är inte kul. Jag orkar inte sånt mer märker jag.

Kisse fick vänta lös i bilen i Uppsala, medan jag hämtade min nya blått band-kruka med lock! Tänk, att jag till slut fick tag på ett lock. Och sen tog jag chansen att lämna kisse igen för en sväng in på Ikea. Jag köpte en rullvagn till köket. Hoppas den kommer passa.

Nu vill jag ha telefonsamtal! Och precis när jag skriver och önskar mig det, så ringer det!

Mina bilder med österländska citat, haikudikter och annan poesi blev uppskattade på höstfesten på NGI. I den fina och omsorgsfullt, kreativt, smyckade miljön i österländsk anda, passade de in som hand i handske. Får se hur det känns att komma tillbaka senare i november och se dem i den vanliga miljön. Här är några av de 24 bilderna.

Å så roligt att lyssna på den här cd:n Daughter of Tibet.
Tibets dotter heter Chime Arkhang. Hon har bott i Sverige i tjugo år.
Jag hörde henne sjunga på P2 i fredags och blev helt betagen. Hon sjöng med en kraft, en friskhet som jag blir glad av direkt. Nu har jag fått hem musiken och kan lyssna precis när jag vill på hennes sånger. Hurra!

Å, vad jag längtar efter ett nytt kollegieblock från Marimekko. Jag har så mycket att skriva och jag håller mig tillbaka, för jag vill inte börja skriva i ett annat nytt block. Det är något särskilt att skriva i marimekkoblocken. Jag blir glad av blommorna. Färgerna. Papperskvalitén. Och är jag glad när jag tar fram mitt block, då lyser världen upp mer.
Jag blir lätt nöjd med det lilla. De små tingen är viktiga för mig. Och samtidigt kan jag fastna i frustration om just desamma småsakerna inte finns. Jag kan vara nöjd med smulorna från de härskandes bord. Och får jag inte ens smulor, ja då är jag riktigt illa ute. Som nu till exempel, då jag inte hittar ett enda marimekkoblock någonstans.
Jag förväntar mig inte särskilt mycket av världen alltså. Samtidigt som det lilla är extra viktigt. Om jag skulle förvänta mig mer, skulle det göra någon skillnad till det bättre? Jag vet inte. Jag bara undrar.

Tur att jag har en vän som åker till Finland i helgen. En smula har blivit mer än så. Ett helt bröd.

Jag har hjärtklappning.
Vilken tur!

Visst är det trist
Visst är det trist att du
Visst är det trist att du inte
har anständigheten
att tala med mig mer.