Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. För barnens skull – nej till kärnkraft!
Ja tack till vindkraft, solkraft och vågkraft.
Satsa på naturvänliga = människovänliga krafter.

Jag vet inte vad jag vill skriva om idag.
Kanske att snart är isen borta på parkeringen. Eller att kisse hämtar sin nya kattleksak som låg uppe på köksbordet själv. (Hur ofta går han dit och kollar vad som finns, kan jag ju undra…) Eller att jag var hos tandläkaren i flotta Nacka Forum. Nytt, stort och lyxigt centrum. Också lyxig känsla hos tandläkaren. Hoppas anti-apné-skenan blir lika lyxig. Eller ska jag skriva att solen sken idag och jag satt ute för första gången på rasten? Vilken underbar solrast! Och framför oss, är det en inhägnad byggarbetsplats. Sen blir det en skolgård.
Nej, allt här hemma verkar så futtigt jämfört med jordbävningar, tsunami och kärnkraftsexplosioner i dessa dagar. Och hela byn som är borta. Var är den nu? ”Det fanns en gång en stad…” Jag har haft Japan i mina tankar ända sedan i fredags. Det verkar så overkligt, men är så osannolikt sant. Det som inte får hända, händer. Som en god vän skrev på facebook: ”Hur kan man bygga kärnkraftverk i jordbävningsområden? Bara tanken på kärnkraft där, är rent ut sagt galen! ”
Så många naturkatastrofer som hänt de sista kvartalet, det känns som jorden säger ifrån. Visar obalansen. Bråkar med oss. Säger högt och tydligt: ”Här är det Jag, Jorden, som bestämmer.

Medan jag är borta, avlöser kattvakterna varandra. Tur att ni finns! Vilket samarbete! Tusen tack!

Solen skiner mellan skyarna. Det ösregnar någongång. Sen är det vår igen med fågelkvitter. Snödropparna och vintergäcken är på väg upp. Ingen snö på backen. Var är jag?

Sjunger klagovisor idag. Tysta såna. Har denna hemska hosta som river djupt ner i bröstet och halsen. Tur att jag inte hostar hela tiden, det gör riktigt ont.
Jag vill inte vara sjuk. Jag är sjuk. Åker till Danmark i morgon. Resan dit kan bli en riktigt plåga. Hur ska jag kunna delta om jag mår så här? Det kan jag undra.
Ligga på en madrass där och ha ett täcke på mig. Det kan gå.

Inte har jag tid att vara sjuk inte. Men är det. Förkyld, feber och ont i halsen. Bara att vara hemma och ta hand om mig.
Drömmer drömmar som jag är glad att vakna upp från. Verkligheten just nu är bättre än i drömmen. Och så kan jag medvetet bestämma vad jag vill och inte. Inte som i drömmen, med drömmens begränsningar. Där finns liksom bara ett val, att flyta med och ta allt knasigt som det kommer.
Och så är det förresten semmeldagen idag. En gång om året vill jag äta hetvägg. Idag.

Jag klarade min muntliga teoriexamen på Nordisk Gestalt Institut.
Tack till mig själv. Tänk vad jag kan! Hurra, hurra!

Så är det dags att börja packa för att vara borta i 33 timmar. Jag ska till Danmark i morgon för en timmes muntlig teoriexamen på lördag kl 11. Det känns lite knasigt att behöva åka ner till skolan bara för en timmes möte. Men så får jag sova hos en god vän och gå omkring i några timmar i Köpenhamn med. Det är en bonus. Passande för ett sportlov. Och sen hem till lilla kisse igen. Så får det bli.
Och det jag inte har läst på två år, har jag inte läst. Nu kopplar jag mest av. Håller mig undan från alla böcker. Det jag vet, det vet jag. Och jag vet också att jag har läst av lust, inte av tvång. Det är jag glad för. Och jag kommer fortsätta läsa. Jag tycker om teorin. Den passar mig.
”There is nothing so practical as a Good Theory.” sa Kurt Lewin, enligt en tillförlitlig källa. Jag håller med!

Idag fick jag en farmorsdag tillsammans med mitt lilla barnbarn på 7 månader.
Vilken underbar liten söt flicka hon är. Såklart säger farmor det, och så är hon också det ljuvligaste jag sett på länge… ja, sedan mina egna barn var små då…
I ett här och nu, att vara nära en baby, är en riktig sinnesupplevelse. Att se, höra, känna, dofta, smaka, ja allt! Så underbart härligt!
Och att ha ansvar för ett sånt litet barn är… ansvarsfullt. Att mata, sköta om, ha omsorg för henne. Se till att allt fungerar så enkelt och lätt som möjligt. Det är inte alls så lätt. Jag beundrar hennes mamma, som får allt att flyta, dag efter dag. Jag minns en del av att ha småbarn, men absolut inte allt. Då var jag ständigt trött, det minns jag!
Nu kan jag njuta och vara närvarande på ett annat sätt. När sötnosen såg på tallarna, upp mot den blå himlen, tittade jag också dit. När hon log, log jag med. Att se henne öppna sig mot världen och följa hennes utveckling, det är guld värt. Tusen tack!

Var det här en slappardag eller vad? Jag är ledig och har mycket att göra. En del saker undviker jag. Det vet jag om.
På mammografin idag mötte jag en f d granne, kul att prata igen. Förrförra gången jag var där, mötte jag också en gammal vega-granne, en som har samma födelsedag som jag. Märkliga sammanträffande just där…
Sen åkte jag till Ikea och köpte en barnstol till lilla Tuva. Hon blir 7 månader gammal nu i dagarna. Klart hon ska kunna sitta med vid bordet på sin egen plats också hemma hos sin farmor! I morgon är det du och jag Tuva!
Men vad är det som drar med tv:n? Oj vad jag har suttit och glott idag. Och ätit god middag och efterrätt. Och snart blir det House. Kan det bli en bättre tv-kväll? Nix!
Jag ska snart börja att skruva ihop min nya cd-hylla Benno. En röd. En sån som jag tänkt skaffa ett längre tag. Den kommer lysa upp fint i hallen. Den gamla i bok kan jag ta med till jobbet istället.
I morgon åker min australiensiske bror hem igen. Får se när vi ses igen. Lite vemodigt känns det. Vi ställde upp oss för fotografering på rad i åldersordning, inte alla kände det enkelt att stå så. Vad är det för krafter som gör att det känns onaturligt? kan jag undra. För mig var det bra att få känna på min plats där i raden. Att ta plats. Att ha plats.

Trots att jag har sportlov, är dagarna bestämda till det ena och det andra. Tur att jag har lov! Annars skulle jag behöva ta ledigt flera gånger till viktiga saker. Och hur lätt är det inte för mig att undgå att läsa? Jättelätt! Sen, sen, sen säger någon i mig. Nu, nu, nu säger en annan. Det är läsningen som behöver fånga mig. Inte tvånget. Och när jag väl sitter där, blir jag fångad. Ända tills något annat händer och jag ska iväg någonstans. Nu får jag nog disciplinera mig. Läsa klart en bok först. Sen ta nästa. Och klara mina andra åtaganden med, fri från arbetet som jag är. Jag har ju, som tur är, sportlov!