Skönt att vara ledig på eftermiddagen idag och bara ha mig själv att tänka på. Behöver kurera mig från förkylningen och har sovit gott i ett par timmar mitt på dagen, vilken lyx!
Tankar och planer snurrar i huvudet och då är det bara att få ordning på allt och skriva mina listor. En för min kära storasysters sextionde födelsedag i helgen. En för allt jag behöver handla. En för måndagens födelsedag. Och inte nog med det: en lista för att få överblick över stambytet, vad som ingår i den och vad som blir tillval. Snart blir det ännu ett möte, för att få till en offert med alla kostnader, svart på vitt. Hela tiden tillkommer något. Det blir ett dyrt kalas. Och skönt att få det gjort, efteråt.
Och så de eviga tre: disken, tvätten, städningen.
Allt ordnar sig. Först planera. Sedan vara i det hela. Sedan minnas allt i ett rosenskimmer. Det blir bra det!
Under tiden jag skriver, spelar Simon & Garfunkel. Jag kan lyssna på sångerna om och om igen. De talar till mig. Bridge over troubled water till exempel. Här är den!

Här är bilder från min resa till Danmark i november. Jag var där för att vara en av två ledare i en utbildningsgrupp för mitt nygamla gestaltinstitut; ny ägare sedan jag gick där. Jag har inte varit där sedan jag blev examinerad gestaltterapeut. Länge sen! Så nu var det dags att återse mitt älskade Danmark alltså. Som jag var ganska trött på då.
Och så hälsade jag på vänner och sov fyra av fem nätter på olika ställen. Jag gick vilse i Köpenhamn två gånger. Det och mycket mer av utmaningar hände. Allt slutade lyckligt till slut! Lek och allvar i en salig blandning. Jag såg olika naturområden, var både i stad och på landet, med land, strand och hav, himmel och jord och tåg dit och tåg hem.

Öresund i grådis, från Öresundsbron.
Som en bro över mörka vatten – ska jag bära dig!

Tivoli i vila. Mörkt och spännande att vara där kanske…

Köpenhamn visar en omsorg om sin stad här. Tror inte att Stockholm stad skulle skriva så på papperskorgarna. Inte någongång alls. Skulle inte ens vara på kartan.

Jag var på Nationalmuseum och bytte min kopia av en 1500-talskärestasring som var för stor. Jag såg originalet med! Fin gång förenar byggnaderna.

De eneste to! Ny cd utgiven och här blir det en tv-inspelning med senaste succelåten. På hovedbanegården i København.

I kongens have! Behöver jag säga mer? Önskar den fanns i Danas have!

Nej, det var ingen jätte som kastade den här stenen i vattnet. Det var Gud som tappade den ur hålet i sin ficka! Lommestenen.

Fina bokskogen med ett vattendrag som ringlar sig bort.

Att se naturen, både i det stora och lilla. Så vackert förfallet kan vara!

Helt fantastiskt att upptäcka min favoritblomma myskmadra här i bokskogen. Marken är full av den, vad heter den nu igen på danska? Skovmærke!

Det är en mild höst också i Danmark. I min väns trädgård blommar den här fina rosen.

Mer vatten. Går inte att få nog av det!

Mer bokskog. Går inte att få nog av det heller! Finaste, finaste Danmark!

Och så får jag svaret här…

Fråga stjärnorna
Jag hade just passerat en stor neongrön skylt
När någon ropa:
”Hej du, jag kan skåda du ser rätt vilsen ut.”
I dörren stod en man med en övertygande min
Jag tänkte: ”Vad har jag att förlora?
Jag ger mig och går in.”

Han sa: ”Stjärnorna de säger vad du är för en individ.
Hoppa om du vågar riskera ditt liv.
Och du vet inte hälften av det jag läser här.
Men kom ihåg innan du hoppar:
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.”

Han tog mig på en tripp, en guidad tur genom mitt liv
Och snart passerade vi gränsen till det som kallas framtid
Jag borde gått, men det var nåt som höll mig kvar
En vilja att få veta vad som väntar mig en dag

Han sa: ”Stjärnorna de säger vad du är för en individ.
Hoppa om du vågar riskera ditt liv.
Och du vet inte hälften av det jag läser här.
Men kom ihåg innan du hoppar:
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.”

Och du möter kanske nån som sätter tillvaron på spel
Jag reste mig för att gå och sa:
”Det som sker det sker.”
Men jag är ingen slav under de krafter som styr
Jag har en egen vilja, jag behöver aldrig fly

Han sa:
”Fråga stjärnorna om när.”

Jag minns den gröna skylten och gatans doft av bränt
Och någonstans inom mig så står en dörr på glänt
Och även om jag inte tror på stjärnorna som lag
Så har jag svårt att glömma de där orden som han sa

”Stjärnorna de säger vad du är för en individ.
Hoppa om du vågar riskera ditt liv.
Och du vet inte hälften av det jag läser här.
Men kom ihåg innan du hoppar:
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.
Fråga stjärnorna om när.”

Lisa Ekdahl sjunger Vem vet. Jag antar att hon har skrivit både text och musik.
Istället för att prata med mina egna ord, får musiken fylla…

Vem vet
Du är en saga för god, för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann
Vi kunde lika gärna, aldrig nå’nsin mötts
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?

Vem vet, inte du
Vem vet, inte jag
Vi vet ingenting nu
Vi vet inget idag
Vem vet, inte du
Vem vet, inte jag
Vi vet ingenting nu
Vi vet inget idag

Planerar min resa till Danmark nu för fullt. Så mycket att tänka på. Varje sak måste ha sin användning, jag ska orka bära allt själv. Det blir ett kånkande nerför och uppför trappor både här och där. Vad är viktigt att ta med och vad kan jag strunta i? Det blir fyra kollin. Resväska. Ryggsäck. Gitarr. Handväska. Behöver jag verkligen den? Hm… Ju mindre, desto bättre.
Jag har gjort en packlista, annars kommer jag inte ihåg vad som måste tas med. Och sen bocka av den, tjoho, jag älskar listor!
Men så kommer frågan till jacka. Dunjacka eller en tunnare vindtät jacka som tål regn? Det blir röda jackan. Ännu ingen snö i sikte.
Och skor då? Gamla tråkiga svarta och stövlar? Eller gamla tråkiga svarta i stan och nya kraftiga Ecco Goretex, som kan passa att gå i, på leriga vägar? Såna kan vara bra att ha ändå kanske.
Jag har så svårt att ta såna här beslut.
Och så lyssnar jag på musik som kan passa att ta med. Och så ska jag läsa en massa innan nästa fredag. Och så känna att jag är klar att resa till kära gamla Danmark. Länge sen jag var där. Undrar om jag kommer ihåg språket? Människorna? Tågen? Har jag en plats där? Kommer logistiken fungera? Jag ska åka både hit och dit på Själland. Och gå på Nationalmuseet i Köpenhamn. Och till Arken hoppas jag, i Ishöj. Bo hos en god vän. Samarbeta med en ny vän. Träffa nya människor och gamla vänner. Vara gestaltterapeut. Det blir bra det!
Jag ser fram mot att resa söderut. Välplanerad och förberedd. Det hinner jag kanske bli till torsdag morgon.

Jag har vinterdäcken här i fritidshuset i Norrland. Lika bra att ha dem här istället för i källaren hemma, där de inte får plats. Och Kjelle här på OKQ8 är både gullig och ordentlig.
Nå… tid var beställd redan i måndags. Tiden satt till kl 13, utifall att det skulle ha varit nattfrost. Jag packade in däcken igår. Väl förberedd. Trodde jag.
När jag kört några kilometer, kom jag ihåg att min bil behöver särskilda däckbultar. Och var fanns den lådan då? Inte i bilen i alla fall.
Leta i källaren. Noll bultar. Letar i vardagsrummet. Hallen. Börjar om nere i källaren. Ringer och avbokar tiden. Ringer Citroàªnverkstad som är på lunch. Letar. Tänker gå upp och leta i sovrummet. Ja, desperat. I trappan ligger silikontub på en låda. En impuls gör att jag lyfter på den. Under den är lådan med bultarna. Ringer upp OK igen. Det är ok att komma om jag snabbar mig. Nästa kund har tid 13.30.
Trots att jag kör utan stopp, är klockan 13.20 när jag kommer fram. Kjelle öppnar porten och vinkar in mig. Den som var efter mig, hade kommit tidigare. Tack för det! Tack Kjelle! Tack och lov att jag slapp ta med däcken hem och sakna bultar till däckbyte där. Skönt att saker och ting ordnar sig så här lätt. Och sen lunch på fina biblioteket och handla nya påslakan med rosa rosor lagom till vintern.
Nu skönt att vara hemma igen. Sommardäcken ligger i källaren. Bultarna ovanpå. Läskigt blodiga ungar har varit här och krävt godis. Tur jag hade köpt lite piratpengar. Elden i kaminen tar sig. Allt är bra. Igen.

Novemberkaktusen vet inte vilken dag det är. Ändå blommar den såpass nära november. Jag kan inte få fram hur vacker den är på bara en bild. Jag får fortsätta att ta kort på den och helst köpa en ny kamera som kan ta närbilder. Magiskt vacker, det är den. Som ett smycke, hemma i fönstret i köket.

Hösten är här med både regniga och soliga dagar. Ännu ganska varmt. Jag går ut i tyrestaskogen och plockar svamp. Förra veckan hittade jag svart trumpetsvamp där. Idag hittade jag inte tillbaka dit. Jag får leta vidare en annan dag.

Träden får växa tills de faller här i urskogen. Och sen ligga som de ligger.

Det fanns många vita små svampar i skogen. Och mitt ibland dem lyser guldet – höstkantarellen.

Ingen svamputflykt utan att vila i en skogsglänta och dricka varm choklad. Mitt ute i skogen och långt från ära och redlighet. Trodde jag. Tio meter ifrån min soliga glänta gick fyra damer i rask takt och pratade för fullt. Jag tror inte de såg mig.

Ja, det här blev dagens fynd. Den ska torkas, men inte allt. Ikväll ska jag äta varma mackor med kantarellstuvning. Mums i lördagskvällen.

På tv i vintras visades ett program om att fasta två dagar i veckan för bättre hälsa och viktnedgång. Det verkade som ett mirakel på många sätt, med så lite ansträngning för så mycket plus. Kan då 5:2 möjligen vara något för mig? Andra pratar om den nu och sjunger lovsånger. Fungerar för den och den och den och den….
Jag såg också programmet på tv om metoden och nu är det andra fastedagen första veckan. Första dagen i tisdags, jobbade jag hela dagen och kom hem trött och loj. Idag kom jag hem tidigt och ska klara eftermiddagen och kvällen utan fredagsbelöningar och god fredagsmat. Dricker te, äter lite frukt, ser på tv, skriver, tvättar, läser tidning. Helt klart en utmaning att göra det här en tidig fredag. Det är enklare när jag är på jobbet och har annat att fokusera på än mat.
För mig som gillar att göra listor av saker och ting i min vardag, har jag nu en härlig lista att skriva, med fastedagar och vikter och matvanor och allt vad jag kan tycka kan vara intressant att skriva upp. Går jag ner i vikt är det ett plus om det blir ett minus. Samtidigt så går det som det går. Jag tar en dag i sänder och testar. Mår jag bra, så är det bara att fortsätta.
Känner hungern komma närmare. Tur att det snart är lördag. Då äter jag igen. Och nästa fastedag blir på måndag.
God Helg!

Hur många trodde att det skulle bli så här med valresultatet? Inte jag i alla fall. Jag tänkte att S skulle regera med Mp och V som enklaste lösningen och få lite stöd från C i miljö- och landsbygdsfrågor. Och de till höger blir i opposition som vanligt och så skulle allt gå sin gilla gång. Men ack nej, vad jag bedrog mig.

När ett rasistiskt missnöjesparti tar plats i kommuner, landsting och riksdag är det hög tid att börja rannsaka sig själv och fråga hur det kunde bli så.
Vad kan jag göra? Vilket samhälle vill jag ha? Ska jag stå med skygglapparna på eller ska jag ta något ansvar på något sätt? Jag vill känna stolthet över mitt land. Vara tacksam för att jag får leva och bo just här, just nu.

Just nu ser jag två val:

Antingen att leva i rädsla och med fördomar om världen utanför och stänga dörren både in till mig själv och ut till andra. ”Vi” som är ”lika” håller ihop. Säga ”Jag är inte rasist, men…. ”

Eller att våga leva i tillit, med medvetenhet om mina fördomar och ta ansvar för dem och ha mod att förändra mig, att hålla dörren öppen till att mötas och kunna hjälpa varandra.

Demokratin är vår att slå vakt om. Den är inte självklar, fast vi kanske tror det.
Demokratin är ett ansvar för oss alla.

Sista augusti idag. Sommaren är officiellt slut nu. Hösten startar i morgon. Ingenting att göra. Bara följa med i årstidernas och almanackans dagar och veckor och månader. Njuta av det som går att njuta. Svampplockning. En extravarm septemberdag. Ett mysigt innesittande, medan regnet skvalar. Ljuständningar. Vackra himlar. Som jag nu ser en måne i nedan i kanten av horisonten. Stjärnorna som återkommer i synlighet. Jodå, det finns bra saker med september. Hoppas det blir bra med allt och alla.