Antingen är det pollenallergi som gör att jag snuvar och nyser eller så är jag förkyld. Igen. Eller kan det vara både och? Tja…. kanske.

Andra dagen teori idag. Sedan flyga hem till kisse. Jag hinner mycket en vanlig helg! Solen skiner och det blir nog varmt och skönt ute idag med. Såg bofinken igår och hörde koltrastar som sjöng vackert. Just nu duvor som kurrar och måsar i farten. Bofinken med. Tusenskönorna har börjat blomma, hyacinter, påskliljor, svalört, krokus och scilla också. Gräset är grönt. Det är vår i Danmark.

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag,
för det är Mickes 30-årsdag!
Hurra! Hurra! Hurra!

Hurra och grattis till oss alla tre, mamma, pappa, barn!
Vi ses ikväll!

Det var ingen toppendag idag. Jag har huvudvärk och är arg.
Jag fick beskedet att jag inte kan ha snarkskenan och jag har fortfarande riktigt ont efter de fyra nätterna då jag testade den. Allt besvär och väntan blev till inget mer än ett nej. Trist. Och ett slöseri med landstingets pengar. Tillbaka till ruta två.
Jag är lättirriterad, antagligen för att jag har ont. Och så ska jag till Danmark i helgen, istället för att vara hemma och ta det lugnt. Jag har inte packat ett smack än. Hoppas jag hinner det i morgon. Och då händer annat med, ett viktigt födelsedagsfirande!
Trettio år har gått sedan jag fick mitt första barn. Tiden är inte linjär inser jag. Först är den det, då går tiden sakta. Sedan vänder tiden riktning tillbaka, blir cirkulär, och trettio år tillbaka, känns som om det var igår.

Ska strax gå på teater. Ovanligt för att vara jag. Ännu mer ovanligt att jag går ut mitt i arbetsveckan. Det underlättar att jag känner huvudrollsinnehaverskan. Och att det är på gångavstånd och att jag får sällskap.
Nästa vecka blir det ännu mer teater. Då kommer mina skolelever spela upp Åsneprinsen. De får snart börja hårdträna, tror jag. Jag med. Jag spelar en drottning, ett barn och en vakt.

Dagen efter står halva disken kvar på diskbänken. Men vad gör det? Jag är ledig hela dagen i stort sett, förutom att jag ska planera morgondagen och läsa en massa.
Det var en fin whiskeyfest med fina gäster. Och jag kunde laga mat till alla och vågade tro på mig själv rätt så mycket. Det är mycket värt!
Nu kan jag gå vidare med nya planer, ett viktigt födelsedagsfirande och en danmarksresa stundar. Kan så våren komma med högre temperaturer? Och medan jag funderar på kärlek och mönster i gamla förälskelser, så kunde jag kanske dricka lite Irish Tea och äta resterna av chokladpajen samtidigt. Eller så koncentrerar jag mig på syn- och smaksinnet bara. Det kan räcka.

Var det inte idag det skulle börja bli varmare? Just nu: 3.8ºC.
Och tretton minuter senare 4.2ºC. Wow! Det är alltså NU det händer! Och klockan är 11.40.
4.6ºC klockan 12.

Så…. helgledig! Men inte ledig. Ska städa klart och göra i ordning till morgondagens ovanliga begivenhet. Jag har fest. En whiskeyfest. Hoppas jag hinner göra allt jag tänkt mig bara. Och det som känns värst och svårast är att ordna med maten. Det får gå som det vill. I värsta fall har jag en pizzeria i huset bredvid…
Jag märker att jag gör allt annat än att ordna klart. Ser på tv. Somnar. Vad är det med mig egentligen? Så vill jag inte slösa bort kvällen. Nä! Nu sätter jag på fixa-klart-musik!

Så är det dags för andra natten med min nya bettskena. Det är en sk snarkskena, som i bästa fall ska kunna hjälpa mot mina andningsuppehåll, när jag sover. Precis nu vet jag bara att jag håller emot att gå och lägga mig. Bettskenan är obehaglig att ha i munnen och jag vaknade i morse med stor smärta i käken. Den här pinan är jag tvungen att ta mig igenom. Nu är utmaningen att lära mig att sova med den nya bettskenan. Först ska allt bli värre, innan jag kan få det bättre.
Det vore härligt om jag skulle känna skillnad på nattsömnen. Just än vet jag inte hur det är att vakna pigg. När vaknade jag utvilad sist? Har ingen aning.
Min gamla bettskena var en stor hjälp mot huvudvärken jag ofta hade förr och skonade tänderna mot nattlig press. Jag längtar efter den. Men precis som jag längtar efter annat gammalt kärt och välbekant, är det lika bra att inse att det gamla inte kommer igen. Gamla fula, trasiga, ingångna skor behöver bytas ut då och då, när de har gjort sitt. Gamla kärlekar är borta och kommer aldrig igen. Jag har fått en diagnos: sömnapné, och det är bara att acceptera att jag behöver ta hand om mig och jag vill få sova bättre och bli syresatt bättre. En självbevarelsedrift. Men kunde jag dessutom se snygg och sensuell ut på natten vore det bättre. Å, så fåfäng jag är. Hopplöst fall!

Först vill jag ingenting, bara sova och låta dagen gå.
Sen vill jag inte sova, bara göra annat och låta natten vara.
Hm…

Det är nu testet är, hur jag klarar omställningen till sommartid. Förra året tror jag omställningen var i samband med påsklovet. Därför klagade jag inte då. Nu är det hårt, att lura kroppen att tro att det är dags att vakna redan klockan fem. Jag är som förlamad i musklerna. Hjärnan vill inte heller. Men det är bara att falla in i leden och göra som de flesta andra: anpassa mig till normen och gå upp.
Vintertiden är normaltiden. Kom ihåg det!

Earth hour ikväll.
Sommartid i natt.
Radioaktivitet i vatten, mat och luft.
Uppror och bombningar. Frihetskamp och makternas krig.
Vilka tider vi lever i just nu… Oroliga, föränderliga tider. Och vad finns att göra?
Fortsätta leva. Vara i vardagen. Fortsätta som vanligt. Älska. Se naturens små under. Städa. Putsa fönster. Det mesta fortsätter som förut, trots allt. Sa en gammal protestmänniska.

Ny helg! Jag börjar med att somna på soffan….
Behöver städa och putsa fönster. Hoppas det blir varmt nog att öppna fönstren och släppa in ljus och värme. Jag köper vårblommor och tulpaner och längtar nu efter barmark och naturens under. Vintern har varit lång. Och mycket snö finns fortfarande kvar.
Vill spela och sjunga och ta fram gitarren, men hostar för mycket fortfarande. Bäst att vara tyst! Längtar efter att hitta nya låtar att ta upp på min repertoar. Sånt tar tid att utveckla. Har jag tid till det? Vad vill jag göra med tiden jag har? Det är frågan.
Har massor att göra i skolan. Har teaterprojekt igång med Åsneprinsen. Det växer och eleverna har en massa energi och iver att bära det och jag blir alldeles översvämmad av glädje och stolthet att se dem spela sina roller. De tränar till och med tillsammans på rasterna.
Hoppas helgen blir bra och att jag får gjort allt jag vill.
Trevlig helg på er alla!

Vårdagjämningen har varit och solen värmer på dagen. Snön ligger fortfarande vit ute på fälten, men nu töar den förhoppningsvis bort fort. Nu vill mina ögon se det som växer på marken. Jag längtar efter färger och nyanser av grönt. Med Ögon Känsliga För Grönt.

Igår såg jag ett rådjur på baksidan av skolan. Idag fladdrade citronfjärilarna runt i lek. Och det är nog det bästa med mitt rum, att jag har utsikt över skogsbacken och naturen.
Jag känner mig väldigt fri och ledig trots att jag arbetar. Den här veckan har jag inga möten som ligger utanför schemat. Tjoho! Jag har inga tandläkartider inbokade. Ingen terapi. Har bara nöjen som qi gong och biobesök i kalendern.
Vilken skön och kravlös vecka! Och så House på tv om en stund. Tja, jag behöver inte mycket för att vara nöjd.
Här är långa versionen av Med ögon känsliga för grönt. Förklaringen liksom. Och Barbro Hörberg ”live” så att säga.

http://youtu.be/Wmr25eOrmRA

Med Ögon Känsliga För Grönt

Och tänk i parken, på våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och våra händer känsliga för allt som är skönt

I parken, på våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dig då, det gör jag nu

Text: Barbro Hörberg Musik: Nils Hansén

Nu har jag äntligen nöje av att titta på mina filmkanaler jag skaffade i julas. Igår såg jag två amerikanska 40-talsfilmer och idag en tecknad Sagan om ringen. Och istället för att bara titta och titta, som jag har så svårt för, renoverar jag mina gamla karmstolar från Gemla.
För en massa år sedan fick jag dessa två stolar som ursprungligen stod på ett hotell, sedan i ett hus där jag var på gestaltkurser. Och så skulle huset säljas och jag fick erbjudandet att få om stolar därifrån. Jag tog två. Jag skulle bara hyfsa dem med ny fyllning och tyg. Jag skaffade allt jag behövde och startade projektet som avstannade rätt så snart. Under alla dessa år har stolarna varit oklädda och avskalade.
Igår satte jag äntligen igång att klippa till tyget och göra klart det mesta. Både slitigt och kul. Kul att se resultat av slitet. Och kul att skapa nytt. Lite är kvar att ordna på ryggstöden. Nu kommer det i alla fall inte dröja över tio år till innan det sista blir klart. Nix, jag är igång med att göra saker klara, en härlig känsla. Härlig!!!