Kommer det en ny vår?

beskrivning

Ute är det grått och trist. Kommer det ingen vinter alls i år? Verkar inte så. Blir det en tidig vår istället?

Jag tränar på rehabgym två gånger i veckan sedan en tid tillbaka. Roligt att slitet ger utdelning. Jag är ingen träningsmänniska, som en del andra är. Jag är inte en sån som endorfinerna flödar på. Jag blir glad över framstegen och förstår att det är bra för mig och förmår att ge mig det, med stöd från rara fysioterapeuter och artrosskolan. Belöningen blir blommor och en starkare kropp.

Hemma står julamaryllisen i knoppar. Tulpaner finns i alla möjliga färger och minner om våren. Jag såg en orkidée på rehabcentret Sfären igår. Habegäret vaknade och nu har jag en sån. Vad den nu heter.

Idag ska jag vara hemma och ordna med det som behöver göras. I alla fall en del. Det får ta den tid det tar och det som inte blir klart får göras en annan dag. Skönt att ta det i min egen takt, som är långsam.
Min fina gran, som står som ett smycket fortfarande, ska kläs av och dras ut på något sätt. Den har börjat barra mer nu. Det är ofrånkomligen dags. Det gör ont. Det är priset jag får betala för att njuta av granen över jul. Aj! Och granen har ju själv fått betala priset, den dag den blev huggen. Tack för den här tiden kära, fina gran, en vän och ljus i mörkret.

Stjärnfall – Möte i galaxen – Till minne av Ulf Oldberg.

Sången blev inspelad för jättelänge sen, 2004, av min dåvarande man Leif. Han tonsatte den. Den har en text av vår vän författaren och musikern Ulf Oldberg och är skriven
ca 1986.
Ulf dog 20 oktober 2017, ganska nyss fyllda 78 år. Så den här filmen är till minne av honom.
När jag hörde sången för första gången, gick den direkt in i hjärtat på mig. Kändes som den var gjord för mig, så jag sjunger den såklart!

Leifs och mitt barnbarn och hennes kamrat har målat några av bilderna. De tyckte det var för få som kom med. Och det kan jag hålla med om. Jag får väl göra om filmen så småningom. Men just nu är den så här. Håll tillgodo.

STJÄRNFALL eller MÖTE I GALAXEN
Text: Ulf Oldberg
Musik: Leif Jergefelt

En vinternatt så kall och klar
vi möttes du och jag
och månen sken så vit och grann
och Vintergatan brann
En frusen dröm av eld och is
i rymdens ensamhet
i din gestalt emot mig kom
med tusen stjärnors sång
Där mötte vi varann
Vi glödde och försvann
och ljuv musik – helt sagolik –
i rymden nådde fram

Ditt ljusa hår mig svepte in
i fjärran världars doft
En stjärna jag, du en komet
i rymdens evighet
I universums tysta djup
förenades vi så
Vi möttes – attraherades –
vi log, förvandlades
Där mötte vi varann
Vi glödde och försvann
och ljuv musik – helt sagolik –
i rymden nådde fram

Vår kärlek brann
Vi glödde och försvann
när våra tysta banor korsade varann
Två nattens skepp, förenade vi evigt flög
och allt man såg var himlakroppars glöd

Vår kärlek brann
Vi glödde och försvann
när våra tysta banor korsade varann
Två nattens skepp, som Strangers in the night vi flög
och allt man såg var himlakroppars glöd

Fullmånekväll.

Ikväll blir det fullmåne kl 20:23:14 och jordens avstånd till månen är 375.551 km just då.
Jag kan inte se den om jag inte går ut; huset bredvid står i vägen. Jag får nog ta en månskenspromenad.
Idag blev jag trött på att hela tiden behöva köpa ny färg till skrivaren. Den vill inte skriva ut med svart, om någon annan färgpatron är slut. Jag köpte en laserskrivare istället. Den håller längre och skriver inte ut med färg. Och den fungerade direkt med trådlös kommunikation med datorn. Fantastiskt. Enkel och bra är den.

beskrivning

Utanför på balkongen hänger jag en talgboll till småfåglarna. Jag tycker om att titta på dem där. Helst skulle jag vilja träna upp en talgoxe att äta ur handen på mig, som ett par fåglar gjorde i min gamla lägenhet. Men det är för kallt att stå ute på balkongen och träden är för långt borta.

beskrivning

Inne blommar en kruka med de sista julhyacinterna. Det luktar gott och granen står kvar fortfarande och lyser upp. Min fina gran och fina hyacinter!

beskrivning

Jag har flera projekt på gång. Det är flera inblandade och jag har inte överblicken. Inte heller orken att komma vidare. Jag vet inte hur det ska gå med något. Konstig känsla att vara i. Jag står liksom stilla. Vad står energin till? Finns det en bestämd väg att följa? Kan jag vara tålmodig och skaffa mig överblick? Ta ett eller flera steg tillbaka och begrunda vad som sker?
Klart är att när jag bara har mig själv att ta hand om, då blir det lättare. Men ändå inte alltid färdigt.
Men jag har tränat på rehabgym två gånger i veckan sedan november ungefär. Jag har blivit starkare. Men nya hälso-orosmoln dyker upp. Och jag kan bara vara i det som är.
Och sova, äta nyttigt, gå ner i vikt. Jodå, det är också en väg att gå. Ännu ett projekt.
Eller ett sätt att leva.

Muminmuggar 4.

beskrivning

Min samling av muminmuggar har blivit ännu större sen 2007 och 2010 och
2014.

Nu är det dags för överblick igen. 22 muggar. Jag behöver inga fler. Och de nya som har kommit känns så konstiga. Tur att vintermuggen för 2019 är på det gamla stuket. Men det får nog bli den sista, sen har jag inte plats i köksskåpet.
Nu dricker jag te ur den ena efter den andra. Alla ska få sig en slurk ur sig. Och en diskning i diskmaskinen. Behövs en ordentlig genomgång.
En har en spricka. En annan är ganska repig inuti och utanpå. Annars är de flesta i gott skick. Fem är vintermuggar, tre är sommarmuggar. Resten är olika figurer. Lilla My finns på några stycken. Jag har inte gjort någon lista. Om jag inte har något att göra en dag, kanske jag gör en. Fast jag har annat att göra. Muggarna är som de är. Och jag är fortfarande glad i dem. Mina barn har också muminmuggar. Undrar vilka? Ska be dem skicka bilder.

Vilka föreställer de egentligen? På Wikipedia går det att läsa om alla.

A B C 2020.

Så är det dags för ett nytt ABC för ett nytt år, 2020. Undrar om förra årets ABC slog in?
Får titta efter sen.
Året 2019 var ännu ett år med utmaningar och hälsan är skruttig. Hoppas det blir ett lättare år 2020. Det är i alla fall en balans i siffrorna, önskar mig också mer av balans.
Bilden upptill är från dagens långpromenad med högt vattenstånd vid ån nere vid sjön.
Bilden nere är solnedgångens himmel, helt magisk och brinnande. Bättre i verkligheten.

beskrivning

A – artros
B – bananer
C – citroner
D – dana
E – eventyr
F – fotografera
G – godisstopp
H – hopp
I – inspelningar
J – jobba
K – kakförbud
L – långsamhet
M – mjölk
N – natt
O – ont
P – polariteter
Q – qvartar
R – rida
S – sjunga
T – träna
U – ute
V – vatten
X – X-bokstav
Y – youtubefilmer
Z – zol
Å – ååårka
Ä – äpplen
Ö – ödem

beskrivning

Ett nytt år och ett nytt årtionde.

Ja, suck! Tiden går. Och det är väl bra. Eller inte. Jag är ambivalent. Och det spelar ingen roll, för tiden går i alla fall. Och att vi har olika datum är bara ett av mänsklighetens alla påhitt och ordningar. Även utan en räkning skulle tiden gå. Ja nu blev jag djup här.
Och själva julveckan är slut. Annars skulle det väl vara femte advent idag. Granen står kvar och glittrar ännu några dagar.

beskrivning

Det känns så stort med ett tjugohundratjugotal. I alla fall i min ålder. När det blev nytt millennium var det också stort, men då hade jag ingen känsla av ändlighet. Jag var ännu ung. Nu är jag tjugo år äldre och kämpar fortfarande med vissa saker precis som då. Och ändligheten har kommit närmare.

Lever jag ett årtionde till? är en fråga som dyker upp. Vad händer med vår planet? är en annan. Vad händer med demokratin i Sverige? är en tredje. Skulle inte fler ha det bra och alla beslut skulle grundas i hur bra det skulle vara för människor och miljö? Nej, så har det inte blivit. Dåliga beslut tas överallt i alla lager. Korruption och kriminalitet verkar ha ökat. Drogkonsumtionen med. Utsläppen i vattenverken visar höga halter av droger. Hur blev det så? Orkar vi inte leva med livet som det är? Tydligen inte. Och stressrelaterade och psykiska diagnoser är vad de flesta är sjukskrivna med. Och försäkringskassans trovärdighet och stöd för människor är låg. Trots att det är skattefinansierat och ska tjäna folket i landet. Vinster tas från välfärden, snabbare än någonsin förändras sjukvård, skola och äldreomsorg. Det är verkligen sjukt att den som har en privat försäkring går före den som är mer sjuk. Är svaret på det ett högerfascistiskt parti? Absolut inte! Jag förstår inte hur folk tänker. Att var fjärde-femte röstberättigad människa kan rösta på ett missnöjesparti? Vart är vi på väg egentligen? Också Sverige polariseras, precis som i resten av världen.

beskrivning

I affärerna går det inte att betala med pengar längre. Eller det tar längre tid. ”För kortbetalning” står det i kassor. Men var står det kontantbetalning? Ingenstans. Affärer läggs ner, för vi handlar på nätet istället och paketen från olika håll intar en del affärer, som inte helt är byggda efter ett sånt system att alla beställer sina kläder och skor. Och skickar tillbaka det, som inte passar. Överbeställningar är vanligt numera. Det är vi vanliga medborgare som styr vår framtid också. Inte bara politiker. Nå, än så länge handlar jag i affärer och betalar med kontanter. Så länge det nu går.

beskrivning

Det kändes som lilla julafton att handla nytt igår, det händer inte så ofta längre. Jag har inte så stora behov av det. Jag lagar det som går sönder och mina kläder är ganska slitstarka. Däremot köpte jag en ny bh. Hur tänkte jag då? Vet inte. Kanske att det är bra när jag går till doktorn att ha en hel bh?
Ett nytt linne med spets är roligt i en lila färg.
Och nya lakan i en ny färg. Kanske är det roligt att ha?
En ny skärbräda gjord av… sockerrör? Hm… känns som plast ändå. Men ok, det behövde jag.
En ny muminmugg med 2019 års vintermotiv. Absolut roligt! Fast dyr!
En julgransdekoration, oglittrig. Nå, men kubistisk och grön. På rea.
Kökshanddukar, ja behövs!
En ny handduk, behövs när handdukar känns som sandpapper. Mina gäster ska kunna få mjukare omsorg här.
Och sist men inte minst, en ny klänning! Glittrande i blått. För min fåfängas skull. Finkläder har jag få numera. Att gå i glitter en vardag kan pigga upp mig. Jag behöver bli uppiggad!

beskrivning

Jag vet att jag har det bra. Jag har trygghetssystem runtomkring mig i form av läkarvård och olika insatser när jag är sjuk. Jag har ett arbete. Jag har ett överskott som jag kan ge bort på olika vis. Och ändå har jag önskningar om framtiden om ett bättre moraliskt och etiskt samhälle. Där vi drar åt samma håll och ger det bästa vi har av oss själva. Där vi alla är viktiga och behövs. Där alla får det de behöver för att det är självklart. Där skolan är likvärdig var barnen än bor. Där skattepengarna går till välfärden och till det som gagnar alla i samhället.
Gott Nytt År! Eller Grått Nytt Hår! Eller Håll Ut!

beskrivning

Mitt adopterade ord.

Många ord är i riskzonen att försvinna från SAOL. Språktidningen gjorde en insats för att orden ska finnas kvar och det blev fritt fram att adoptera ett ord eller flera.
Jag adopterade ordet ÄVLANDE.
Synonymer: ävlan, ivrig strävan, möda, iver, ambition, flit.

Min motivering:
Jag adopterar ordet ävlande.
Dels för att det rimmar på jävlande och dels för att det har varit mycket ävlande i mitt liv. Det har haft sitt pris.
Nu är jag gammal och sjuk och orkar inte ävla (ävlas) längre.

Svaret jag fick från Språktidningen var:
Tack för en rolig motivering! Ja, priset för ävlande kan onekligen vara högt. Vi kommer att publicera ett urval av de adopterade orden i ett kommande nummer.

Jag vet inte än om min motivering kom in i tidningen, som säljs nu. Jag ska nog köpa den.

Här är en länk till Språktidningens artikel

Nu är det klippt.

Nu har jag både fått håret klippt och köpt en dansk gran som är klippt i topparna. Varför det? Så dumt! Låt det räcka med att den är huggen.
Nu ligger den i min lilla hall och väntar på sågen. Och att jag ska sätta upp den. Var är då alla hjälpsamma tomtenissar? Ingen här. Bara att ta tag i det och fixa allt själv. Tur att jag är en do-er. Fast jag är tröttare och svagare än någonsin. Men jag får ju vila hela jullovet sen.
Städa, tvätta, diska, damma, såga, rikta in, såga, städa igen, ja listan tar aldrig slut. Allt för att få en fridsam och lugn julhelg. Fast jag hoppar över att baka. Allt ryms inte i min lilla ork. Det är ok.

beskrivning

Och nu: Granen står så grön och grann i stugan… trallala…

beskrivning

Tredje advent.

beskrivning

Har ätit julgröt till lunch och inser plötsligt att det ju snart blir ett nytt decennium!
Tjugohundratiotalet tar slut snart. Tjugohundratjugotalet tar vid.
Men idag är idag. Söndag 15 december 2019.
God advent!

År som gått.

beskrivning

Så där ja! Igår kom jag ännu ett steg på vägen till… ja vad? Att bli äldre! Närmare livets slut. Det är så för alla, kom jag på. Varenda födelsedag. För alla! Och det firar vi!
Hahahaha… ja det är konstigt.
Alla når inte att bli 63. Pappa blev 67. Några vänner med. Det känns lite underligt att tänka så. Plötsligt blir åldern till en djupare tanke. Hur lever jag mitt liv?
Kanske blir vi klokare på vägen. Eller inte. Det är inte säkert.
Helt säkert kom jag i alla fall ännu ett steg närmare till att gå i pension. Två år till i skolan om jag lever och har hälsan. Tja, eller om jag lever. Hälsan är som den är oavsett vad. Fast det vore ju fint att få några år av frihet och må bra nog att göra vad jag vill. Och den som är frisk kan jobba några år till och få en bättre pension. Det klarar jag inte. 65 är min gräns. I alla fall i skolan.
Det är inget fel på att arbeta. Det tror jag att jag vill fortsätta med. Men jag vill vara min egen chef. Det ser jag fram emot. Att skriva, sjunga, läsa, vara ute mer, inte passa tider, släppa taget om vissa plikter.
Jag har lönearbetat i hela mitt liv. Har aldrig vågat ta mig ut på egna ben, i någon större omfattning. Det har inte legat för mig helt enkelt.
Jag började arbeta redan som 10-åring ungefär. Då satt jag barnvakt för mina föräldrars vänners barn. Jag hämtade barn på dagis en period, jag åkte till Brantevik och bodde med ett barn där en vecka, när jag precis hade slutat åk 6. Ansvarsfullt arbete. Hur kunde mina föräldrar låta mig resa dit alldeles själv? Det förstår jag fortfarande inte. Men det var andra tider då. Jag blev nog stor för fort.
Mitt första riktiga lönearbete fick jag när jag var 17 år. Jag har alltså arbetat sedan dess. Oj, över 45 år! Som sagt, nu är det högst två år kvar av anställning. Hoppas jag klarar det. Håller ut. Orkar. Har roligt och gör nytta.

December.

December är här och har varit i flera dagar. Det är min månad. Och min systers. Och Lucias. Och tomtens. Och Nikolaus dag är det idag. Hoppas barnbarnen fick godis i stövlarna och inte ris.
December. Både grått och kallt och regnigt och kallt och blåsigt och kallt och vitt och kallt och halt och kallt. Jag fryser!
Jag är trött med. Idag har jag varit galet trött. Sov på soffan ett par timmar och när jag vaknade kändes det som om det var söndag redan. Jättesnurrigt.
Jag orkade faktiskt gå till centrum tidigare på dagen. Jag behövde posta DNA-prov, som ska ge svar på moderslinjen bakåt i tiden. Det blir spännande. Svar om 4-6 veckor.
Dessutom behövde jag gå till glasögonaffären och få nya glasögonen lite justerade, efter att jag bockat till ena skalmen av misstag. Jag hade väl suttit på dem. Tänkte samtidigt beställa nya läsglasögon. Medan jag väntade provade jag bågar. Och till sist var det min tur. Men var var då mina glasögon? Minnet är kort. Hade jag tagit på dem när jag gick ut? Kanske låg de hemma? Eller hade jag tappat bort dem i affären? Jajamensan.
Fick hjälp att leta bland glasögonbågarna. Där, högst upp, hade jag satt dem prydligt i hyllan. Hahahaha… Ja jag är rolig jag! Och jag kan verkligen skratta gott åt mig själv. Det är en gåva.

För övrigt funderar jag mycket, som jag brukar göra. Funderar över livet, hälsan, glädjen, sorgen, åren som gått, åren som kommer, beroenden, musiken, födelsedagar, arbetet, pensionen, ekonomin, husen, drömmar, bakning, den stundande julen, vad jag vill, vad jag orkar, vad jag behöver och mycket annat.

beskrivning

För tre år sedan fyllde jag 60 med en fantastiskt firande i kyrkan och sen hemma. Det blev ett minne för livet. För två år sedan flyttade jag. Också det ett minne för livet, men av ett helt annat slag. Nu är det i stort sett klart hemma, inte helt. Klar blir jag väl aldrig. Förra året kunde jag knappt gå. Fick gå med kryckor och hade så himla ont. Och så reste jag trots det till USA, kunde ju inte avboka den drömresan som jag hade planerat sedan sommaren. Och drönarna som störde på Heathrow. Dummingarna!
Så skönt att jag bara kan vara i det som är nu, i mer lugn och ro och se fram emot ett jullov. Lugn och ro – som ett mantra. Inte resa bort långt. Vara hemma. Sova. Fundera. Vila. Göra det jag vill. Vara fri en stund. Boa.
Men först jobba och göra allt jag har att göra innan.

Äntligen inspelning!

beskrivning

Äntligen står jag i inspelningsstudion! Som jag har längtat och väntat på detta! Det var det jag önskade i 60-årspresent till mig själv. Nu blir det en 63-årspresent istället. Sju sånger ska spelas in och fixas till med filmer. Det ser jag fram emot.
Bäst att passa på innan det är försent. Jag har svårt nu att spela gitarr. Fingrarna låser sig och vill inte skifta ackord. Rösten förändras och jag har ont i halsen allt som oftast.
Kanske finns det hopp om framtiden ändå, att orka mera och klara att ta tag i det här, med hjälp av två vänner som har inspelningsstudior.
Tre av mina sånger från diktboken Från ett hjärta till ett annat, finns inspelade sen länge. Nu väntar de kvarvarande fem sångerna ur boken på att komma ut i ljuset. Dessutom blir det en ny version av Rumidikten Allt började med ett rop och en barnsång Elfensten.
Kanske blir det tid och energi nog att ordna med filmer till jullovet. Jag vet… gör en sak i taget. Inte för mycket. Ta det lugnt med, vila, träna på gym, meditera och tänk lagom.

Här är Lennart Hallström i hans studio. Vi gick i parallellklasser i skolan. Det är roligt att börja lära känna varandra i vuxen ålder.

beskrivning

Här är Lennarts studiohemsida. Han säljer djembetrummor med och har kurser.

Föredrag om Rumi.

Imorgon ska jag till ett föredrag:
”Rumi – en av sufismens stora” – med författaren Carl-Göran Ekerwald.
Ur programmet: ”Författaren Carl-Göran Ekerwald berättar om den stora sufiska poeten Rumi som levde på 1200-talet och om sin bok ”Vreden och begäret” där han belyser Rumis arbete.”

Jag vet inte vem Ekerwald är, bara att han är väldigt gammal. Det blir intressant.
Det blir också en utmaning att åka in till stan. Det händer sällan numera. Så sällan som jag bara kan. Jag får vila innan. Inget annat får hända. Bara vara.

beskrivning

Här är mannen! Snart 96 år och förälskad och nygift! Fantastiskt!