Äntligen har jag jobbat färdigt för ”i år” och nu väntar en sommar på mig. Kära nån. Igen! Ja, det är ingen självklarhet att få vara i årstiderna och få se ännu en.
Jag är trött, som vanligt. Jag åker upp till Norrland, som vanligt. Kisse följer med, som vanligt och tja, jag lever ensam fortfarande. Allt är som vanligt med andra ord.
Sommar + Semester = Sommarlov. På ett ungefär en sjundedels årsvanlighet.

Söndagen går utan att lämna några större spår efter sig. Jag packar och städar. Städar och packar. Känner en oro i magen inför att köra upp och lämna allt som finns i Stockholm. Lite av det skulle jag vilja ha med mig. Ambivalensen slår till. Så kan det vara att behöva göra ett val. Jag får det bättre sen. Sommarlov. Fatta! Jag gör det inte än.

Jag ser på internet-tv, Min familjs galna sabbatsår, om familjer som lämnar sina vanliga liv och ger sig ut på årslånga resor i världen. Vad modiga de är. Sånt behöver jag inte ta ställning till i alla fall. Jag kommer hem när jag vill. Senast om sju veckor sådär.

Äntligen en kväll att stanna uppe i, utan att behöva tänka särskilt mycket på morgondagen. Jag är ledig och fri att göra som jag vill i morgon. Aaaaaahhhh!
Så mycket har hänt de sista tio dagarna. Nu är jag trött, riktigt trött. Behöver dra mig undan och ta tid till mig själv i kontemplation och återhämtning. Men inte än är jag där. Jag ska också städa och tvätta. Diska och packa. Jobba mera i skolan. Gå på möte och arkivera papper. Handla och börja le igen. På tisdag åker jag upp till Norrland. Då börjar sommaren.
Som vanligt är sommaren inte som den brukar. Det är mer regel än undantag att den blir annorlunda. Hoppas den ändå blir lagom vilsam, oavsett vad som händer runtom. Jag vill lukta på blommorna och hugga ner träd, så att solen skiner mer på mig. Jag är trött på skuggan. Trött på kylan. Trött på en hel massa. Snart är det tid att skriva, läsa, vara. Skönt! Snart där. Äntligen snart.

En nära vän har oväntat gått ur tiden och jag sörjer och ser honom framför mig, levande, god och hjälpsam, som han alltid var.
Den här sången påminner mig om att vi alla är mirakel här i livet, Kom ihåg det också mitt i sorgen. Till alla jag älskar och känner. Också till min lilla katt. You´re a miracle!

På sätt och vis känns det som sommarlovet redan har börjat. Men det är dags att åka hem idag och jobba. Nu har jag tio-elva dagar framför mig, med massor att göra. De närmaste sex dagarna tar priset. Först åka hem idag och packa om. Jobba en och en halv dag intensivt, åka till Danmark, åka hem till avslutningen, flyga tillbaka, åka hem. Sen är det dagar med möten och utvärderingar innan jag får ledigt igen. Så det här är sista dagen av ledighet innan sommarlovet, inser jag nu. Och jag har såna vardagliga saker som att äta frukost, tvätta, diska, packa, städa och klippa gräset kvar att göra.
Hoppas jag klarar det med min skinnflådda hand. Ja det får gå helt enkelt. Med handskar och plåster på och något mjukt som skyddar mot tryck. Typiskt! att jag inte hade handskar på mig när jag grävde upp maskrosor. Det är så dags att vara efterklok.

Tack alla, som läser bloggen vill jag också säga. Ha det så bra i försommaren och hoppas ni har det lugnt och skönt och kan njuta den här underbara tiden som är just nu.

Jag fortsätter att ta ner slyskogen och jobbar hårt med kroppen på mitt eget gym. Sen går jag in och drömmer märkliga drömmar. Härligt att drömma!
Tankarna på de närmaste två veckorna kommer närmare. Om två veckor har jag sommarlov. Jag ska bara ta mig dit, en dag i taget. Har sällan haft så mycket att göra på så koncentrerad tid. Behöver hjälp att redigera en film, som eleverna i skolan ska få. Det är nog min största press jag har på mig just nu. Och att spela på avslutningen. Ska jag våga spela ”Den blomstertid nu kommer” på synten? Det är frågan. Jag är gitarrist, ingen pianist.
Är det dags att börja dagen nu och gå ut? Ja, kanske det…. Eller koppla in synten och spela lite först? Ja, vad?

På andra sidan av huset, finns ett slyområde som ingen bryr sig om. För några år sedan gick någon omkring och tog bort de unga skotten, med röjsåg. Under de senaste åren har växtligheten skjutit i höjden. Och varje nytt rotskott fick fem nya.
Nu har jag och grannen tröttnat på denna vägg av sly. Vi har börjat ta bort det hela.
Det är ett tungt arbete. Jag sågar de tjockare stammarna och klipper av de smalare med en grensax. Jag längtar efter ljuset igen. Och kvällssolen.
Har inte vilat särskilt mycket. Det gör inget. Att arbeta med kroppen är skönt. Trädgården är mitt eget gym.

Jag vet inte hur jag bäst kan ta bort maskrosorna i gräsmattan. Just nu lyser de gula solarna som bäst. Jag kan omöjligt rensa bort alla rötterna. Inte heller bara köra över dem med gräsklipparen.
Har jag en häcksax, så kunde jag ta och klippa av blommorna och kratta ihop dem och slänga någonstans. Eller så tar jag en sån där maskin som sliter av stjälkarna och allt med en sån där tråd som snurrar runt. Vad den nu heter… och sen kratta ihop resterna.
I morgon får jag ta och bestämma mig. Maskrosblommorna SKA bort innan de börjar fröa.

Först var det mulet. Sen regnigt. Soligt med regnstänk. Soligt. Varmare. Varmt! Mulet. Varmt. Kyligare. Kyligt. Kallt!
Från morgon till kväll. Från Handen till Ångermanland. Nu är jag här. Inte där. Härligt!
Och i morgon börjar maskroskriget. Något har i alla fall hänt med hundkexet. Det är mindre av det och mer av maskrosorna.

Nya hemsidan är igång!
Den är inte klar på långa vägar, men nu går den att använda! Hurra, hurra!
Dana gestaltterapi heter min nya verksamhet. Hoppas den blir livfull och kreativ precis som jag då!

Kom gärna med synpunkter! Nu känns den mer klar.

Solen lyser med sin frånvaro. Söndagsron är inte riktigt här. Har för mycket tekniska saker att göra, som jag inte klarar av själv. Nya hemsidan. En film till eleverna i skolan. Vad mycket enklare det är att göra andra saker som t ex måla, att städa, att diska, att baka en paj… Nu gör jag ju inte allt det ändå, men jag vet jag kan! Om jag vill.
Men att fixa med hemsidan, nej. Att redigera filmen, nej. Då stoppar jag. Stannar av. Tappar lusten. Förlorar tålamodet. Det måste bli klart NU! Vill bara ropa: Hjääääääälp!

Jag var nyss med i en hård spännande budgivning på Tradera, om en liten skål. Jag ville bara ha den! Och jag vann! Tjoho! Som tur är får jag lön på fredag. Pengar är viktiga för kommersen.
Skålar däremot hör till livets oväsentligheter. Men ack så mycket de ändå kan betyda… Priset är inte det viktiga i det här fallet. Jag kan älska en billig liten skål från Danmark för 10 DKR likaväl som den här lilla mycket ovanliga blått band-skålen från Gefle lika mycket. Lite konstigt bara att små skålar kan betyda så mycket. Hm…

Blir marängerna klara innan jag somnar? Hoppas det. De vill jag mumsa på när Poirot börjar strax. Det får bli söndagkvällens belöning efter dagens arbete. Och sen sova!

Det är dags att göra en ny hemsida till min nya verksamhet, Dana gestaltterapi. Hur ska den se ut? Färger? Bilder? Rubriker? Texter? Det är många frågetecken just nu.
Hur den än blir, så lovar jag mig själv att jag inte ska ha fler hemsidor sen. Alla goda ting är tre. Tre får räcka.

I natt är det fullmåne. Hoppas att molnen skingras, så att månstrålarna kan lysa in.
Jag älskar månens ljus, det är magiskt. Att räkna stjärnorna såna nätter, är en av livets höjdpunkter.