Vilken vacker dag det var idag. I morse åkte jag till jobbet med solen i ryggen och fullmånen i blicken. Härligt frisk luft. Fina höstfärger att mättas av. En dag att vara ledig på och gå en lång promenad i solskogen. Igår var också en sån fin dag, då jag gott kunde ha tänkt mig att vara ledig och bara vara i dagen. Nå, det får bli en annan gång. Kanske på lördag eller söndag då.

Hur lång tid tar det egentligen, innan ljuset från solen når månen?

Längtar efter vila. En lång sån. En tid för eftertanke och grundning. Bara vara-tid. Att ha tid att konsolidera sig på.
Jag vet inte om det är själva oktober som triggar denna längtan. Kanske är det så. Morgonljuset i köket är vidunderligt vackert och påminner mig om tiden när jag var mellan jobb för en del år sedan. Jag skrev en sång då om det ljuset. ”Jag går upp en tidig morgon, när himlen färgas röd. Katten jamar hungrig när jag ordnar te och bröd… ” För ett år sedan, i oktober, gav jag upp en viktig del av mitt gamla liv.
Jag arbetar mycket och jobbet tar liksom inte slut. Det ska det för all del inte göra än. Men det där vardagsarbetet i skolan känns långt borta. Vardagen som ger plats åt en vila från nya saker och som bara är.
Jag håller på att lära mig sjunga på ett nytt och annorlunda sätt också. Jag har ingen vila med att sjunga som jag gjorde förr. Jag är mellan det gamla sättet och det nya. Sånglektionerna hos Marie Bergman är verkligen en utmaning. De blir också till gitarrlektioner. Hon utmanar mig att göra annorlunda. Att lämna de gamla spåren och finna en botten i mig och min kropp. Jag vet att jag inte kunde det förut. Nu kan jag. Jag vill. Och jag vill vila i mig. Och just nu också vila en stund från världen. Godnatt nu, i denna fullmånenatt. Natten får gärna vara lång.

Tänk vad bra att det finns bibliotek! Jag fick en idé till skolan. Genast kunde jag gå till biblioteket och låna både två böcker och en cd. Och himla fint att jag har två bibliotekarier i familjen. Det är flott. Jag är så stolt över dem.

Igår, en tråkig fredagskväll, fick jag äntligen ändan ur vagnen och började ett nytt projekt hemma i lägenheten.
Ända sedan jag flyttade hit har jag funderat på vad jag vill göra med golvplattorna vid ytterdörren i hallen. De har legat där sedan huset byggdes i slutet av 1950-talet. Några bitar var trasiga och det gick inte att få rent längre.
Men jag hade varken energi eller riktning till vad jag ville göra. Istället köpte jag en matta och la där. Efter några år var mattan smutsig och ful och den slängde jag för några veckor sedan. Nu är det äntligen dags att ta hand om golvet.
Det tog bara en knapp timme att få bort plattorna. De var tunna och lossnade lätt. Idag ska de kastas.
Så är det dags att ta nästa steg. Välja nytt golv. Ska jag ha samma i hela hallen? Då måste plastmattan också bort. Ska jag ha nytt klinker? Jag har lagt sånt förr.
Medan jag funderar och tittar på utbudet i affären kommer väl tiden att gå igen antar jag. Men kanske inte flera år. Nej. Det vore skönt att komma vidare och göra klart innan jul i alla fall.

Nu börjar zen-böckerna jag beställt, ramla in. Några har jag sen tidigare. De känns som en skattkista jag har framför mig. Jag bläddrar i dem och läser lite här och lite där. Jag har ingen riktig ro att sitta med en bok i taget och gå in i orden och känna efter. Zen i mig är inte där. Än.
Jo förresten, lite drar jag på munnen emellanåt. Och ibland funderar jag på undertexten i en dikt och förstår ingenting. Jag tror jag kommer göra det sen. I lugn och ro. Ta in och smaka. Vill jag ha det här? Passar det min livsstil? Hur kan jag göra det till mitt i så fall? Nå, jag ser fram emot att lära känna zen mera. En meditationspall har jag redan från en tidigare sväng in i zazen.

Thich Nhat Hanh: Uppmärksamhetens under
Ryokan: The Zen Fool
Ryokan: Between the Floating Mist
Ryokan: One Robe, One Bowl
Kaj Falkman: Vårregnets berättelse
Tim Pallis: ZEN træning og tradition
Casper Verner-Carlsson och Lennart Nyberg:
Sparvens triumf – Klassisk och modern zen-poesi.

Planer kan ändras hur som helst. När det gäller att vara farmor och få vara med sitt lilla barnbarn, då fungerar jag liksom så, att vad som än är, så vill jag vara med henne.
Jag glömmer bort huvudvärken och då är det promenad som gäller och att gunga och se på vattnet vid fontänen och gå omkring i gräset och titta på andra barn och hundar och löv och kajor och förundras över henne och hur mycket som finns att se.
Tuva är en gudsgåva och det var henne jag skulle få vara med om idag.
Vi har handlat en blomma till Tuvas mamma, som börjar jobba som bibliotekarie i morgon. Vi har gungat tillsammans i lekparken. Tuva har smaskat i sig en mandarin och bjudit mig en bit och när mitt ansikte blev som ett russin av surheten, skrattade Tuva. Tuva har lekt med fåret och jag har sjungit och Tuva har plumsat baklänges om och om igen i mitt knä och jag sa ”poj” varje gång hon ”föll” baklänges. En lika genialt enkel som rolig lek.
Sen gnuggar hon sig i ögonen och är trött. Vad svårt hon har att ta sig över sömntröskeln. Oj oj! Men till slut vinner tröttheten över vakenheten och hon somnar. Det är så gott att höra hennes andetag.
Snart vaknar hon, till en ny period av nya utmaningar, lek och upptäckter. Då ska vi gå hem till hennes föräldrar och äta middag.
När jag har tömt kameran, sätter jag in en bild med. Om planen går som jag tänkt. Men som jag sa förut… planer ändras hela tiden. I alla fall för mig.

Söndag, söndag. Den helige Mikaels dag. Dags att gå till kyrkan och få lite andlig spis. Men jag går inte. Kroppen är inte i ordning. Förkylningen säger nej. Huvudvärken. Jag får äta rabarberpaj istället. Som tröst, för kroppen.

Jag behöver gnälla. Var finns det rätta gnällstället? Inte på facebook. Inte här. Inte med vänner. Inte på jobbet.
Jag behöver handledning. Jag behöver måla bakgrunder till zencitat och behöver egentligen bara ta fram grejorna. Jag behöver läsa igenom pappershögen på köksbordet först och det är så himla trist. Jag har ingen energi. Jag är sjuk. Jag hostar. Jag vill sova längre än till kvart över sex en ledig lördag! Och hör sen kisse! Sluta väck mig då! Ja, det lovar han såklart. Jag behöver städa i köket och ta in blommorna från balkongen och riva upp klinkern på hallgolvet och jag orkar inte börja. Jo, köksfönstret är fixat förresten. Och svampen jag plockade förra lördagen, vill inte torka lika bra som den veckan innan.
Och batteriet på telefonen tar slut hela tiden. Jag är så trött på det, att ständigt vakta på den. Och detta datorberoende. Suck! Och inga tv-program som jag vill se just nu. Och när de går, har jag ingen lust att titta. Ont i ryggen. Tandvärk. Hittar inga marimekkoblock någonstans. Längtar efter de fina färgerna blocken har och det goa pappret. Var, var, var kan jag köpa dem?
Ja, gnället kommer ut här i alla fall. Så må det. Jag är också gnällig och frustrerad emellanåt. Irriterad. Ja, till och med arg. Det är det. Jag är arg.

Musik! Hittar ingen bra version av ”Vem tar hand om hösten?”
Men den här kan gärna duga den med. Och Vem tar hand om denna obrukbara spillra av en kvinna? Tja… jag gör det rätt bra själv. Särskilt idag, när jag är förkyld och bara vill ligga under täcket och sova. Och jag är rätt så inställd på att vänta i tusen dagar. De behöver inte vara mörka för det. Jag tänder ljus såklart!

http://youtu.be/ti2esa_ZCM4

Jag kommer hem sent från jobbet idag. Har jobbat en mastodontlång dag från 8 till 18 utan mer än ett par kortare raster med jobbprat mest. Nu vill jag inte ha något ljud i öronen heller. Ja ja… tinnitusen i ena örat går inte att välja bort.
Jag tittar igenom tv-programmen på kanalerna jag har. Tänk att trots så där en tjugo kanaler, så är det inget som lockar mig. Faktiskt rätt så skönt. För då kan jag göra annat. Inte planera för morgondagen bara. Jobbet har fått sitt för idag. Jag lägger mig nog i sängen och läser istället. Och somnar jag, gör det inget. Jag vill ha min egen tid nu. Ända tills i morgon. Då blir jag slav igen.
(Ps/ Det sägs att pedagog betyder slav. I Wikipedia står det: ”Skolväsendet i Aten hade inte samma statliga förankring, där en slav med titeln pedagog assisterade vid undervisningen och hämtade barnen om morgonen till skolan från hemmen.” )

Nu har ännu en arbetsvecka gått. Jag har en del att göra hemma. Valet står mellan att slappa och slöa eller att göra saker som jag blir nöjd av att göra. Valet är inte så enkelt som jag först tror. När jag nu sitter här, är jag inne på slöspåret. För jag är trött. Orkar inte börja med något. Kroppen protesterar och vill inte mer.
Jag behöver handla innan jag faller ner i dvala. Bara det. Kan jag klara det och komma hem i ordentligt skick igen blir jag nöjd och får belöna mig med… ja vaddå? Har ingen susning. Men det ordnar sig. Jag är bra på att belöna mig själv med slöa saker. Frågan är om jag kan vara nöjd då? Joda. Det är ju tröttfredag idag. Då är allt tillåtet! Och så är det höstdagjämning med. God helg!

Morgnarna är mörkare kl 6. Det regnar och blåser mer. Bladen gulnar. Termometern går inte över 15 grader. Det är höst.

Hm… jag kan inte låta bli att undra över om den danska dramaserien ”Borgen” föregick det danska valresultatet med att Danmark nu ska få en kvinnlig statsminister…. hm…. Bilderna från valsegern såg så lika ut på TV. Held og lykke, oavsett.

Är söndagen en vilodag eller fixardag? Det är frågan. Jag börjar få lust att göra om klinkern i hallen, vid ytterdörren. Den är trasig. Just nu ligger en matta där och den ska bort idag. Då återstår ett beslut att börja knacka loss klinkern. Frågan är inte om jag ska, utan när. Bäst att börja ställa in mig på det.

Tänk vad en ledig dag kan göra för livsnjutningen. Jag gjorde sånt som stod på ”att göra-listan”. Åka till graven och se till den inför hösten. Gå ut i skogen och plocka svamp. Handla till söndagsmiddagen.
Jag har inte plockat svamp till mig själv, med mig själv, på flera år. Jag njöt verkligen att stå i den tysta skogen och bara höra… tystnaden, ja förutom min egen tinnitus då. Jag visste inte om jag skulle känna igen svampen, efter så lång tid borta. Plötsligt såg jag att jag stod i en hel ring av höstkantareller. Vilken lycka! Jag kunde hitta svamp! Sakta gick jag runt och lät ögonen scanna marken. Jag hittade lite taggsvamp med. Ikväll blir det rostat bröd med svampstuvning och egenodlad tomat till. Mums!
Efter skogen åkte jag till polariteten till skogen: stormarknaden. Vilka kontraster. Nå, nu har jag nästan allt jag behöver till söndagsmiddagen i morgon.
I kväll njuter jag friden. Städar kanske. Firar:
Lilla Tuva har lärt sig att gå idag. Gullunge! Du är bäst! säger farmor!