Det sägs ju ”städa ut det gamla, för att få plats med det nya.” Och det passar ju extra bra så här på det nya året. Men ack, så svårt jag har det för att göra mig av med det gamla och rensa upp i röran. Egentligen handlar det bara om två saker:

1. Lägg rätt sak på sin rätta plats.
2. Kasta/ge bort/sälj det som inte behövs.

Hur svårt kan det bli? Jättesvårt!

1. Jag har för mycket saker.
2. Jag har ingen plats att lägga sakerna på.
3. Jag är trött och lat och motsträvig och vill inte ta itu med saker och har låst energin, och även om det skulle gå fort att göra det jag ska, så händer inget. Jag blir bara trött och lägger mig i sängen och skriver istället. Eller ser på tv. Eller äter. Eller går ut. Eller något annat. Har ett undvikande beteende alltså.

Men så har jag ett stambyte i februari. Redan nästa vecka ska badrumsfönstret bytas och hackas loss ur väggen. Hur kul är det?
Efteråt ja! Men nu?
Badkaret ska lyftas bort tillfälligt och tvättmaskinen likaså då. Och ställas var då?
I hallen? Hahahaha… ja det är bara att se på det hela med en viss humor. Det enklaste brukar vara det svåraste.

Och nu, mot städningen! Och äta något innan. Sen lite tv kanske. Eller varför inte en promenad medan det är ljust ute?

Vore livet som multiplikationstabeller eller som olika livscykler, så låge sjuans tabell närmast till hands, med sju år kvar till pensioneringen. Oj oj… svårt att förstå. Sju som lyckosiffra med. Eller är det tvåans tabell? Två år sedan jag blev examinerad gestaltterapeut. Vad händer då om två år igen? Tar emot enskilda, par och har grupper av olika slag? Hoppas det! Är jag i par med någon då? Eller femmans tabell, 403 x 5 = 2015.
Här är jag nu, i det viktigaste som hänt i mitt senare liv, efter barn och familjeliv. Och att vara farmor ligger på samma trappsteg i livet här. Går inte att värdera. Helt ovärdeligt!
Har ett jobb som jag trivs med, förutom anställningsvillkoren. Har en lägenhet och ett hus. Mycket plats. Har värme. Har rymlighet.
Vad önskar jag av det nya året då, när det mesta ändå är så bra? Får se om jag kommer på något nytt här…

A – anställning med ferier igen
B – badrumsplanering till stambytet
C – co-leader för en utbildningsgrupp på gestaltinstitut i
D – Danmark under våren
E – ekonomi i balans
F – fortsätta fasta med 5:2
G – gestaltgrupper i firman, om drömmar och för pedagoger
H – himmel och hav
I – irriterande tomt
J – jobba lagom
K – kärlek – alltid denna kärlek! Och kören.
L – lekarbetsföreningens kassör
M – meditera och massera
N – njuta livet
O – orka med allt
P – plaska runt i sjöarna
Q – qrokusar sparas och planteras om igen ute
R – renovera fler fönster
S – stambyte i lägenheten
T – träna
U – utbyggt badrum
V – vara bland vänner
X – en okänd faktor
Y – yrkesstolthet
Z – zen för balans
Å – åka utomlands
Ä – äta gott, hellre än mycket
Ö – ha en ö att åka till

Vaknar till nyårsafton 2014 i ett rum som jag älskar. Här finns granen. Kaminen. Rymligheten. Värmen. Som tur är har det blivit mildare ute och jag kunde nöja mig med att elda igår kväll och klara mig utan extra element under natten.
Hur har 2014 varit? Dags att skriva en årskrönika? Kanske det.
Vad ska den handla om i så fall? Dagarna som gått? Själen? Familjen? Skolan? Gestalt? Livet? Döden? Politiken? Musiken? Poesin? Hemsidorna? Huset i norr? Fönster?
Tv-program? Kärlek? Konflikter? Sjukdomar? Drömmar? Stjärnor? Månen? Solen?
Har inte en susning. Jag har ingen särskild plan.
Att dagarna gått, oavsett vad jag gjort, är helt klart. Alla månader. Alla dagar.
Från 1 januari till 31 december.
Jag hade en plan… FRÅN A-Ö, som jag skrev 1 januari. Kanske dags att utvärdera den? Jo, SÅ gör jag!
JA:
Barnbarn. Cafébesök. Drömmar. Ekologiskt. Firma. Gestaltterapi. Handledningskurs.
Is för skridskoåkning. Jobba på ny skola. Massagekurs. Plaståtervinning mycket viktigt. Vinna på lotteri (60 kr). Zen. Återvinning.
NJA:
Allt under himlens fäste. Frihet. Läsa igen. Nyfikenhet. Träna, träna, träna. Utforska fördomar. Öppenhet.
NÄ:
Båt. Rida. Spela. Ärtsoppa.
UTAN INNEHÅLL:
O. Q. X. Y.

Jamen det var ju ganska bra! Det mesta blev av och var roligt. Tråkigt nog ingen båt. Behöver nog mer hjälp till det och energi och ekonomi. Rida kanske jag inte vill tillräckligt mycket. Ärtsoppa? Inget jag saknat.
Jag ser att ju mer konkreta planer jag haft, desto enklare är de att utvärdera.
Vad konstigt, nu ser jag att bokstaven K saknas…. hm… K för kärlek? K för katt? K för kakor? Tja… är det något att bättra på till 2015? Kanske det. Kakorna är i alla fall redan både fixade och uppätna!
Adjö 2014. Välkommen 2015.
GOTT NYTT ÅR!

PS/ K stod för kören. Den är jag ju med i!

Jag sitter inne mest när det är så kallt ute. Mest är det också mörkt. Här inne står min julgran och är stor och mäktig och lyser varmt, som en ljusbrud. Som en meditation. Som en installation, ett levande, glittrande träd, som tar plats här i mitt vardagsrum.
Även kaminen brinner och håller värmen i huset. Jag har bara kök och vardagsrum uppvärmt när det är så kallt ute. Jag känner golvdraget från ytterväggarna. Kanske skulle jag tjäna på att täta där i sommar, till nästa vinter. Tur jag har kaminen som en extra värmekälla.
Granen och kaminen. Njutningar. De är som vänner. Mina närmaste sällskap just nu, som jag värdesätter högt. Tacksamheten över allt som ger mig den här värmen, finns också i hjärtat.

Vilket fint väder det är här i mitt norrländska hem. Det är kallt, minus 15 och vackert. Mycket att titta på. Världen är förfrusen och ändå så levande. Björkarna är fantastiska på att fånga upp både frosten och ljuset. Jag njuter. I alla fall en stund. Sen fryser jag och vill in i värmen igen.

Jaha… men det var väl inte så illa gissat, hahaha…
Någons mormor säger förlåt och sen blir det fred och frihet till alla, för vi tillhör alla samma fält i världen.
Håll grytan kokande… tja… den används om och om igen. Kokar soppa på en spik. Så hushållar vi på jordens resurser. Återanvändning.
Min blivande man? Finns han? Tja… varför inte Spock? Han är klok och kunnig på många sätt och har alla de egenskaper jag söker i en man.
Och så stjärnan som ger mig allt vad jag önskar… som låg i paketet faktiskt. Det var dessutom en underbar, fantastisk stjärnhimmel vid midnatt mellan julafton och juldagen. Magiskt!
Nu måste ju allt blir som jag önskade! Något annat går ju bara inte för sig. God fortsättning på julen denna dag till eftertanke och musiklyssning.

Under granen ligger fyra julklappar. Och vi som hade slutat med sånt
Vad kan de då innehålla? Jag klämmer, känner och skakar lite på dem. Funderar… hm…
Kan det möjligtvis vara en julklapp som innehåller fred och frihet till alla människor på jorden?
Och en annan julklapp från alla jordens länder, som lovar att rovdriften på djur och natur på vår planet ska upphöra 2015?
Säkert är ett paket, från en man som betyder mycket för mig, fyllt med innerlig kärlek, ömhet, omsorg och respekt och frågan: Vill du gifta dig med mig?
Det sista paketet innehåller i så fall att alla drömmar jag har, ska gå i uppfyllelse under nästa år och som önskar allt gott till mig och mina närmaste, barn, släkt och vänner.
Säkert blir det så! Om några timmar vet jag mer om vad som finns i julklapparna.
”When you wish upon a star, your dreams come true… ”

Väntan är slut. Idag är det julafton.
God Jul önskar jag alla från vintern och snön i norr!

Måndag före julafton. Vad är det med tiden som inte verkar räcka till före jul? Nu har jag skrivit ner allt som rör sig i huvudet på mig och det är en hel massa. Inte konstigt att jag känner stressen komma närmare och bita mig i svansen. Jag behöver sortera bort och välja till. Göra det jag verkligen vill och behöver. Allt annat får vara.

Tack och lov att jag har det bra också. Många hjärtan och blommor fyller mitt liv. Som julrosor är ni, vita, vackra, nyutsprungna. Som pepparkakshjärtan med, goda och spröda. Kärlek heter ni. Frid och ro. Lugn. Stillhet. Vila.

Idag har jag sjungit på två julkonserter. Nu är jag trött. Avkoppling för en är arbete för en annan. Det var mest spännande att sjunga Det är en ros utsprungen i ett magiskt långsamt tempo. Meditativt och finstämt. Och så Händels Hallelujakören, mäktigt. Och ingen orgel, inget piano, men en stråkorkester som kompade. Mycket annorlunda än vi brukar.

Jag vet inte vad det är, men många saker fyller just nu. Det är jag inte riktigt van med. Känner mig vilse i pannkakan. Har för mycket att göra innan jag reser norrut. Det får gå.

Dessutom håller jag på med hemsidor, att lära mig mer om hur de fungerar och vad jag kan göra. Färger, knapptext, ordningar, möjligheter. Allt. Ganska kul.

Imorgon jobbar jag, trots att det är jullov. Helknasigt. Har ingen semester kvar att ta ut. Längtar efter en tjänst med ferietjänstgöring igen, där jag inte behöver fundera på mina arbetstider, bara jobba på och ha mina lov som jag är van vid. Nå, jag är också glad att ha ett jobb där jag trivs.

Pepparkakor och julkänsla. Julmusik och vinterpromenader. Julmat och julbak. Gran, glitter och ljus. Allt vill jag ha! Och får jag inte det nu, så får jag se till att ha det i mitt norrländska hem, ledig och fri att tänka mina egna tankar och gå i mina egna spår. Fyra julklappar har jag att ta med. Vi har nu slutat att handla julklappar till varandra i familjen. Hur svårt har jag att hålla det? Ganska svårt. Och julkorten ligger kvar i lådan. Kanske jag kunde skriva dem nu och skicka ut dem i god tid till nästa jul?
Jag vet inte jag. I år har jag inte känt mig i takt med tiden. Men å andra sidan… brukar jag vara det överhuvudtaget? Tror inte det…

För övrigt: Peta loss vekhållaren i värmeljusen, den är gjord av järn och fångas upp av den stora magneten i metallåtervinningen. För en hållbar framtid. Återvinn så mycket som det bara går. Viktiga saker! Jordens resurser är ändliga, precis som livet själv.

Jag har en lugn och rofylld morgon. Bakar klart med lussebullarna. Det är som en stilla meditation att baka ibland. Som det skulle vara alltid, tänker jag.
Kanske dags för en promenad innan jag bakar färdigt mina pepparkakor. Halva degen är kvar i kylskåpet. Receptet är från min svärmor Elsie, hon bakade fenomenalt tunna, hårda, krispiga pepparkakor, på ett utmärkt recept. Jag har bara gjort det några gånger, är fortfarande en pepparkaksnovis. Men de duger fint. Och jag kan minnas henne, en dag som den här.
Det är jultiden också till för, att minnas de som varit här en gång. Vi trampar på i fotspåren av traditioner från andras tid på jorden. Dessutom gör vi nya traditioner, som andra efter mig och oss kanske bär vidare till framtiden. Att vara i julen är viktigt för mig. Helst tillsammans med mina närmaste, annars själv i mitt norrländska hem. Dit åker jag i år.
Här är småfolket i min adventsljusstake. De firar också tredje advent, på sitt speciella sätt.
God tredje advent alla!

Det är fredag, inte den trettonde, men den tolfte. Dagen före Lucia. Och inga lussebullar har jag till i morgon bitti. Inga nybakade pepparkakor. Det får gå. Jag ska ju inte lussa för någon.
I morgon är den stora bakdagen. Allt är handlat till baket. Jag är ledig. Det kommer storma ute. Men inne kommer lugnet råda. Jag får en liten medhjälperska till pepparkaksbaket. Det blir kul! Pepparkaksdegen ligger och mognar just nu. I morgon sjunger vi ”En sockerbagare” i mitt kök!

Idag då? Idag chillar jag i soffan. Äter gott med ekologiskt tema, som så oftast hemma hos mig, ekologisk dricka, ekologiska Finn Chrisp, ekologiskt smör, ekologisk fransk getost. Mums! Och ja, julgröten till lunchen var också ekologisk.
Det ekologiska temat känns helt rätt. Jag vill ha giftfri mat. Det smakar allra bäst, när jag vet att min mat är gjord med så rena råvaror som möjligt. Jorden är den enda vi har och vi som lever här har, som tur är, fortfarande möjligheter att förändra det spår av överförbrukning, övergödning och giftspidning vi är inne på. Inte vet jag om jag lever längre om jag äter ekologiskt. Men Jorden mår bättre. Och framtiden, barnen, behöver giftfri mat. De har rätt till det.
I fler och fler skolor, går skolmaten över till ekologiska alternativ. Haha… alternativ förresten, vi har inga alternativ egentligen om vi vill klara av miljöförstöringen och vända utvecklingen till en Hållbar Framtid!
Jag gör så gott jag kan med det. Gör du?

Här är en ganska ekologisk födelsedagstårta!

Ja, nu är jag välfylld med lyckönskningar och gratulationer inför mitt nya år. Härligt, varmt och gott! Och jag fick ha min dag ifred från andras firande och det är en respekt i det!
Idag såg jag solen. Inte så högt uppe på himlen och mörkare blir det. Så just nu från ljus till mörker. Bara att vara i det. Snart från mörker till ljus. Hoppet tänds om att det åter blir en ny vår.

Jag såg nyss Jägarna 2. Jag har så svårt för våld och spänningar, behöver många pauser om jag ska se en sån film. Kanske bra att ösa på med en till film, Alice i underlandet. Kanske är den också spännande, fast på ett annat sätt.

Kärlek. Vänskap. Är det inte så i alla dagar, relationer och filmer? Hur kommer det sig? Där är väl mina tankar också.

Filmen börjar bra i alla fall. Var det så i boken med? Nej. Förhistorien i filmen handlar om drömmar som kommer igen. Jag har väl såna jag med. Undrar om de slår in? Kanske, kanske inte.
På balkongen blommar i alla fall en ringblomma mitt i den mörka, milda december. Det har jag aldrig varit med om förut. Ett sant hopp? Det är frågan.

Med blommor, tårta, soppa, kaka och gäster blir min eftermiddag fylld. Min åttonde december. Ingen annans dag, förutom för de andra som firar just den här dagen. En femtioåttonde födelsedag. Hur gick det till egentligen?

Ich freue mich das ich geboren bin und habt geburgstag heute.
Man habt mich lieb und schenkt mir viel,
zum essen, trinken und zum spiel.
Ich freue mich das ich geboren bin und habt geburgstag heute.

Och snart är det jullov. Eller oavlönad semester, eftersom jag inte har feriearbetstid just nu. Det får gå. Och ännu ingen kyla, ingen snö, ingen sol. Solen lyser med sin frånvaro.
Väderleksrapporten sa för två dagar sedan att det skulle bli sol just idag. Här är den:

Idag fyller min syster 60 år. Det är helt märkligt att förstå, att vi inte är små barn längre, inte heller unga kvinnor mer. Åldern är bara en siffra, säger en del. Jag är böjd att hålla med. Fast rent biologiskt är det faktiskt mer i kroppen av krämpor, än det känns inuti. Jag kan titta på mig själv i spegeln och se en äldre kvinnas bild. Är det verkligen jag? Är det verkligen du? Vad har åren gjort med oss? Va? Är vi inte 25 år längre?
Sextio år. Så gamla blev bara mammor och pappor och far- och morföräldrar. Men så är det inte. Så gamla blir också vänner och bekanta och också vi själva. Nå, jag är rena ungdomen än så länge, får jag höra av de som är uppåt en sjuttio år. Allt är relativt!
Kära min syster! Som vi har bråkat genom åren! Som vi har sjungit. I alla fall förr. Numera är vi betydligt lugnare av oss. Och sjunger inte heller tillsammans. Men vi pratar och har en god och varm kärleksfullhet mellan oss. Det är jag så glad och tacksam för. Du är där!

Vi bor också ganska nära varandra. Det underlättar. Oftast är det du som bara kommer förbi. Och ibland är det jag som kommer hem till dig. Idag åker jag hem till dig till exempel. Finns ingen anledning att inte se dig idag, på din dag. Din och bara din dag. Den sjunde december.
Tack för den fina festen du bjöd oss på igår. En båttur under Stockholms broar, i ljuset från fullmånen och staden. Helt fantastiskt! Och god mat och härlig musik, som dina vänner i Södra Bergens Balalajkor och några från Hemvärnets musikkår bjöd på. Underbart. Och mamma var där med sin man. Vår ena bror. Våra barn och deras familjer och mina barnbarn, våra kusiner och deras barn, så många lyckades du samla ihop.
Tack för att du finns! Tack för att vi finns! Tack alla! En toppendag att spara i minnenas arkiv. Har den äran på födelsedagen sis!